jetlag och lätt kortslutning

Många intryck efter SCMS-konferensen: återseendet av en stad som jag nästan hade glömt hur mycket jag tycker om, Westin Bonaventures postmoderna irrgångar (och nu har jag åkt både i hissen som förekommer i True Lies och den som förekommer i In the Line of Fire), möten med kolleger och bekanta som jag träffar väldigt sällan och då i huvudsak på de här konferenserna, presentationsnervositet, papers om exploitationfilmer och new extremism, workshops om film produktion (och en jag borde ha gått på, om bloggar och publikationer) och framför allt samtal, samtal, samtal. Det är inte bara jetlaggen som gör att jag känner mig lagom snurrig i huvudet.

Vår panel gick bra, verkade det som. Vi hade en lagom stor publik och många frågor efteråt. Dessutom, vilket är fördelen med att organisera en panel med personer man känner, var alla inblandade på det klara med tidsramarna vilket är, måste jag säga, det allra allra enklaste sättet att framstå som professionell: att hålla tiden.

Eftersom mitt paper inte sågades, kommer jag att lägga upp ett litet smakprov på bloggen så småningom. Just nu är tillvaron dock alldeles för kaosigt vimsig för att jag skall kunna göra ett vettigt urval.