scms 2012

Så. Har skickat in mitt proposal till SCMS-konferensen nästa år i Boston. Nu är det bara att hålla tummarna.

tidigarelagd programstart för mastern i sexologi

Även om jag nämnt det tidigare här på bloggen vill jag påpeka det än en gång och klart och tydligt denna gång. Nästa programstart för mastern i sexologi är vårterminen 2012, inte höstterminen samma år som var planerat. På grund av ett ganska massivt söktryck har vi tidigarelagt programstarten.

Det betyder att man söker i höst redan, från och med den 15 september skall man kunna söka på studera.nu. Just nu kan man inte hitta programmet där, men det skall komma inom kort. Den nya, uppfräschade utbildningsplanen finns här.

Tanken är att om söktrycket håller i sig skall vi ha antagning och programstart var tredje termin.

tiefer revisited

Här kan man se och höra Leonore Tiefer om Female Sexual Dysfunction. Jag har tagit upp Tiefer här på bloggen förr, om hennes bok Sex is not a Natural Act, men också i anslutning till filmen Orgasm Inc.

Tiefer för ett slags korståg för upplysning om sexualitet i motstånd mot vad som kallas "medikaliseringen av sexualiteten". Även om viagra och andra sådana preparat i det korrekta sammanhanget har varit och är till stor hjälp för många, finns det en reducerande uppfattning om sexualiteten som en rad funktioner, organ och aktiviteter som utesluter psykiska, sociala och kulturella sammanhang och förklaringsmodeller. Vad som sägs av Tiefer och även i dokumentären Orgasm Inc är att problemet "female sexual dysfunktion" är ett påhitt av läkemedelsindustrin -- man vill ha en kvinnlig motsvarighet till viagra som är en av de största säljframgångarna i modern läkemedelshistoria, men man vet inte riktigt vilket problem denna motsvarighet skall lösa. Lubrikation eller övrig fysiologisk beredskap för sex? Eller det vaga "lust"? Och vad är då det? Och framför allt när man definierar sexualitet ur ett ganska snävt, biomediciniskt perspektiv -- Tiefer säger att man gör en analogi mellan sex och matsmältning när man kanske kunde vinna på att göra en analogi mellan sex och dans.

Annars: pular med Jarl-artikeln och ett proposal till nästa års SCMS-konferens. Och så en massa admin, som alltid.

jarl revisited

Tidigt på vårterminen 2009 skrev jag en text om Stefan Jarl för en antologi. Texten var ett resultat av ett proposal jag hade skickat in våren 2008, långt innan jag visste om jag skulle få några forskningspengar. Men jag skrev den och skickade in den i alla fall. Som så ofta när man skickar in saker kände jag mig lite blahabla över texten, den var nog inte så bra, den håller säkert inte måttet, vad är det de vill ha egentligen osv. Och Jarl är liksom egentligen inte mitt område, så det kändes lite dumt på det sättet också. Att jag hade kommit att skicka in ett proposal med Jarl som ämne hade med en massa olika omständigheter att göra som inte riktigt var aktuella längre. Eftersom jag inte hörde ifrån redaktörerna på länge, lade jag den emellertid mentalt åt sidan, tänkte att om det inte blir något av så får jag väl ta fram den om jag är sysslolös någon gång och se om det går att göra något åt den.

I somras fick jag kommentarer av en av redaktörerna. (Det kan ta låååång tid inom akademin ibland.) De är rimliga och det skall nog gå att justera artikeln enligt önskemålen. Men naturligtvis har jag varit tvungen att läsa om den. Och det var kul, för den var inte riktigt så blahablahig som det kändes när jag skickade in den. Tvärtom läser jag den faktiskt med viss entusiasm. Och det är en så konstig känsla, nästan som om det är någon annan som skrivit den eftersom det är så länge sedan jag skrev den och jag har inte ens tänkt på vad den handlar om sedan dess.

planering, terminsstart

Dagarna är fulla av planering och fixande. Eftersom vi har tidigarelagt masterns programstart behöver vi informera om det -- mastern i sexologi kommer alltså att ges nästa gång från och med vårterminen 2012 redan, i stället för hösten som vi först hade tänkt. Den nya utbildningsplanen är klar men kurserna längre fram i programmet har inte fått reviderade kursplaner ännu och det skall göras i höst. Det låter jättetrist när man beskriver det så här, men det är kul att ha örnperspektiv på en utbildning på det här sättet. Jag tycker ju att administrativt ansvar alltid skall roteras -- dels för att ingen skall "fastna" i administration men också för att alla som jobbar med en utbildning skall få en chans att få en överblick. Nu har jag varit koordinator i drygt ett år.

Det femte september skall jag och två kolleger prata på en Skiftesföreläsning här på Malmö högskola. Jag kommer att prata om min pilotstudie -- användandet av sexuellt explicit material i medicinsk sexforskning. Den sextonde skall jag till Stockholm och prata om mastern och den 21 september skall jag sitta i en panel och diskutera filmen Som en pascha här i Malmö. Det är nog den tjugoförste jag är mest nervös för -- jag har aldrig suttit i en panel förut. Eller, jo det har jag förresten. Är nog därför jag är nervös...

Men den pedagogiska kursen examinerades i tisdags! Och jag har läst ut Michael Tappers avhandling.

tyngdlyftning

Alternerar just nu mellan två rejäla tegelstenar: Michael Tappers avhandling på uppemot 900 sidor om svenska polisberättelser 1965-2010, Snuten i skymningslandet och den femte delen i A Song of Ice and Fire, A Dance with Dragons av George RR Martin på över 1000 sidor. Den förstnämnda är ju en form av jobblektyr, även om den inte är så jobbig att läsa utan tvärtom ganska kul -- framför allt när det handlar om böcker man läst och filmer man sett, vilket är de flesta av de som behandlas. Tapper går igenom svenska polisberättelser från Sjöwall&Wahlöö till Stieg Larsson. I hans period ingår ju "min" tid, sjuttiotalet, och han tar upp och nämner eller diskuterar fenomen som prostitutionsutredningen, sexualbrottsutredningen och Geijeraffären -- av naturliga skäl eftersom en av dem han diskuterar är Leif GW Persson. Trots att det är jobbläsning är jag emellertid tvungen att sitta och läsa typ i sängen eller i soffan så att jag kan luta den mot benen när jag läser för, hm, lätt risk för mjölksyra annars...

A Dance with Dragons är däremot helt och hållet avkopplingsläsning. I kölvattnet av mitt Twilight-projekt har jag ramlat in på fantasy och i somras läste jag nästan bara fantasy. De första fyra i serien hade jag med mig på semestern i pocketformat. Jag hade egentligen tänkt att bromsa där, men på grund av en sömnlös natt läste jag ut den fjärde boken lite oplanerat i Tromsö och kände mig omedelbart tvungen att köpa den femte, nyutkommen, endast tillgänglig i inbundet jätteformat. Kände mig som en idiot när jag pregade ner den i handbagaget som raskt blev mer än dubbelt så tungt.

Ett praktiskt perspektiv på läsandet: alla böcker borde egentligen alltid vara i pocketformat.

Det finns ju läsplattor förstås.

slumpartad lyckoträff

Föreläste om svensk film för de internationella studenterna i dag. Det har blivit ett återkommande inslag som jag gör vid varje termins början. I ett par veckor innan den officiella terminen sätter igång får de nyanlända studenterna ett slags introduktion -- information naturligtvis, men också runtvisningar och föreläsningar om allt möjligt svenskt. Bland annat då också om svensk film.

Jag gillar det. Det är väl därför jag tackar ja till det varje termin. Jag vet inte om jag gjort det fem eller sex gånger vid det här laget. Men i dag var det extrakul för av någon anledning blev det en sådan där föreläsning när saker och ting klaffar: man märker att studenterna är med, ens försök till skämt faller i god jord (och det är inte helt lätt -- varken att få studenter att skratta när man inte känner dem eller att skämta på ett annat språk än sitt eget), man får lite spontana frågor från publiken och ens egen interna lite halvt intränade, halvt intuitiva kontinuitet fungerar. En bra föreläsning är ju ofta ett slags slumpartad lyckoträff mellan planering, omständigheter och improvisation. Trots att föreläsningen blev försenad på grund av att de som var där före oss trodde att de hade den längre tid, trots att jag fick prata utan mick i en ganska stor sal med mycket folk i, trots att jag hade missuppfattat organisatören och trott att de skulle se på film precis efter mitt pass... Ibland funkar det så -- strul får på något sätt en att kicka igång på ett bra sätt.

Och att föreläsa när det klaffar -- tja, det är något av det roligaste som finns. Jag hoppas att studenterna hade lika kul som jag...

slutet på semestern

Mot slutet av semestern brukar jag klättra lite på väggarna av längtan efter att allt skall återgå till det normala igen. Jag har ett behov av rutiner -- annars såsar jag lätt ihop och sedan blir jag rastlös och frustrerad av att ha såsat ihop. Så när semestern tar slut, folk återvänder till sina arbetsplatser, bibliotek och annat börjar med ordinarie öppettider, bussar börjar gå enligt vintertidtabellen och så vidare så känner jag hur något faller på plats i mig. Jag tror att jag skriver det varje år men så mycket jag njuter av att gå på semester i början av sommaren är det ändå en minst lika stor njutning att gå tillbaka till arbetet när semestern är slut. (Hm. Borde jag söka hjälp???)

Den här hösten innebär en del förändringar. Mina postdokpengar är slut så nu går jag över på mitt lektorat på 100%. Det betyder mindre tid för forskning, men jag har en del övertid från i våras så jag tror att jag skall hinna skriva en del i alla fall. Jag är kvar på Malmö högskola och kvar som programkoordinator på mastern i sexologi, så till det yttre är det inga stora skillnader.

I helgen var jag i Tromsö på Nordiska historikermötet. Jag och min kollega Tommy Gustafsson som är filmvetare/historiker skrev för ett par år sedan en artikel ihop som vi presenterade nu i Tromsö. Det var en bra panel med en lagom publik för att det skulle bli lite diskussion.

Strax innan Tromsö gick jag igenom en del av korrekturkommentarerna till Twilight-boken. Jag fick lämna en rätt stor andel av dem till min redaktörskollega och bävar för att registereländet kommer att hamna på mina axlar...

Och i går skrev jag klart mitt paper för den pedagogiska kurs jag påbörjade i våras. Det tog längre tid än jag hade räknat med att få det klart men det var skönt att få det gjort.

joel ohlsson

Jag kommer hem från semestern och möts av ett mail -- och ett minnesord i Sydsvenskan -- om att min och många, många andras förste filmlärare har gått bort. Joel Ohlsson undervisade i filmvetenskap vid Lunds universitet och jag mötte honom på den tredje delkursen på Drama, teater, film som jag började läsa vårterminen 1993. Undervisningen skedde i den sal i Absalon som då kallades 025:an, nere i källaren med ett litet fönster uppe vid taket, filmaffischer på väggarna, och något så mystiskt (då: 1993) som en vidskärmstv hängande längst framme vid tavlan. Joel kom in i sin gråa kavaj och polotröja och tycktes kunna prata helt fritt, utan anteckningar. Anekdotrikt. Humoristiskt. Vi tyckte mycket om Joel. En del av mina kursare (inte jag) svor när vi skrev tenta i filmhistoria som var betydligt svårare än de hade räknat med, men det var ingen som inte tyckte att resultaten var rättvisa...

Han gav mig också min första lektion i hur man skriver akademiska essäer när jag bad om detaljerad kritik på en essä om Hitchcock jag hade skrivit -- han sågade mig (välförtjänt) längs med fotknölarna på ett väldigt lärorikt sätt.

När han skulle gå i pension var jag precis nybliven doktorand och fick därmed till min glädje vara med i den vänbok som publicerades då, Mannen med filmkameran. Det var heller ingen slump att jag och min medredaktör Anders Marklund valde att tillägna vår bok Swedish Film till Joel Ohlsson. För oss alla som satt där i den där lite bunkeraktiga källarsalen gläntade Joel på dörren till the magic of movies. Jag hoppas att han förstod hur mycket vi uppskattade det.