hittebarn

De filmer jag precis fått digitaliserade är, har jag nu fått lära mig, "föräldralösa filmer" -- i dubbel bemärkelse eftersom de både är 8mm-filmer och pornografiska. Jag har precis läst en artikel av Eric Schaefer, "Plain brown wrapper: adult films for the home market, 1930-1969" i Looking past the screen, som handlar om just sådana här filmer, fast i USA. Schaefer påtalar filmvetenskapens nyfunna intresse för vad man ibland kallar "orphan films" -- hemmafilmer, semesterfilmer, allt möjligt som är gjort på smala filmbredder (som på engelska kallas "substandard") och som inte ingår i vare sig den kommersiella eller den konstnärliga filmproduktionen utan befinner sig utanför den ordinarie radarn, så att säga. De har varken visats på bio eller på museum, utan i hemmen. Filmarkivet i Grängesberg har en samling av just den här typen av filmer, "amatörfilmer" i ordets icke-pornografiska betydelse. För några år sedan medverkade jag i en antologi, Välfärdsbilder, om "svensk film utanför biografen" där många av de medverkande använde sig av filmer ur Grängesbergs arkiv (recensioner exempelvis här och här). Både arkivet och antologin visar på det här intresset som Schaefer skriver om, där filmerna mycket väl kan användas som etnografiskt eller etnologiskt källmaterial men också analyseras som filmer. "Small gauge films [...] are only now being mined for the insights they contain on life in the twentieth century", skriver Schaefer (s. 202).

Emellertid, fortsätter han, är den pornografiska 8mm-filmen fortsatt problematisk och är dubbelt föräldralös, "doubly orphaned", både genom sitt innehåll och genom sitt format. Schaefers artikel ger en grundläggande historia om den sexuella och så småningom pornografiska 8mm-filmen i USA -- han inleder med att säga att den bland annat kan ge en grund inför vidare undersökningar. Filmerna såldes på postorder, vilket innebar att man var tvungen att förhålla sig till den amerikanska postlagstiftningen, som genom The Comstock Act från 1873 förbjöd skickandet av obscent material.

Det finns en hel del amerikansk forskning om pornografisk film. Jag hittar hela tiden nya relevanta artiklar som är just amerikanska. Schaefer är en av de ledande inom det här området, inte lika känd kanske som Linda Williams, men minst lika gedigen. Egentligen är det kanske inte konstigt att den amerikanska filmvetenskapen producerar alla dessa porrforskare -- den är så mycket större än den svenska. Ändå tycker jag att det är lite märkligt att det finns så lite svensk forskning om den pornografiska filmen. Men även om kontexterna skiljer sig en del från varandra, har jag en enorm nytta av vad de här amerikanska forskarna har gjort.

Känns lite märkligt att tänka på de här filmerna som föräldralösa. Samtidigt passar det alldeles utmärkt väl, för på något sätt är de barn av en kultur som inte vill veta av dem. En del av mina digitaliserade filmer är dessutom upphittade. De låg, helt enkelt, i en kartong, utan omslag, i någons källare.