flygplansläsning

Är på plats nu i Urbana, Illinois. Håller på att genomgå den långa och ganska traggliga processen att registreras på universitetet -- är inte riktigt färdig ännu men har hunnit se en del av campus under processen. Missade precis den där extrema köldknäppen och har fått lära mig att i Urbana säger man att om man inte gillar vädret är det bara att vänta. Det har gått från 8 minusgrader till 8 plusgrader och från snö och regn till solsken bara på den korta tid jag varit här.

På planet läste jag Ebba Witt-Brattströms kultursidesartikel apropå Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande i DN. Eftersom jag har varit fullt upptagen med allt meck det är när man flyttar har flera skribenter hunnit kommentera den -- bland annat Kristina Lindquist i samma tidning men också Suzann Larsdotter på Suzann Sexeducatorbloggen. Båda pekar på problemet med vad Witt-Brattström egentligen säger i artikeln, nämligen att kvinnor skall hålla på sig och att vi i dag skulle ha en etiskt förkastlig sexualpraktik.

Jag hyser stor respekt för Ebba Witt-Brattström. Det som är riktigt bra med hennes analys av Egenmäktigt förfarande är att hon lyfter fram något annat än det andra har påtalat (baserat i huvudsak på kultursidesrecensioner -- jag har inte följt hur boken har diskuterats bland litteratur- och genusvetare inom akademin). När jag läste hennes artikel tänkte jag att detta också är en rimlig tolkning. Hon argumenterar väl för sin sak. Det är på sluttampen det slirar i väg och i grunden handlar det om en gammal konflikt mellan vissa typer av feminism och sexualliberala/sexualradikala idéer. Menar man att kvinnor har en i grunden annan sexualitet än män? Som är kanske känsligare och mer sårbar? I så fall uppfattar jag att Witt-Brattströms slutsats är helt rimlig. Om man inte tycker det, eller om man kanske till och med menar att den typen av föreställningar har traditionellt använts för att hålla kvinnor på plats, kontrollera den kvinnliga sexualiteten och upprätthålla en hora/madonna-dikotomi -- ja, då blir slutsatsen i artikeln konservativ och sexualfientlig.

Samtidigt säger inte Witt-Brattström så enkelt eller ensidigt att flickor skall hålla på sig. Hon pekar också på att man skall vara två jämbördiga sexuella subjekt, att också män och killar skall ta sitt ansvar. Problemet -- kan jag tycka -- är när det hela mynnar ut i ett slags rant mot pornografi, Internet och RFSU.