sexualundervisningen

City slog stort upp RFSU:s kritik av skolans sexualundervisning. Det är lite fascinerande, det där, att sexualundervisning har varit obligatoriskt i svenska skolor -- till omvärldens fasa -- sedan 1955, och problemet är liksom fortfarande inte löst. Sexologerna och sexforskarna här på MAH försökte ju dra ett litet strå till stacken i våras genom vår temadag, men det var ju egentligen inte en lösning utan bara en enstaka insats (fast väldigt rolig sådan, tyckte i alla fall jag). Samtidigt visar det ju sig -- och det tycks stämma när man tänker tillbaka på sin egen skolgång -- att sex- och samlevnadsundervisningen var i hög grad beroende av de individuella lärarna. Deras attityd, kunskap och, skulle jag tippa, förmåga, påverkade vad som sades och hur det sades och hur mycket plats det tilläts ta. Vi hade en biologilärare på högstadiet som med maskinmässig effektivitet gick igenom de där sidorna i biologiboken som vi hade bläddrat oss fram till långt innan det blev aktuellt. Alla eventuella förhoppningar på fniss och bortgjordhet kom på skam när hon med en liten rask sjuksköterskeknyck drog på kondomen på provröret och utan att rodna eller blinka kunde säga penis, slida och samlag. (Inga synonymer förekom.) Vi fick se någon film från anno dazumal om gonorré också. Andra lärare, senare på gymnasiet, kunde prata om och diskutera samlevnadsfrågor i olika hög grad.

Såvitt jag har förstått det, är det väldigt olika vem som ger sexualundervisning på skolorna. Ibland bjuds RFSU in, ibland är det svenskläraren eller gympaläraren, ibland samhällskunskapsläraren eller en skolsköterska eller kurator. Det är inskrivet i läroplanen, men otydligt hur det egentligen skall gå till. Kanske för att det är svårt att tvinga någon att göra det: att prata om sex handlar i så väldigt hög grad om vad man känner sig bekväm med att säga inför en samling unga människor med blandade erfarenheter. I efterhand beundrar jag vår biologilärare för hon tog tag i den där undervisningen och inte hafsade bort den, men å andra sidan satte hon agendan så totalt att det blev ren och skär information. Ingen vågade så mycket som knysta inför vår biologilärare den dagen -- men å andra sidan var det ingen som vågade ställa några frågor heller.

Jag jobbar så sakteliga på med del 4 av i know it when i see it. Om allt går som det skall dyker det upp här i veckan.