1 dag sedan
fredag 12 mars 2010
don't hate powerpoint, hate the powerpointers
Jag tror att jag länkat till den här artikeln förut. Men i dag känns det verkligen som att jag har satt ihop en powerpoint-presentation som fungerar på bästa möjliga sätt. Mitt SCMS-paper handlar ju huvudsakligen om Bergman-referenser i svenska sexfilmer från sent sextiotal och sjuttiotalet. I powerpoint-presentationen lägger jag så att säga fram bildbeviset... Funderar på om jag -- efter konferensen -- skall presentera ett litet smakprov på bloggen? Om jag inte blir sågad -- vilket jag säkert blir, eftersom jag vare sig är Bergmanexpert eller sexfilmsnörd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Klart du ska lägga ut smakprov!
SvaraRadera(Du blir säkert inte såga...)
Jag är lite osäker för jag tycker att det jag säger är så enkelt och uppenbart och ändå hittar jag ingen annan som sagt samma sak. Jag har gjort massor med sökningar på Bergman+sex, Bergman+porr, och Bergman+sexploitation utan att hitta någon artikel som handlar om det (krafsar lite på det i en bisats eller randanmärkning men inte mer). Ändå känns det som om jag missat något, om du förstår hur jag menar?
SvaraRaderaJag förstår precis, men det kanske helt enkelt är nåt som ingen brytt sig om att säga tidigare men som behöver säga fast det är uppenbart? Eller så är det inte så uppenbart i sig utan uppenbaras först när någon (du) pekar på det uppenbara? :)
SvaraRaderaJag tror det har med att man drar sig för att gifta ihop det höga och det låga. Om det höga nedlåter sig att referera det låga, är det postmodernism och intressant, men om det låga refererar det höga... (för det är min huvudpoäng, att de här sexploitation- och tidiga porregissörerna gladeligen refererar Bergman).
SvaraRadera