i know it when i see it del 4

När Dirty Diaries släpptes förra hösten under beteckningen "feministisk porr", kläckte någon ur sig att feministisk porr var som en vegetarisk hamburgare. En oxymoron, ett begrepp som innehåller en självmotsägelse, ett begrepp som förenar två oförenligheter. Något kan inte vara samtidigt både feministiskt och porr. Det är bara helt enkelt omöjligt.

Oavsett vad man tycker om själva kortfilmssamlingen Dirty Diaries -- upphetsande? avtändande? erotisk? porrig? onanimaterial? -- är reaktionen "vegetarisk hamburgare" intressant. Varför skulle det var så paradoxalt och oförenligt med feminism och porr? Är det för att feminister per se inte uppfattas som sexiga utan att associationerna direkt går till håriga, aggressiva flator med fotriktiga skor och hängbröst, vilket tycks oförenligt med i alla fall vår omedelbara klichébild av vad porr är? Eller är det för att feminister förknippas med porrmotstånd? Eller är det för att porr är själva feminismens antites?

De flesta har ju hört den etymologiska betydelsen av pornografi -- ordet kommer ur grekiskans pornei (sköka, prostituerad) och graphos (skriva, beskriva). Någon som i sin definition av pornografi verkligen tar avstamp i dess etymologi, är Andrea Dworkin som skriver så här:

The pornei was the cheapest (in the literal sense), least regarded, least protected of all women, including slaves. [---] The word pornography does not mean "writing about sex" or "depictions of the erotic"or "depictions of sexual acts" or "depictions of nude bodies" or "sexual representations" or any other such euphemism. It means the graphic depiction of women as vile whores. In ancient Greece, not all prostitutes were considered vile: only the porneia. (Andrea Dworkin, "Pornography", citerat från Amelia Jones, red., The Feminism and Visual Culture Reader, s. 387.)

Dworkin menar att själva förutsättningen för pornografin ligger i "male sexual domination" och det är där och endast där kvinnan som hora existerar men att eftersom denna "domination" är högst objektivt existerande och reell, betyder det att kvinnan, i vårt samhälle, är hora. På så vis är porren också objektiv och verklig. Att vi kallar pornografin för skildringar av sex (som t ex den korta definitionen i Nationalencyklopedin gör), visar bara på hur "the sexuality of women is perceived as low and whorish in and of itself" (s. 388).

Den här texten är kort. Dworkin har skrivit och talat mycket mer om pornografi, men just denna text är väldigt spridd. Dessutom stod Dworkin på den ena sidan i det som brukar kallas de amerikanska "sex wars" -- en bitvis mycket aggressiv debatt mellan porrmotståndare och censurmotståndare där feminister återfanns på båda sidor om barrikaderna. I Sverige var kvinnorörelsen betydligt mer enad i sitt porrmotstånd.

På ROKS hemsida står att också pornografi är en yttring av den maktobalans som finns mellan könen. Plattformen för den numera inaktiva gruppen Folkaktionen mot pornografi säger så här:

Grunden för pornografin är kvinnoförtrycket, och dess budskap är att kvinnor är bruksföremål för männens sexualitet, objekt som kan köpas, användas och kastas. Det är ett övergrepp mot alla kvinnor att de dagligen måste konfronteras med sitt eget kön förnedrat och förödmjukat.

När man läser Grupp 8s Kvinnobulletinen och den lilla skriften Kvinnor och sex från 1973, hittar man liknande formuleringar:

Hela porrindustrin är en enda visuell våldtäkt av kvinnan. Uppfläkta kvinnosköten rätt mot betraktaren. Morötter och bananer instoppade i slidan och analöppningen. Småflickor som utnyttjas. Kvinnor som betäcks av djur. Kvinnor som blir slagna och piskade. Kvinnan offrad på patriarkatets och kapitalets altare. (Kvinnor och sex, s. 74)

Jag inser att den här långa uppräkningen av lösryckta citat tagna ur sin kontext kan uppfattas både som lite osaklig och som lite missvisande i förhållande till kvinnorörelsen. Men poängen med dessa citat är inte att ge en fullständig genomlysning av en viss del av kvinnorörelsens förhållande till pornografi. Poängen med dem är att illustrera hur porren i vissa feministiska kretsar var helt ekvivalent med ett patriarkalt förtryck av kvinnan. Erotiska, sexuella skildringar som INTE innebar förtryck och förnedring var, per definition, inte porr eftersom porr betydde förnedrande och förtryckande skildringar av sex. Och alla försök att omdefiniera eller justera den definitionen var ett sätt att försöka normalisera porren -- jfr Dworkin ovan. Om enstaka kvinnor erkände att de tände på porr handlade det om att de hade internaliserat förtrycket och lärt sig att tända på sin egen underordning, precis som män, genom porren, lärde sig att tända på överordning och dominans. (Se exempelvis Getting Off: Pornography and the End of Masculinity).

Det här blev långt och ändå inte tillräckligt långt. Feministers syn på pornografi i Sverige förtjänar att utredas och diskuteras på ett betydligt större utrymme. Och hur det kunde komma sig att Dirty Diaries tog sig etiketten feministisk porr är ett kapitel för sig (det är en avhandling på väg om bland annat dessa frågor, av Ingrid Ryberg vid Stockholms universitet).

i know it when i see it del 3

Det finns fler aspekter att ta hänsyn till när man försöker definiera porr. Eller snarare, som man kan ta hänsyn eller lägga mer eller mindre tyngd vid: Walter Kendrick's användning av begreppet härrör sig i hur samhället och lagen ser på porren -- vad är obscent, oanständigt, osedligt och därmed förbjudet eller censurerat eller med begränsat tillträde? Magnus Ullén (som kommer att dyka upp fler gånger, tror jag, i den här följetongen) betraktar porren ur ett mer läsarorienterat perspektiv. Hos honom handlar det om att porren kännetecknas av vissa egenskaper som skapar en viss typ av läsart hos läsaren. Det vill säga, det finns något i porren som får oss att konsumera den på ett visst sätt. Jag skall försöka reda ut det tydligare lite längre fram.

Men man kan också betrakta porren som en industri. Och då menar jag inte nödvändigtvis på det sättet som finns i porrmotståndarretoriken, där industri är ett negativt värdeladdat ord i stil med Adornos och Horkheimers "kulturindustrin". Utan snarare ur ett produktionsperspektiv: som en industri som växt fram i skuggan av den etablerade bok-, tidnings- och filmindustrin, vars såväl produktions- som distributionsmetoder har, av nödvändighet, varit helt annorlunda från de etablerade: böcker som cirkulerat i hemliga kretsar, bilder och tidningar som sålts under disk, filmer man har kunnat komma över med hjälp av kontakter. Med detta perspektiv gör man porren till något som görs av porrproducenter och som distribueras och marknadsförs i dag väldigt ofta via XXX-sajter på Internet. "The adult industry" säger man i USA, men den finns också i Europa och övriga världen. Om man betraktar porren ur ett industriperspektiv aktualiseras frågor som har att göra med ekonomi, struktur, den informella sektorn, skådespelare (eller "performers"), strategier för att förhålla sig till omvärlden (som exempelvis skyltarna som frågar om du är över 18 år innan du går in på sajten), produktionsbolag, distribution, kluster av bolag på vissa geografiska platser (t ex San Fernando Valley, Budapest). Olika bolag specialiserar sig på olika typer av porr, aktörer dyker upp och försvinner, nya lagar och andra socio-politiska förändringar påverkar industrins förutsättningar och så vidare.

Industribegreppet är också intressant när man tittar på hur alternativ porr förhåller sig till den så kallade mainstreamporren. För industrin producerar i huvudsak mainstreamporr. I mainstreamporren ingår också -- och det här är helintressant och tyvärr kan jag inte så mycket om det så rätta mig om jag har fel -- en stor del av gayporren. Adult Video News har till exempel en gaysektion.

Samtidigt räcker det inte. Det blir ett cirkelresonemang att hävda att porr är sådant som produceras av porrproducenter. Och det exkluderar exempelvis en stor del av sådant som man skulle kunna kalla "äkta amatörporr" (för det finns massor med amatörporr som är professionellt producerat och gränsen mellan amatör och professionell är ur ett historiskt perspektiv problematiskt inom porren) och den "alternativa porren" (exempelvis Dirty Diaries). Ändå är det en väsentlig aspekt, som även om den inte räcker till för att definiera porren bör ingå som ett delelement i begreppet.

i know it when i see it del 2

Enligt NE: "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande".

Det är ändå rätt klart och tydligt att vad som har betraktats som pornografi har skiftat genom tiderna. Det är också ganska klart och tydligt att det är det omgivande samhället och den omgivande kulturen som påverkar hur vi betraktar olika typer av skildringar.

Walter Kendrick inleder The Secret Museum (finns delvis på google books) med att gå igenom uppslagsordet "pornography" i gamla ordböcker. Intressant nog är den äldsta referensen han hittar från 1857 -- går man tillbaka till 1755, Samuel Johnson's Dictionary, står det inget om pornografi där. Betydelsen av ordet har också förändrats. I 1857 års bemärkelse är pornografi "a description of prostitutes or prostitution, as a matter of public hygiene".

Kendrick menar att begreppet pornografi börjar användas under utgrävningarna av Pompejii för att etikettera och katalogisera de fynd man gjorde som man uppfattade som oanständiga och anstötliga. Dessa placerades i ett hemligt museum, dit bara vissa hade tillträde. Därav titeln på Kendrick's bok. Det är därför Kendrick menar att pornografi i någon mening bör definieras utifrån sin position utanför det accepterade samhället: det obscena, det osedliga, det anstötliga, det oanständiga. Många länders lagstiftning inbegriper eller har inbegripit det obscena eller osedliga som något förbjudet eftersom det har utmanat och ifrågasatt moral och goda seder och bruk, lockat till oanständigt och omoraliskt beteende, förlett ungdomen och så vidare. Det pornografiska är alltså enkelt sagt det som definieras som obscent av det kringliggande samhället, det som inte alla får se eller läsa. Kendrick går till och med så långt att han säger -- till skillnad från dem som menar att vårt samhälle blir alltmer pornofierat -- att vi lever i en "postpornografisk tid" eftersom porren inte längre är förbjuden i det västerländska samhället. Samtidigt, menar han, kan man se att allteftersom porren återigen gränsas in i egna rum -- som exempelvis "vuxet"-avdelningen i videobutiken eller, i alldeles modern tid, XXX-sajter på nätet, återgår porren till att vara porr.

Litteraturvetaren Magnus Ullén skriver så här i Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande från 2009: "Från att ha betecknat sexuellt explicita diskurser i allmänhet, kommer pornografi att beteckna anstötliga diskurser som är sexuellt explicita, till att beteckna diskurser som bara är sexuellt explicita." (s. 44) När censuren och osedlighetslagstiftningen börjar accepterar skildringar som är något utöver bara sexskildringar, det vill säga har andra värden och syften än bara sexuella sådana, är det enda som återstår av porren "den som saknar litterära kvaliteter" (s. 44). Ullén menar att vår tids tolerans för pornografi inte är ett tecken på att vi förstår sexualiteten bättre, utan snarare att vi skurit bort sexualiteten från samhället: "den pornografiska sexualitet som bara vill vara sex framstår som en isolerad ö som inte kan betyda någonting utöver sig själv." (s. 45)

i know it when i see it * del 1

En fråga jag får i olika sammanhang, bland annat här på bloggen, är "hur definierar man porr?" eller "vad är porr egentligen?" Som en politiker framför reportermikrofonen eller en mask på kroken slingrar jag mig allt vad jag orkar när jag får den frågan och det är inte för att jag inte vill svara på den, utan för att den är så svår att svara på, den tar lång tid att svara på och för att den har besvarats eller icke-besvarats på så många olika sätt i olika sammanhang att man kan bli lätt förvirrad när man försöker reda ut det.

Samtidigt är det en högst relevant fråga. Inte minst eftersom mitt forskningsämne sägs vara visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet. Jag menar, då måste jag ju veta vad jag undersöker, eller hur? Vissa akademiska verk inleds ju gärna med långa definitionsresonemang -- man går igenom hur andra har definierat och använt begrepp som diskurs, offentlighet, transnationell film, magisk realism, postkolonialism, intertextualitet eller vad det nu kan vara. Därefter slår man fast hur man själv definierar och använder begreppet. Det finns en pedagogisk poäng i det eftersom det är bra att vara tydlig, men ibland kan det tendera att bli hårklyveri och för mig, som kan vara lite fyrkantig, känner jag ibland för att säga att jo men kom igen nu, jag fattar vad du menar, man känner ju igen det när man ser det!

Det är också så, att oavsett hur tydligt man definierar ett begrepp och hur överens man än kan vara om betydelsen av det, kan det ändå i en vidare mening betyda olika saker för olika människor. Om vi tar det något banala exemplet HUND, betyder det ju ett vanligtvis domesticerat, köttätande däggdjur på fyra ben med svans, på håll besläktad med vargen. Så långt är de flesta överens. Men för den hundrädde kommer ändå bilden av en ilsken rottweiler eller pitbullterrier att dyka upp inför den inre synen medan den som vuxit upp med en älskad vän i familjen kommer att frammana en glatt svansviftande jack russell-terrier eller labrador (eller pitbullterrier eller rottweiler, för den delen). I grundbetydelsen kan alla vara överens -- men vad ett ord eller ett begrepp betyder för varje individuell person kan vara enormt olika. (Här skulle en lång semiotik- och strukturalismföreläsning kunna vara på sin plats. För den som är mer intresserad på ett grundläggande plan av hur saker och ting kan betyda, kan jag rekommendera Stuart Halls elementärt tydliga Representation: Cultural Representations and Signifying Practices).

Detta kanske inte är ett jättestort problem om man pratar om exempelvis postkolonialism eller intertextualitet i akademiska sammanhang. Då kan man hänvisa till tidigare forskare och kritiker som andra akademiker förhoppningsvis har ett lidelsefritt och intellektuellt förhållande till. (Jag vill understryka "förhoppningsvis" för det är inte nödvändigtvis så.) Men, när man pratar om pornografi eller porr är man ute och tassar med ett begrepp som finns ute i allmänheten, som tas i vardagligt bruk av många många människor, som används som metafor för kokböcker ("matporr") eller för rapporter från samhällets skuggsida ("socialporr"), som kan vara en "demokratisk semafor" eller "den värsta avarten av det patriarkala förtrycket", som kan vara "gladporr", "hårdporr" eller "våldsporr" (ett ord som jag hör emellanåt och som jag fortfarande inte riktigt förstått vad det syftar på). Om man går in på redtube och tittar lite slumpmässigt på några filmer som ligger där, kanske de allra, allra flesta är överens om att det är porr. Men Dirty Diaries, är det porr? Långt ner i halsen, är det porr? Japansk shunga -- är det porr? Varför vill jag kalla Flossie för mjukporr, Mazurka på sängkanten en sexkomedi och Den k-- familjen för hårdporr?

Man kan läsa det som en kroppslig reaktion hos en själv -- blir man upphetsad av det? Kan man onanera till det? Är det då porr? Men bara för att ett oräkneligt antal unga pojkar genom tiderna har onanerat till underklädesannonser gör det inte underklädesannonserna till porr. Eller? Man kan säga att det som genom tiderna censurerats och förbjudits och gömts undan på grund av sitt möjligt upphetsande innehåll, är porr. Walter Kendrick i The Secret Museum resonerar åt det hållet. Men det räcker inte i dag som en definition, för OK, det göms undan (för det mesta) men det är inte förbjudet i de flesta västerländska länder. Och vi kallar det ändå porr. En del av det. För annat som en gång i tiden kallades porr kallas inte det längre.

Det finns en laddning men också en värdering i ordet ("detta är inte porr, det är konst" eller "detta är inte politik, det är porr"). Det kan väcka fnissningar, förakt, skam, aggressivitet eller upphetsning (eller alltihopa samtidigt) hos den som hör det, säger det eller tittar på det.

Ordboken räcker inte för att täcka in alla de här betydelserna. Nationalencyklopedins korta definition -- "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande" -- kan fungera som en utgångspunkt, men inte mer.

* "I shall not today attempt further to define the kinds of material I understand to be embraced [...]; and perhaps I could never succeed in intelligibly doing so. But I know it when I see it, and the motion picture involved in this case is not that" (Justice Potter Stewart, om pornografi. Läs också här.).

long john wodd

Dagens film: Upp med händerna! Ner med byxorna! eller Teenage Cowgirls från 1973, med John Holmes, eller, som han heter i rollistan till den här filmen, Long John Wodd. Den var barmhärtigt kort, endast 59 minuter. Flera av sexscenerna ackompanjerades av riktigt sentimental countrymusik vilket skapade intressanta kontraster.

Efter filmen låg i samma fil en samling korta scener, varav en bestod av teckningar av Tomi Ungerer, från, tror jag i alla fall, hans bok Fornicon.

ole ege och andra

Lätt fyrkantig i ögonen efter att ha suttit på Orkanen hela förmiddagen och tittat på bland annat Bordellet - en glaedespiges erindringer av Ole Ege från 1972 och den fantastiskt etnografiska filmen Sexuella paradis jorden runt (Welt-sex Report) från 1971. Har alltså betat av en del av det material jag beställde från Kungliga biblioteket. Bordellet -- svensk titel Bordellen -- gick på Rio hösten 1972 och Sexuella paradis jorden runt visades på Victoria hösten 1973.

Sexuella paradis jorden runt var som en provkarta över sexuella stereotyper -- ritualiserad men naturlig sexualitet i Polynesien, kinky sexleksaker och undergivna kvinnor i Japan, mödomsriter i Indien och primitivt dansanta afrikaner. Ovanpå detta en manlig berättarröst (då och då presenterad i bild bakom ett skrivbord) som pratade om västerländsk moralism och puritanism. Jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt. Eller var det det sammantagna intrycket av båda filmerna -- så många fula påklistrade mustascher som i Bordellet (den utspelar sig i Köpenhamn på 1910-talet) har jag nog aldrig sett i en och samma film. Just nu känner jag mig faktiskt lite trött på mitt ämne.

för och emot

Efter gårdagens motgångar är jag glad och tacksam över att ha någorlunda koll på läget igen. Bara någorlunda, i och för sig, men jag har i alla fall gjort allt på att göra-listan och det är inte så dumt. Det sista jag gjorde innan jag nu skall bege mig till Lund för ett filmseminarium var att jag kopierade upp diskussionsuppgifter inför en föreläsning på måndag. Om pornografi, för och emot. (Inte för ELLER emot, utan både och.)

Det är svårt det där. Blev tillfrågad om det av studenterna i går. "Vad tycker du, egentligen?" Insåg när jag hade pratat i flera minuter att jag inte kunde svara på frågan. Borde hitta en klatschig one-liner som tar mig ur knipan när jag får frågan. För det lite fascinerande är (och det hände med Mai Zetterling efter ett tag också, när jag skrev avhandlingen) att man slutar tycka. Hur skall man kunna tycka något om något man håller på med hela tiden? Och som dessutom folk har starka åsikter om, som man ständigt konfronteras med? Där man dessutom inser att ens eget tyckande skulle kunna stå i vägen för det man är mest ute efter, det vill säga kunskap.

Jag har massor med åsikter. Men de gäller specifika, konkreta saker inom och utom porren. Inte "porr" eller "porrfilm" eller ens "visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet". Det är för stort och generellt. Det är inte ens så att det handlar om att jag försöker låtsas att jag är objektiv, för det tror jag inte man kan vara riktigt. Utan mer att det är så komplext och komplicerat.

några tankar i anslutning till en annan bloggares tankar

Tanja Suhinina har skrivit två inlägg på sin blogg om porr, ett om att skilja på porr och verklighet och ett som landar i det där med att se sig själv utifrån när man har sex. Båda inläggen är kloka, så jag skriver inte här för att säga emot det hon säger utan mer för att hennes inlägg satte i gång en del funderingar och associationer hos mig själv. En av mina kommentarer tenderade att bli långdragen så jag tar det här i stället.

Tanja skriver i första inlägget:

Hur som helst, jag tänkte inte gå in på vinkeln att "folk kan väl att skilja på fiktion och verklighet" och "man pratar minsann aldrig om att man lär sig orealistiska saker om andra filmgenrer, säg action". Vanligt argument folk som positionerar sig emot såna som är emot porr drar upp.

Erkänner mig skyldig. Har sagt det själv, fast verkligen inte bara i anslutning till porr utan också andra genrer, exempelvis thriller-deckare à la Millennium-serien (se inlägg nedan). Jag säger inte det därför att jag tror att folk aldrig lär sig felaktigheter av fiktion. De flesta människor kan skilja på fiktion och verklighet, däremot LÄR vi ju oss saker av fiktionen hela tiden -- det är ju en av de roliga sakerna med att läsa böcker och se filmer, att lära sig om platser och människor och händelser osv men film luras ju hela tiden och böcker med för den delen. Sambanden mellan realism och verklighet och vad vi vet och vad vi tror oss veta är jättekomplicerade. Däremot är det ganska lätt att förklara att en actionscen är trickfilmad, att det är stuntmen inblandade osv, men när det gäller porren jobbar den ju hårt för att "övertyga oss om sin realism" som Linda Williams skriver. Precis som Tanja skriver i det andra inlägget, och som är en viktig tes Williams driver i sin studie Hardcore, handlar den pornografiska filmen i hög grad om att visa upp, att maximera synligheten, att bildbevisa njutningen, och en anledning till det, menar Williams, är att vi skall övertygas om att det vi ser utspelar sig framför våra ögon precis som det sker. När Schwartzenegger tar emot skott i Terminator 2, är det inte meningen att vi skall tro på att det sker på riktigt, utan det skall vara realistiskt i så måtto att det övertygar oss om att acceptera fiktionen (det som kallas "suspension of disbelief"). När däremot en porraktris har sex med två porraktörer, är det meningen att vi skall se att det de facto händer.

Självklart tror jag att man lär sig en hel massa av porren. Jag tror också att porren mycket väl kan påverka oss på det sätt som Tanja skriver:

För jag tror att porrkonsumtion leder till, vad ska man säga, ökad medvetenhet om att man ser ut och väsnas. Inte bara hur man ser ut och låter sexig, alltså, utan att man tar hur man ser ut och låter i beaktning i större utsträckning.

Men jag är inte säker på att det är dåligt. Eller snarare, det finns säkert en risk att man blir "främling i sitt eget sex" som Tanja skriver, men det kan hända också utan att man är påverkad av porren. Sex är svårt och en av de största lögnerna om sex, som pytsas ut i porren såväl som i sexrådgivningsspalter och på andra ställen, är att det är lätt eller bara om man lär sig att göra rätt så blir det lätt. Och vi lär oss om sex från alla möjliga håll, verkligen inte bara från porren eller andra kulturella och sociala fenomen som har med sex att göra, utan från alla möjliga håll. Enligt boken Sexual Conduct, lär vi oss sexuella "script" som vi följer i olika sexuella sammanhang och dessa script formas inte bara av den information om sex vi får från olika håll utan också av all annan socialisering omkring oss. Att sex är lite hysch-hysch och genussocialiseringen och hur vi förhåller oss till nakenhet i olika sammanhang osv. Sexual Conduct är från 1973 och räknas som en klassiker i sexologisammanhang. Att den kom ut i nyutgåva för några år sedan visar att den fortfarande betraktas som aktuell, trots allt som hänt med gayrörelsen och Foucault och AIDS och queer och feminismen.

Tanja skriver också kortfattat om mediets betydelse -- jag håller med om att mediet är viktigt och att det alltför ofta faller bort när man pratar om all porr under rubriken "porr". Det är, för mig i alla fall, en enorm skillnad att analysera rörliga pornografiska bilder mot att analysera t ex litterär pornografi eller stillbildsporr. Inte bara mediet utan kontexten är viktig, om man ser pornografisk film på bio, på DVD, på Internet, om man ser det hemma ensam, med en partner, med kompisar eller i ett offentligt sammanhang.

PS. Läs också kommentarerna på Tanjas första porrinlägg.

gulligt om porr

På "Fråga Olle" i går visades en dokumentär om en porrfilmsinspelning. Den var... tja, what can I say, lite... gullig? Ett gäng unga och trevliga skåningar som samlats i Hörby kring ett manus med historisk handling, intervjuade av en ung kvinnlig reporter som inte dolde sin genans. (I motsats till många av kommentarerna till programmet tyckte jag inte det gjorde något. Blir man generad är det bättre att man erkänner det än att man försöker låtsas som inget för då kan det bli riktigt pinsamt.) Avdramatiserande (vilket jag tycker är på gott och ont) och nästan lite komisk emellanåt eftersom den var censurerad med pixlade könsorgan.

Men oj, vad det ligger i tiden! Fast det gör det väl på ett sätt nästan jämnt -- i grund och botten är det ingen större skillnad på KvP:s reportageserie från 1971 ("sanningen om sexklubbarna") och "Vi jobbar med porr!" på femman i går. Eller för den delen uppmärksamheten kring Dirty Diaries. Om något är det ett tecken på att pornografin INTE har normaliserats, INTE har sugits upp av mainstream -- även om attityder till och kunskaper om har förändrats är det fortfarande tillräckligt kittlande för att väcka uppmärksamhet, tillräckligt mystiskt för att kräva en avdramatiserande dokumentär, tillräckligt "onormalt" för att en av skyltarna som kom upp sade att "på varje normal sajt på Internet går det fem porrsajter" (om siffran stämmer visar det ju egentligen faktiskt på motsatsen, att porrsajterna är normen och de "normala" mer ovanliga).

Man skulle också kunna analysera dokumentären ur ett Don Kulickskt perspektiv om en nationell konstruktion av den goda sexualiteten (jfr t ex "400.000 perversa svenskar" i Queersverige). Den svenska synden, vet ju alla svenskar, är ju inte en synd. I stället handlar den om ett naturligt, rationellt, avspänt och jämlikt förhållande till sex. Tänker vi oss i alla fall. Vid ett tillfälle diskuterade Olle och reportern huruvida man kunde veta att produktionen hade gått till på ett juste sätt och Olle underströk att det kan man inte och kanske går det till så här i Sverige där vi är mer jämställda. (Ungefär, dokumentären ligger på kanal5s hemsida så ni kan kolla själva.)

molly

Molly - familjeflickan i regi av Bert Thorn (dvs Mac Ahlberg) och manus Edward Mannering (dvs också Mac Ahlberg) baserades löst (mycket löst...) på Daniel Defoes The Fortunes and Misfortunes of the Famous Moll Flanders från 1722. Boken har filmatiserats ett antal gånger, men här är det med Marie Forså i titelrollen i en svensk-fransk samproduktion. Molly i Forsås tappning är ung och oskuldsfull men också enormt sexuellt nyfiken och hon spionerar ständigt på medlemmarna i den släkt hon är inadopterad i när de har sex i olika konstellationer. Filmen är från 1977 och enligt Svensk filmografi 7 gjordes den "direkt för exportmarknaden" vilket får det att låta som om den inte visades i Sverige men den gick också igenom den svenska censuren (godkänd den 6 april 1977).

Molly kom lite grann i slutet av den svenska porrvågen, när filmerna i allt högre grad blev hårdporrfilmer och ambitionerna som fanns under de första åren på sjuttiotalet började komma på skam. Trots det och trots vissa ganska klumpiga inklipp på genitalienärbilder som inte matchar i sexscenerna med Marie Forså, får man nog ändå säga att den inordnar sig i den svenska "kvalitetsporrtraditionen" -- relativt påkostad, litterär förlaga, samproduktion och med en kvinnlig stjärna i huvudrollen. För det får man ju definitivt säga att Forså var vid den här tiden. Ändå tyckte jag att den var lite seg och saknade det där stunset som fanns i Justine och Juliette (fast den var ju också en komedi medan detta i bästa fall skulle kunna beskrivas som drama).

Molly var också Mac Ahlbergs sista porrfilm som regissör. Han gick sedan vidare som filmfotograf i Hollywood.

Jag har äntligen systematiserat mitt filmtittande och bockar nu av på en lista på svenskproducerade filmer som kan beskrivas som "mer eller mindre avancerad pornografi" som Leif Furhammar kallar dem i boken Filmen i Sverige. Till min glädje har jag redan lyckats se en hel del. En lista på importerade filmer håller också på att kompileras, men den kräver mer grundresearch, att jag går igenom bioannonser och liknande. Och sedan är det de där 8mm-filmerna...

fjärilar

Nu har jag då sett ena versionen av Joe Sarnos Butterflies eller Lifterskan från 1975. Jag är lite osäker på om denna (som på DVD:en kallas "director's cut") är den som släpptes på bio när det begav sig, men har sedan länge insett att forskning om pornografisk film (eller, för den delen vissa typer av skräckfilm som exempelvis Dario Argentos filmer) påminner om stumfilmsforskning i det att det figurerar en rad olika versioner av filmerna. Någon är klippt i olika versioner för att passera censuren i olika länder, en annan är gjord i två versioner för olika typer av release i samma land (t ex en hardcore eller X-rated och en mjukporr eller R-rated), och så vidare.

Nåja, "director's cut" är alltså i detta fallet "mjukporr"-versionen, dvs inga närbilder på genitalier. Trots detta upptas det mesta av filmens drygt 110 minuter av samlagsskildringar, och som de (få) recensioner som finns på nätet av dvd:en påpekar innebär det att storyn är ganska tunn. På så sätt ligger faktiskt filmen klockrent i stereotypen av en berättande pornografisk film, dvs berättelsen är bara en "ursäkt" för att visa sex. Många klagar också på Marie Forsås "svengelska" men jag tycker faktiskt att hon pratar ganska bra (fast det har kanske med mina förväntningar att göra?). Harry Reems spelar en ganska otrevlig typ som nedlägger kvinnor på löpande band, är gullig mot dem så länge han inte har hittat någon ny och dessutom inte drar sig för att dela ut örfilar. Synd, för han är egentligen bäst när han är snäll och rolig. Harry Reems i Heinz Hopf-tappning funkar inte lika bra.

Filmen är mest intressant för vad den är ett exempel på: en transnationell pornografisk film. Sarno och Reems är amerikaner, filmen är inspelad i och utspelar sig i Tyskland, Forså är svenska. Vidare illustrerar den (i den här versionen) också gränsdragningsproblematiken mellan mjukporr och hårdporr (som etablerades mer så småningom). Även om den inte innehåller några genitalienärbilder, är den tillräckligt explicit för att man skall kunna ana att sexet inte är simulerat, eller åtminstone delvis inte simulerat.

Joe Sarno är faktiskt fortfarande aktiv, om än gammal vid det här laget. Han spenderar också, såvitt jag förstått, sina somrar i Sverige tillsammans med sin fru.

genrefunderingar

Nu är den tredje texten i gång. Vad det är roligt när man har stått i startgropen i flera veckor och laddat och så sätter man sig ner och knäcker en rejäl sträcka på texten! De andra två texterna handlar om porr och nationalitet men den här handlar om porr och genre. Tanken är att när porren släpptes fri i Sverige 1971, försvann en tydlig gräns för vad som var pornografiskt och vad som inte var det. Det är ingen originell idé -- det är inte ens min idé, ärligt talat, utan finns i lite olika former i exempelvis Walter Kendricks The Secret Museum som jag kan rekommendera -- men det är en fruktbar idé och genom att utgå från hur filmer från det tidiga sjuttiotalet beskrevs i annonser, artiklar och recensioner kan man föra ett resonemang om porrfilmen som filmgenre. Flera filmer som nog inte skulle kallas pornografiska i dag fick beteckningen porr då. Samtidigt användes beteckningen också (precis som i dag) pejorativt, för att visa på att något var skräp i till exempel filmrecensioner. Och det kunde vara filmer som hade ambitioner att befinna sig i någon helt annan kategori, som Mai Zetterlings Nattlek, som 1966 i Kvällsposten sågades som "porrpekoral". På löpsedeln, no less.

Nu är ju Nattlek lite intressant ur just genreperspektiv för den ingår i den fantastiska samlingen Svensk sensationsfilm av Daniel Dellamorte där den i och för sig får en ganska låg värdering (inte sleazy enough utan tvärtom ganska barntillåtet, har jag för mig att omdömet är). Vilket än en gång indikerar den svajiga gränsen mellan konst och pornografi.

eveready

Av olika anledningar håller jag på att gå igenom några DVD-samlingar med riktigt gamla porrfilmer. Alla kommer från njutafilms. Bästa samlingen är The Good Old Naughty Days, där filmerna är restaurerade och noga utvalda från ett underlag på ca 300 filmer (de är också utvalda för att de har vissa kvaliteter snarare än för att de är representativa, vilket kan vara klokt att hålla i åtanke). Filmerna såldes till privata samlare eller visades på bordeller. Här finns en liten pärla, nämligen en animerad film från 1925 eller 1928 som lyder under lite olika titlar men i den här samlingen heter "Buried Treasure". I huvudrollen: Eveready Harton, innehavare av en gigantisk penis som lever sitt eget liv. Jag såg den första gången som utbytesstudent 1998 när Constance Penley höll en gästföreläsning om "Pornography and Male Popular Culture" på UCLA.

Den är ganska rolig, om än grövre än de flesta pornografiska filmer -- lite för att det animerade formatet tillåter en del utsvävningar. Här förekommer tidelag, analsex (mellan män), en dildo och ett kvinnokön också med ett eget liv. Fokus ligger på Eveready, eller snarare, på Evereadys fruktlösa ansträngningar att hitta någon "outlet" för sexuell tillfredställelse. Objektet för filmen, så att säga, är ett begär (förkroppsligat av ett manskön) som söker alla möjliga och omöjliga vägar. Kvinnan som objekt är i sammanhanget tämligen ointressant eller till och med hotfull/farlig.

les prospérités de la vertu

Det går långsamt, det här avverkandet av svensk sjuttiotalsporr. Egentligen mest för att jag inte är sådär systematisk av mig. Långfilmerna, de svenskproducerade som gick upp på biograf, är oftast inte omöjliga att komma över och det skall Klubb Super 8 ha en eloge för. Justine och Juliette som jag precis har sett, är utgiven av Klubb Super 8. I den mån de här filmerna recenserades fick de genomgående nedsablande kritik, enligt svenskfilmdatabas skrev Hans Schiller i Svenska Dagbladet: "Som pornografi är Justine och Juliette ungefär lika spännande som Barnen från Frostmofjället."

Jag har en liten (elak) teori om varför filmkritikerna var så rörande eniga om dessa filmers uselhet och kanske framför allt deras låga pornografiska kvalitet. Teorin dyker upp lite i förbifarten i min avhandling: genom att såga dessa filmer inte för att de var "snusk" utan för att de, rent estetiskt och sexuellt, var usla, kunde filmkritikerna låta påskina att de var världsvana, erfarna och INTE moralister.

För även om jag inte hör till den typen av åskådare som säger att "det är så dåligt att det blir bra" eller de här filmernas kultpublik, för en sådan finns (se exempelvis Daniel Dellamortes Svensk sensationsfilm: en ocensurerad guide till den fördolda svenska filmhistorien), måste jag - med risk för att mina läsare tappar allt förtroende för mig - erkänna att jag tycker inte att Justine och Juliette är så dålig. Kanske för att jag har låg humor (för det har jag, riktigt låg). Den är ganska påkostad och snygg, storyn är ju naturligtvis lite konstruerad och skruvad, men framför allt är den buskis. Jag skrattade högt. Flera gånger. Länge. Framför allt i början.

Man kan notera vissa saker: de kvinnliga huvudkaraktärerna visas inte i explicita samlagsscener. Det finns massor med vad jag skulle kalla hårdpornografiskt material (närbilder på könsorgan under sexakter, cum shots osv) men inte som inkluderar Marie Forså och Anne Bie Warburg. Däremot visas Harry Reems upp explicit. Man har inte bara "löst baserat" filmen på Marquis de Sades böcker (bok?) om de två systrarna, utan man har ganska grovt vänt upp och ner på den de Sadeska moralen genom att låta den dygdiga systern vinna på slutet. Poängen i de Sades verk, om jag inte missminner mig, är att det går bra för odygden men dåligt för dygden. Man kan också vrida sig lite i genans över att Börje Ahlstedt har dubbat Harry Reems... och jag förstår det inte heller riktigt för Reems spelar ju en amerikan och genom dubbningen blir han en amerikan som pratar svenska helt utan brytning. Nåja, en petitess i sammanhanget.

På ett förslag av en kollega skall jag så småningom, när jag sett mer, göra en liten "tio-i-topp"-lista här på bloggen.

chockerande sanningar och lögner

Sitter och förbereder morgondagens undervisning. Jag skall föreläsa om porrfilmens historia, vilket är ganska maffigt på ett tvåtimmarspass. Samtidigt vill jag lägga en viss tyngdpunkt på samtiden, eftersom studenterna har efterlyst det. Huga.

Nåja, eftersom en student hade frågat om Shocking Truth så gjorde jag några sökningar och hittade bland annat riksdagsprotokollen från Shocking Truth-debatten. De finns på riksdagen.se och här är ett. Shocking Truth är en dokumentärfilm från 2000 gjord av Alexa Wolf som huvudsakligen vände sig mot kabelkanalernas porrutbud. Den förorsakade enorm debatt när den kom, visades i riksdagen och i debattprogrammet Svart eller vitt, och Robert Aschberg begav sig naturligtvis till Nevada, USA, för att för TV3:s räkning intervjua kvinnan som i en scen i filmen hade gruppsex med män i djurmasker. Som ett svar på filmen gavs debattboken Shocking Lies: Sanningar om lögner och fördomar i porrdebatten ut redan ett par månader efter filmen hade visats. Såvitt jag minns hela historien rumsterade Marita Ulvskog om i filmgranskarnas mandatperiod och ändrade från sex år till tre, eftersom filmgranskarna uppenbarligen själva blev förråade av att granska film och därför hade släppt igenom bland annat den film som låg till grund för dokumentären (som heter Shocking Truth 2, lite förvirrande).

kort uppdatering

Jag hittade AVN-texten där jag läste om sex shopens orientering mot en kvinnlig kundkrets. Det var i februarinumret 2007, om "what women want". Man kan klicka här (obs, explicit material!) och sedan gå till "past issues" där man kan hitta det numret. (Det gick inte att länka direkt.)

Såg att det senaste numret hade kommit. Har inte hunnit kolla in det ännu, men det finns också på den länken för den som är hugad.

fortfarande filmbredd

Seminarium igen. Fast i Lund den här gången. Skall presentera mitt projekt precis som jag gjorde här i Malmö i förra veckan. Det är möjligt att jag kan få frågan om filmbredd lite luftad, för det behöver jag nog. Håller på att läsa om Schaefers artikel, nu med nya understrykningar. Den kommer att se ut som om vartenda ord i den är viktigt när jag väl är klar med den!

Men amerikanska förhållanden är inte jämförbara med svenska. Eller jo, jämförbara är de naturligtvis men det går inte att direkt överföra till svenska förhållanden. Till exempel pratar Schaefer om hur 16mm-filmen fungerade som en övergång till den berättande, pornografiska filmen på 35mm. Hur det billigare formatet innebar att den riskabla investeringen (riskabel eftersom obscenitetslagstiftningen var tolkningsbar) blev mindre riskabel, hur berättelserna fungerade som ett slags försvar av det (ännu ej hardcore-) pornografiska eftersom filmerna skulle kunna sägas ha "social redeeming value", hur filmerna visades på små "storefront"-biografer och ofta producerades av biografägarna själva (som Mitchell Bros i San Francisco, de som senare gjorde klassikern Behind the Green Door i 35mm och färg).

Även om Eugen Vörhmann regisserade filmer som visades på hans biograf Fenix i Stockholm, vet jag inte om han kan sägas vara representativ.

avn

Adult Video News är en branschtidning som rapporterar om den amerikanska porrbranschen. Trots att den inte är en porrtidning, är den full med explicit material och annonser för pornografiska filmer. Vid sidan av alla annonser, innehåller den listor på vilka filmer som går bra, recensioner, artiklar och reportage, den nosar upp trender i branschen och rankar (i valtider) presidentkandidater utifrån deras inställning till pornografi. Dessvärre ligger den ute i ett helt hopplöst format, där man får så att säga en virtuell "tidning" på skärmen som man kan "bläddra" i. Vrålfrustrerande. (Varför inte låta nätet vara nätet och tidningar vara tidningar? Men formatet innebär ju att även nätläsaren måste bläddra förbi annonserna.) Jag slutade nästan läsa AVN sedan den började ges ut på nätet på det sättet, men noterade nu att februarinumret kommit. Det innehåller en bitvis lite obehaglig temaartikel om porrstereotypen svarta män och vita kvinnor. AVN's temauppslag brukar vara lite mer fördjupande än vad denna är. Den kan med fördel läsas tillsammans med Linda Williams artikel i antologin Porn Studies och Daniel Bernardis artikel i antologin Pornography: Film and Culture.

What women want

Intressant reportage i NY times. Ur två perspektiv för mig - dels naturligtvis forskningen och dess eventuella resultat men dels också, och kanske framför allt, för det faktum att forskaren använder film för att undersöka begärets dunkla mål och meningar.