fixering, operation spanner och the "citizen-pervert"

Ibland när man läser in sig på något teoretiskt område kan man bli nästan lite förförd av begreppen som tillhör området. För mig är det något som inträffar innan jag så att säga har fått grepp om teorierna, en period av lätt fixering när man går runt och mumlar för sig själv, fångad av ordens mysterium som om de blev mer poetiska och spännande av att man ännu inte förstår dem riktigt eller vet om man använder dem rätt. Där är jag nu vad gäller mina space-artiklar: Sexual space, gendered space, urban space, citizenship, public and private, hegemonic space, discursive space, the production of space... har läst en helintressant artikel av David Bell från tidigt nittiotal om "the citizen-pervert", om hur (bland annat) det som brukar kallas Operation Spanner i slutet på åttio- och början av nittiotalet påverkade både upplevelsen av och det faktiska medborgarskapet för homosexuella BDSM-utövare.

Operation Spanner var alltså en utredning som inleddes med att polisen av någon anledning kom över ett videoband där det verkade som om personer torterades och mördades (en "snuff film" alltså). Vid närmare undersökning visade det sig att de medverkande var vid liv och vid god vigör. Videobandet -- som var tänkt som ett privat sådant, inte för distribution -- var en inspelning av en sadomasochistisk akt och de medverkande hade deltagit av egen, fri vilja. Ändå dömdes flera av dem för bland annat misshandel. Om än ett brittiskt fall och om än ungefär tjugo år gammalt, är det intressant att jämföra det med det i Sverige i dag aktuella BDSM-fallet där mannen i och för sig friades men sista ordet ännu inte är sagt eftersom domen nyligen överklagades.

Man diskuterade Spanner-fallet i relation till boxning och i relation till heterosexuell BDSM-praktik, men fann ändå att det var, typ, för grovt. Det beskrivs, där jag läst om det, som att det faktum att det handlade om homosexuell BDSM påverkade domstolsutfallet, dvs att det var frågan om diskriminering. Eftersom jag inte är insatt mer ingående i själva fallet eller ens brittisk lagstiftning på området, kan jag inte säga så mycket mer utom att referera David Bells analys, som handlar om hur -- när det privata blir offentligt -- själva medborgarskapet ifrågasätts eftersom vi, som medborgare, har rätt till våra privatliv eller snarare en rätt att dela upp våra liv i offentligt och privat enligt sociala normer och koder. Men om man då har ett privatliv som ifrågasätts offentligt (genom exempelvis en rättegång), sker ett slags upplösning mellan det offentliga och det privata, där våra privatliv påverkar våra offentliga liv och vårt medborgarskap.

Jag tror att man kan jämföra det med den typen av argumentation som säger att "homosexualitet är väl OK, jag bryr mig inte om vad andra gör i sängen [dvs privat]" men de skall inte få gifta sig, dvs inte få göra sina privatliv offentliga (för det är ju i princip vad äktenskapet gör, ett slags formellt fastslagande och offentliggörande av en relation). Artikeln tar också upp den då ganska nya queerrörelsen och hur dess aktioner ofta handlar om att på eget initiativ lyfta ut det privata i det offentliga och visa upp kroppar, sjukdomar (AIDS, bland annat) och sexualitet i offentligheten. Alltså ett slags frivilligt och medvetet upplösande av gränsen (till skillnad från det framtvingade upplösandet som skedde genom Operation Spanner), där dels själva gränsen ifrågasätts men också de normer och koder som styr den.

Bells menar också att det finns en konsumtionspolitik som ger homosexuella män rätt till offentligheten på villkor att de konsumerar. Lite som vad man skulle kunna kalla konsumtionsfeminism à la Sex and the City, fast för homosexuella män. Bland annat skriver han -- och detta visste inte jag, trots att jag sett Milk men jag kanske bara inte kommer ihåg det från filmen -- att Harvey Milk som en strategi hade att man skulle "buy gay" vilket ledde till en koncentration av homosexuell affärsverksamhet i det som kallas Castro district i San Francisco och som än i dag är SF:s gaydistrikt.

Hämtar mig så sakteliga från förra veckans stress. Har fortfarande mycket att göra, men det är hanterbart och det är så skönt att äntligen ha TID att läsa de här artiklarna.