upplysning och integritet

Undervisningen i går gick nog OK -- jag tyckte själv att jag stressade på och passet spretade åt en rad olika håll. Men nu är kursen snart avslutad, om två veckor är det redovisningar och inlämning av tenta och jag lämnar över studenterna i mycket kompetenta händer på nästa kurs.

Nu bockar jag återigen av på en lång "att göra"-lista. Alla de där swishen och swoshen för några dagar sedan skall bli helt klara och skickas i väg. En rad punkter rör administration, programkoordination och kursansvar. Dessutom tänkte jag försöka vara lite ledig i nästa vecka och det betyder att tänka på vad som kommer att hända i veckan därefter så man inte blir tagen på sängen när man kommer tillbaka...

Under tiden kan ni läsa en fundering utifrån Kalle Linds bok Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev. Balansgången mellan att berätta allt (-för mycket) och att respektera barns integritet är svår. Konstigt nog verkar det nästan omöjligt att hitta en kompromiss mellan gränslös upplysning och respekt för integritet, och precis som Åsa Beckman kan jag tycka att vår tids puritanism inte heller är bra. "I ett samhälle fullt av sex talar ändå ingen om sex." Låter kanske lite konstigt när det kommer från någon som undervisar om sexualitet och pratar om sex mest hela tiden, men jag vet ju att min kontext är ganska särskild.

sexbutiksturism

I somras ägnade jag mig något litet åt sexbutiksundersökningar. Jag säger litet, för det var inget planerat eller genomtänkt utan det bara föll sig. Det har aktualiserats eftersom jag kommer att prata lite om sexbutiker i morgon i anslutning till föreläsningen om Willy Pedersens Nye seksualiteter.

Jag har ju varit och besökt de existerande butikerna i Malmö. Grottan är egentligen mest spännande eftersom den är äldst, även om den har flyttat. Jag tittade också in i "världens äldsta pornobutik" i Köpenhamn innan den stängde för gott. Sedan i somras, på NECS-konferensen i Istanbul, kom jag att hålla ett paper om sexbutiker på en panel om "gendered space". Efter panelen kom en kvinna i publiken fram till mig och berättade om turkiska sexbutiker och hur svårtillgängliga för kvinnor de är. Nyfiken som jag är, och eftersom det låg en turkisk sexbutik bara något hus nedanför mitt hotell, försökte jag mig på ett besök i den. Precis som kvinnan i publiken hade berättat, låg den på andra våningen, och dessutom var man tvungen att ringa på. Där, måste jag erkänna, svek modet mig.

Man bör kanske vara kaxigare än så om man är porrforskare, men den främmande kulturella kontexten och skräcken för att någon vars språk jag inte förstod skulle öppna... tja, det blev helt enkelt lite för mycket (trots att jag faktiskt hade sällskap med). I efterhand kan jag tycka att jag kunde bett någon av mina turkiska kolleger att hjälpa mig, men å andra sidan var de fullt upptagna med att ansvara för en konferens.

Den stora kontrasten kom bara någon vecka senare, i Innsbruck av alla ställen, där en Beate Uhse-butiks skyltar lyste mot mig på ett lagom mediokert shopping område à la Center Syd (notera McDonalds-skylten till höger i bilden). Här öppnades automatiska glasdörrar och välkomnade kunderna. Själva butiken låg, precis som i Istanbul, på andra våningen, men entrén och trappan upp innehöll glasmontrar med dildos och massageapparater och på väggen i trappan satt en stor Warhol-pastisch med porrmotiv. Själva butikslokalen var jättestor, med låga hyllor och konsumtionsvänlig display. Färgerna var sobert grått och blått och en dämpad chockrosa (om man nu kan tänka sig en sådan färg). Personalen, noterade jag, var kvinnlig.



Jag tänker för tillfället bespara er min analys. Den är också ganska tentativ än så länge. Att se världen via dess olika sexbutiker (eller de man inte ser) är också kanske ett sidoprojekt även om jag tycker att det är rätt fascinerande.

swoosh

Saker kommer rusande mot mig som jag försöker fånga. Peer reviewing -- swoosh! Skriva 1500 ord om Mai Zetterling -- swoosh! Skriva informationsblad om sexologikurser -- swoosh! Planera möten -- swish! Korrekturläsning av bokkapitel -- swooosh! Skriva 3000 tkn om svensk porrfilm -- swish! Läsa försenade twilight-texter -- swoosh! Förbereda torsdagens föreläsning -- swoosh... (lite långsammare men dock...) Onsdagens föreläsning, fick jag precis reda på, är inställd vilket jag å ena sidan tycker är lite synd, å den andra är bra för det ger mig mer tid som jag såväl behöver just nu. Varje minut av arbetsdagen känns dyrbar.

Det jobbigaste är att det är mycket att hålla reda på just nu. Det bästa är att i princip allt är roligt.

skymningsdiskussioner

Veckan avslutades med två mycket roliga och intensiva Twilight-dagar med nästan hela gruppen av bidragsgivare. Folks texter var i olika stadier av färdigt -- mitt eget bidrag var väldigt utkastmässigt och mer påbörjat än halvklart men det gjorde ingenting, vi hade jättebra diskussioner och jag var rätt trött (men på ett positivt sätt) när jag kom hem.

Och nu: en miljon mail ligger och väntar på programkoordinatorn. Min filmcensurartikel föreligger i korrektur och måste granskas. Två föreläsningar skall förberedas. Och så en massa annat fixande: det mesta smått men det måste också göras...

prince

Stephen Princes presentation i går var alldeles lysande och jätteintressant. Den utgick från hans kommande bok om visuella effekter och handlade om hur film alltid har varit beroende av visuella effekter och att den enda egentliga skillnaden är att de nu görs digitalt och inte analogt som förr. På ett ganska lågmält och pedagogiskt sätt gick han igenom ett antal filmer ur filmhistorien och förklarade hur matte painting, optical printers, kontinuitetsklippning, stop motion och andra tekniker användes för att skapa en mer eller mindre övertygande fiktiv värld.

Prince har också skrivit om pornografi. Hans avhandling handlade om porr och han publicerade åtminstone en artikel i Journal of Film and Video 1990 om "Power and Pain: Content Analysis and the Ideology of Pornography" (dessvärre kommer man inte åt hela artikeln om man inte är uppkopplad via ett bibliotek eller en högskola/universitet som har tillgång till JStore).

nye seksualiteter

Har två föreläsningar nästa vecka varav den ena är sprillans ny och den andra en reviderad version av ett pass jag har hållit förr. Jag har alltid varit en sista-minuten människa men tvingats till allt hårdare tag mot mig själv för att överhuvudtaget hinna med så nu sitter jag, efter en redan ganska intensiv arbetsdag, och bläddrar i Willy Pedersens Nye Seksualiteter som torsdagens föreläsning på sexologmastern skall handla om. Den är ganska mastig så föreläsningen måste med nödvändighet baseras på ett urval. Bara jag hittar en bra ingång skall det nog lösa sig.

Pedersen gör ett slags tvärsnitt av vår tid, naturligtvis i den norska kontext där han befinner sig och med ett huvudsakligt fokus på unga människor, men det är nog så komplext ändå. Här avhandlas onani och sexuella script, nätsex, "hybrida maskuliniteter", homosexualitet, sexuellt utnyttjande och sexuella transaktioner. Till och med ett av de fenomen som jag tittat lite närmare på, sexbutiker för kvinnor, tas upp. Boken handlar bland annat om en balansgång mellan gammalt och nytt, där vi å ena sidan ser en ökad sexuell diversifiering och förändrade mönster, och å den andra har fortsatt traditionella normer och konventioner kring sexualiteten. Vissa förändringar är verkliga förändringar, andra är vad man kan kalla variationer på tidigare teman. Och både det nya och det gamla måste förhålla sig till vartannat. Just om de kvinnliga sexbutikerna säger exempelvis Pedersen att det både handlar om kvinnor som formulerar sina egna begär och om ett poserande för en manlig blick. Naturligtvis handlar det om vem som formulerar och vem som tittar -- eller vem som poserar och vem som inte tittar. Det handlar, skulle jag tippa också, om den som avläser situationen: vill man se en manlig blick så gör man det, men man kan också välja bort den. Och man kan också fråga sig vad det är för fel med att titta, om man måste läsa in en maktobalans (traditionell feministisk filmteori vill ju hävda att det är så, blicken är fallisk, blicken kontrollerar, blicken är ett uttryck för makt, men det finns ju egentligen ingenting som säger att det MÅSTE vara så. Man kan tänka sig en blick som är vanmäktig och ett objekt för blicken som kontrollerar den som tittar.)

Annars: läser Twilight-texter, programkoordinerar, bevistade Kön, sexualitet och socialt arbete-seminariet som i dag bland annat handlade om islam och sexualitet, och om normkonflikter för ungdomar i Rosengård. I kväll skall jag på filmvetarseminarium i Lund, Stephen Prince skall prata om "Visual Effects: The Seduction of Reality".

clintan

Veckan avslutades som den hade påbörjats, men jag var i alla fall på ett seminarium om Clint Eastwoods Unforgiven, städade upp någotsånär i Twilighttexten och skickade i väg den på torsdagkvällen. Nu sitter jag med en jättelång att göra-lista som jag påbörjade avbockningen av i fredags men som fortfarande är jättelång...

För några år sedan försvarades en licentiatavhandling på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap om Clint Eastwoods Unforgiven av Ditte Friedman. Nu har hon en doktorandtjänst i Melbourne och fortsätter med Eastwood och Unforgiven. I torsdags var hon alltså på besök i Sverige och presenterade en analys av de tio första scenerna i filmen. Det jag gillar med hennes projekt är att hon tar Eastwood, Unforgiven och västernfilmen på fullaste allvar på ett sätt som är nästan lite... ja, faktiskt, lite knäppt. Missförstå mig rätt, jag tycker inte att hon är knäpp eller att det är knäppt att ta Eastwood på allvar, utan det är bara att det är så ovanligt. Till och med inom filmvetenskapen, där västernfilmen har analyserats på djupaste allvar flera gånger, finns det en medvetenhet om att alla kanske inte tänker eller känner så. Här är det Kierkegaard, Sartre, Ricoeur och Clintan, sida vid sida, utan en enda ironisk blinkning eller kommentar som låter antyda något annat. Och jag gillar det. Jag tror dessutom att hon har rätt -- Clint Eastwood har kommit att bli en av de filmregissörer i vår tid som allra mest akut och angeläget tar upp moraliska och etiska frågor samtidigt som han anknyter dem till en mytbildning kring sin egen persona. Han är så att säga sin egen arketyp som han kan utnyttja och bygga vidare på olika sätt i sina filmer. Exempelvis hans karaktärers relation till döden.

Nej, tillbaka till att göra-listan! Någon dag skall jag skriva en lång text som förklarar varför jag gillar Clintan så mycket men inte just i dag.

Perspektiv och historia

Är lite utmattad efter två tämligen intensiva dagar: perspektivdagsföreläsning i går inför en ganska stor publik och i dag har Lena Lennerhed gästföreläst på sexologmastern. Satte mig och skrev en stund på min Twilight-text i går kväll och måste städa det jag har nu inför utskicket till övriga antologibidragsgivare så att det går att läsa i alla fall.

Lena Lennerhed höll en utmärkt, massiv tre-timmarsföreläsning som spände från Antiken till våra dagar (i nedslag, naturligtvis), delvis med fokus på ett slags sexualitetens idéhistoria (bland annat om genus, onani och homosexualitet), delvis med fokus på reproduktionspolitik (abortlagstiftning, tvångssterilisering, preventivmedelsupplysning). Jag satt längst fram och hörde hur studenternas pennor krafsade i anteckningsblocken.

Och perspektivföreläsningen gick bra, tror jag. Det var som sagt ganska mycket folk i publiken och jag har en del att säga om mitt projekt vid det här laget. Medan jag pratade önskade jag att jag hade tagit upp filmerna först och det mer teoretiska resonemanget senare (för det var först när jag pratade om filmerna som jag fick folk att skratta lite...) men i efterhand är jag nog rätt nöjd med upplägget i alla fall. Nästa gång blir på Kön, sexualitet och socialt arbete-seminariet. Men det är först i november.

yoked by violence together

Sitter här med en gammal goding bredvid mig: Mary Ann Doane's The Desire to Desire: The Woman's Film of the 1940s från 1987. En hyper-psykoanalytisk-feministisk-Grand Theory-bok som jag inbillar mig på något sätt skall vara relevant för min Twilight-text. Men hur? Och hur skall jag kunna å ena sidan prata om kognitiv-evolutionär psykologi och å den andra kunna ta upp dess antites? Det går liksom bara inte.

Gah. Och i morgon måste jag tänka på helt andra saker för då skall jag prata om mitt projekt på Perspektivdagarna.

ångrarna

Förresten, om ni inte såg den när den gick på TV, passa på att se Marcus Lindeens film Ångrarna medan den ligger ute på SVT Play. Den ligger där t o m den 2 november. Den handlar om två män som genomgått könsbytesoperation och sedan ångrat sig. Den är väldigt enkelt berättad -- två män, ett mörkt rum, några diabilder och smalfilmer -- men otroligt fängslande.

rapport från umeå

Umeå ja. Långt norrut -- för mig som är en inbiten sydsvensk, nära-till-kontinenten-tacka-vet-jag-bron-sex-timmar-till-berlin-fascist -- kändes Umeå som att besöka Nordpolen eller något. Ändå var det relativt smidigt att flyga dit, två entimmesflygningar med mellanlandning i Stockholm.

Klara Arnberg disputerade alltså i ekonomisk historia vid Umeå universitet, på en avhandling om den pornografiska pressens kommersiella genombrott och reglering i Sverige 1950-1980. Kirsti Niskanen, genushistoriker och professor vid Stockholms universitet, var opponent. Niskanens sammanfattning av avhandlingen (det är brukligt att opponenten börjar med att sammanfatta avhandlingen -- ganska kortfattat, men för att så att säga skapa en gemensam grund för den fortsatta diskussionen) var relativt lång, men hon gjorde ett bra jobb av det (dvs man somnade inte) och motiverade sammanfattningens längd med att avhandlingen krävde det.

Avhandlingen får sägas vara ett tvärvetenskapligt verk eftersom kopplingen till presshistoria är tydlig. Det finns också kopplingar till sexualitetsforskning och genusvetenskap, men eftersom avhandlingen egentligen inte är så teoretisk (vilket talar till dess fördel enligt mig) är skärningspunkten ekonomisk historia och presshistoria den tydligaste. Hon har gjort ett enormt empiriskt arbete med att söka upp och jämföra olika samlingar, register och listor på tidningar. Det påminner lite om det empiriska arbete som Eric Schaefer gjorde i Bold! Daring! Shocking! True! där han sammanställde en filmografi av exploitationfilmer utifrån listor, annonser, kataloger och annat. En typ av grundforskning -- grundlig grundforskning -- som är otroligt värdefull. Jag kommer att ha stor nytta av kartläggningen av den pornografiska pressen som Arnberg gör i avhandlingen, trots att det handlar om press och inte om film. En av de viktigaste sakerna som kommer fram (och detta tryckte också opponenten på) var att porrboomen föregick legaliseringen, inte tvärtom. Den stora vågen av porr kommer i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Samtidigt är detta lite tvetydiga siffror eftersom herrtidningarna som blev mer och mer pornografiska under sjuttiotalet, ökade sina upplagor då. Men de renodlat pornografiska tidningarna ökade alltså inte efter 1971, då legaliseringen skedde.

En annan viktig fråga i avhandlingen är den om distribution. Distribution -- och detta gäller press likaväl som film -- är en avgörande fråga för om något skall få en möjlighet att spridas eller inte, och den som kontrollerar distributionen kontrollerar också i någon mening marknaden. När Pressbyrån försökte begränsa porren genom att vägra distribuera den, började tidningsförlagen själva distribuera.

Arnberg går också igenom debatterna om porr, både i massmedia och på politisk nivå, i riksdagen. Hennes definition av pornografi är kontextuell, dvs porr är det som kallas porr och betraktas som porr i ett givet sammanhang. Jfr de I know it when I see it-inlägg som jag skrev tidigare under hösten.

Och jag är tillbaka på jobbet med en enorm backlog av e-post.

många bollar i luften

Det är mycket nu. I morgon är det alltså Umeå och i nästa vecka är det både sexologmastern och Perspektivdagar på Malmö högskola. Jag skall prata om mitt projekt på onsdagen. Samtidigt är det deadline inför vårt halvvägsseminarium på Twilightboken. Så jag växlar mellan en powerpointpresentation under utveckling inför onsdagens föredrag och ett dokument där jag skriver Twilight-text för glatta livet (är på sidan 4 och har stolpar för åtminstone några sidor till), medan jag försöker på ett sansat sätt ha en koordinerande överblick inte bara inför torsdagens möte med studenterna -- Lena Lennerhed kommer och gästföreläser -- utan också inför vårterminens bemanning och kursplanering.

Så ha tålamod -- bloggen får lite mer uppmärksamhet snart. Exempelvis planerar jag en rapport från Umeå och samtidigt lite kommentarer på avhandlingen om den pornografiska pressen i Sverige 1950-1980.

pornografisk press

På fredag skall jag på disputation i Umeå. Det är då Klara Arnberg skall försvara sin avhandling Motsättningarnas marknad. Här kan man läsa en presentation av avhandlingen och dess författare.

Nu skall jag härja loss med min Twilight-text. I en halvtimme ungefär, innan dagens övriga bestyr tar över.

an american in stockholm

Tycker om tanken på att David Fincher skall göra The Girl with the Dragon Tattoo som en "swedish noir" -- han säger att "Vi åkte till Sverige för att historien är en swedish noir. Den går inte att översätta geografiskt till exempelvis Seattle, Connecticut eller Montreal. Det handlar om synen på sexualitet, men också den samhällsbild som Stieg Larsson ville måla upp: ett socialistiskt land som, åtminstone delvis, har fascistiska grunder." Jag ser fram emot Finchers och Steven Zaillians (manusförfattaren) version av den första millenniumboken, både för att jag tror att det kan bli en bra film av det, det finns något som korrelerar mellan de stämningar som finns i Finchers filmer och stämningen i Stieg Larssons böcker, men också för att jag tänker mig att det kan bli fascinerande med en utomståendes syn på och tolkning av en bästsäljare som i så hög grad speglar det svenska samhället. Undrar hur många andra som läser in en samhällsbild av ett socialistiskt land med delvis fascistiska grunder i Larssons böcker.

Annars: har suttit och fört in mina publiceringar i Malmö högskolas electronic press system, MUEP. Alltid lite frustrerande med formulär som skall fyllas i med info och där fälten inte riktigt passar ihop med den info som skall in eller så har man missuppfattat och så i slutänden kommer det ut att jag skrivit böcker i biomedicin på franska eller något annat lika hårresande fel (alltså, jag hoppas verkligen inte det). Samtidigt är det lite kul att bokföra vad man gjort -- jag har begränsat mig till sådant som är både skrivet och publicerat under min tid här. Men det tog längre tid än jag räknat med.

love and desire in the cinema

Sitter med en artikel av den danske filmprofessorn Torben Grodal som jag läste när den publicerades i Cinema Journal 43, no 2, 2004, men som jag behöver återbekanta mig med nu inför arbetet med Twilight-texten. På något sätt känns det som att jag behöver förklara min fascination som porrforskare med ett fenomen som Twilight -- kopplingen kan tyckas enormt långsökt men jag tycker ju naturligtvis själv att den är helt uppenbar och jag tror att jag varit inne på det i något av alla mina twilight-inlägg här på bloggen: Porren är "in your face", helexplicit, och drar inte ut på formaliteterna innan själva sexet sätter i gång, så att säga. I Twilight-sagan tar det typ 1700 sidor innan det blir ligga av. Ändå handlar Twilight minst lika mycket om sex som pornografin. Typ.

Grodal är filmvetare som använder sig av kognitiv-evolutionär teori -- något som är, eller i alla fall har varit, extremt konroversiellt. Han menar att genrer som "action, adventure, comedy, love stories, pornography, and horror derive their emotional strength from innate body-mind structures that developed in order to enhance the fitness and survival of our hunter-gatherer ancestors on the savannahs of East Africa" (s 26). I den här artikeln tittar han specifikt på pornografi och romantic films, och förklarar varför män föredrar det ena och kvinnor det andra. Jag minns från min första läsning av den att jag tyckte hans avfärdande av något som helst kulturellt perspektiv gjorde analyserna lite... tja, enkelspåriga, men det kan mycket väl tänkas att i den nya kontext jag befinner mig i nu (sexologin) gör att jag läser den på ett helt annat sätt.

r i p tony curtis, r i p sally menke

Såg Some Like It Hot i går till minne av Tony Curtis. Fast den är kanske egentligen mer Jack Lemmons film i och för sig.

I brist på den helt fantastiska scenen med snails and oysters som jag inte hittar på youtube, länkar jag i stället till det extremt patosfyllda ögonblicket i slutet av Spartacus. Spartacus är en film som jag undervisat mycket på -- den anknyter till kommunistjakten i Hollywood genom att både författaren till romanförlagan (Howard Fast) och manusförfattaren (Dalton Trumbo) var svartlistade. Trumbo hörde till och med till de ursprungliga Hollywood Ten, som dömdes för "contempt of Congress" 1947 i samband med de förhör som hölls för att utreda förekomsten av kommunism i Hollywood. Hollywood Ten vägrade svara på frågan om de var eller någonsin hade varit medlemmar av kommunistpartiet med hänvisning till det första tillägget till den amerikanska konstitutionen. Men den är också kul att analysera tillsammans med studenter -- filmens politiska sentiment är uppenbart, men det finns också en fascinerande sexualisering av de politiska motsättningarna som existerar i filmen: romarna (överklassen, förtryckarna) är sexuellt perversa och dekadenta, vill titta på när slavarna har sex, kvinnorna är sexuellt giriga och objektifierar gladiatorerna, och många av männen har homosexuella böjelser. De är helt enkelt enligt filmens logik amoraliska och depraverade i sin sexualitet, medan slavarna (arbetarna, de förtryckta), när de äntligen gör uppror och kan leva fritt, väljer den "sunda" heterosexuella kärlekens tvåsamhet.

"Snails and oysters"-scenen är ett uppenbart exempel: Lawrence Olivier (romare, för romarna är ju naturligtvis också brittiska, medan slavarna är hederliga amerikaner...) har en ny slav som spelas av Tony Curtis. I badet frågar Olivier sin nya slav huruvida han föredrar "snails or oysters", dvs män eller kvinnor. När Curtis slav förstår att Oliviers romare föredrar snails (i alla fall ibland, den depraverade smaken är också naturligtvis eklektisk), rymmer han och ansluter till Spartacus uppror.

I stället länkar jag till "I'm Spartacus"-scenen som får mig att gråta varje gång. Och jag gillar inte ens Kirk Douglas!

Fler dödsfall: Sally Menke, som bl a klippte Tarantinos filmer, gick bort för några dagar sedan, i Griffith Park, Los Angeles när hon var ute och gick med sin hund. Enligt rättsläkaren var värmen den sannolika orsaken -- hon var 56 år gammal. Läskigt. LA har tydligen haft en svår värmebölja under en period, och hunden som satt bredvid hennes döda kropp var vid liv men "severely dehydrated" (får mig också nästan att gråta lite när jag tänker på det, men jag är ju svag för hundar). Står också om det i Sydsvenskan. Här är ett klipp ur Reservoir Dogs.

Uppdatering: Fick göra ett par justeringar i texten för jag såg att det fanns både syftningsfel och andra småfel. Det skall alltså vara "snails" som är metaforen för att föredra män, inte oysters.