rätten till staden

I mitt pågående arbete att sätta mig in i space-teori har jag nu läst en text av Tovi Fenster, "The Right to the Gendered City: Different Formations of Belonging in Everyday Life" ur Journal of Gender Studies, vol 14, no 3, 2005. Den är alltså betydligt nyare än den om "the citizen-pervert" som jag läste i går. Artikeln bygger på en kvalitativ intervjustudie med män och kvinnor som bor i London och Jerusalem om deras erfarenheter av vardagsliv i de respektive städerna. Fenster utgår från Henri Lefebvres idé om "rätten till staden", att man som invånare i en stad skall ha rätt att använda staden och rätt att delta i den, dvs bland annat vara med och bestämma över hur den utformas -- men Fenster utökar Lefebvres idé till att också inkludera den privata sfären. Fenster menar att Lefebvres tanke om en "rätt till staden" är utopisk därför att det, i hennes intervjuer, framkommer att kvinnor i betydligt lägre grad känner sig delaktiga i och fria att använda stadens platser men också sina privata platser, dvs hemmen, att det finns en patriarkal dominans både i det offentliga och i det privata. Hon menar också att detta inte bara gäller kvinnor, utan även etniska och andra minoriteter.

Jag får erkänna att jag hoppats på något lite mer komplext ur den här studien, eftersom det känns som om den bara bekräftar den förutfattade bild jag själv hade av upplevelsen av space. Lite överraskande, kanske, att även hemmet upplevdes av vissa kvinnor som en förtryck plats, en plats där man inte har någon makt över utformningen av sin egen miljö. Det måste ju, rimligtvis, finnas platser där män känner sig obekväma eller "unsafe", till exempel, även om de är vita, heterosexuella medelklassmän. Och det är inte heller orimligt att tänka sig vissa offentliga platser som mer kvinnodominerade än andra. Vad som var givande var ju att den kvalitativa studien gav underlag för det hävdande som många andra gjort tidigare, nämligen att "safe" är ett viktigt begrepp i sammanhanget -- var känner sig kvinnor trygga att röra sig? Jag gillar Dana Berkowitz sexbutiksstudie som jag använde i mitt paper om gendered space för att den visar att beteendet inte är som hade kunnat tro.

Fast å andra sidan -- sexbutiker är laddade platser och det är kanske inte så konstigt om de ger upphov till reaktioner som är komplexa och motsäger det förväntade. Fensters studie handlar om vardagslivet generellt. Jag gillar idén om "rätten till staden" -- en tanke som får implikationer för hur man tänker på så spridda fenomen som gay bashing och rullstolsanpassning. Och att vi på något sätt tar tanken om rätten till offentliga utrymmen, för alla, i ett demokratiskt samhälle, för given, och att den hänger ihop med det där medborgarskapet.