Vet inte riktigt varför jag är så förtjust i Los Angeles -- förutom det uppenbara, då, att det är en plats där filmhistorien får vingar och varje kvarter nästan känns som om man redan har varit där för man känner igen sig hela tiden. Det är en stor och åbäkig stad, med ett igenkorkat freewaysystem som var för litet redan när det byggdes på femtiotalet. Bitvis ser det ut som tredje världen. Men ljuset! Man förstår att filmfolket trivdes, ljuset är fantastiskt, medan klimatet... well, när jag bodde där var det El Niño-år (ngt slags ström i Stilla Havet som uppstår ungefär vart sjunde år) och det regnade nästan jämnt. Översvämningar var en del av vardagen och en dag trillade en stor del av Pacific Coast Highway ner i havet.
Nu vid det här besöket var det ljumt och behagligt och det doftade alldeles underbart av vårblomningen. (Kanske inte heller något man föreställer sig om LA, det är så förknippat med smog och luftföroreningar att man inte tror att det kan lukta gott där, men det gör det alltså, i alla fall under rätt förutsättningar.) Och bergen -- Santa Monica mountains och Hollywood Hills och så långt borta vad jag tror är San Gabriel mountains som är snötäckta -- som tittar ner över slättlandskapet där alldeles spikraka vägar sträcker sig flera mil.
Till höger i bilden finns det en mur som avgränsar det som förut hette Hollywood memorial cemetary. Det är en oas i Hollywood (som inte alls är så vidare glamoröst utan ganska sunkigt -- notera taggtråden till vänster i bilden!), en stor begravningsplats med både en judisk del och en del där många Hollywood-personligheter ligger begravda, vissa i vad som närmast kan beskrivas som mausoleum. Douglas Fairbanks grav är en enorm damm med palmer omkring. Mitt i alltihop finns en plakett för Hattie McDaniel, ni vet, Mammy i Borta med vinden, som ville begravas där men som inte fick för att hon var svart. Även kyrkogårdarna var segregerade på den tiden. Numera heter Hollywood memorial cemetary i stället Hollywood forever och ägs av två bröder som sägs ha inspirerat TV-serien Six Feet Under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar