mötesplatser i offentlig stadsmiljö

Intressant i NY Times om offentliga platser för "loitering" (hur översätter man det? Enligt Norstedts "dagdriveri" men det känns inte helt rätt -- snarare typ att hänga kvar på en plats i onödan). I vilket fall, var det tydligen en McDonaldsrestaurang i Queens som ville slänga ut några äldre koreansk-amerikaner från restaurangen. Skribenten, som är doktorand i sociologi, skriver om hur få offentliga platser det finns för äldre i vårt samhälle -- platser som inte är uttalat riktade till äldre utan som är platser för alla men där äldre kan få plats och få ta plats. Med gentrifieringen och dyra tomtpriser i stadsmiljöer trängs de som inte passar in i ett slags medelklass- och medelålderskategori ut. McDonalds skulle på så vis vara ett av de få ställen som finns kvar där människor faktiskt kan "hänga" -- tonåringar, äldre, till och med hemlösa och människor som verkar ha "mental unstabilities". "For retirees on fixed incomes who may have difficulty walking more than a few blocks, McDonald’s restaurants remain among the most democratic, freely accessible spaces."

Lite coolt och samtidigt skrämmande. Å ena sidan -- i alla fall för en svensk eller europé -- den i det närmaste mest självklara symbolen för det som för ganska många år sedan kallades "amerikansk kulturimperialism" och för den allra sämsta snabbmatskulturen (Supersize me). Å den andra en demokratisk mötesplats för alltifrån barnfamiljer till äldre, tonåringar och marginaliserade existenser.

Enligt artikeln löstes konflikten med att de äldre koreansk-amerikanerna gick med på att inte sitta där under lunchrusningen.