they’re young. they’re in love. they kill people

Arthur Penn, 88 år gammal, har gått bort. Och jag läser NY Times obituary om honom och om premiären av Bonnie and Clyde på Montreal film festival och publikens reaktion och tänker på hur vissa filmer blir legender redan första gången de visas. Så många gånger jag visat klipp ur Easy Riders, Raging Bulls för studenter och det berättas i dokumentären om hur manusförfattarna egentligen ville att franska nya vågen-regissören Francois Truffaut skulle göra den men att han var upptagen (med Farhenheit 451, om jag inte missminner mig). Och så blev det Arthur Penn i stället.

Svenska tidningar verkar inte ha hunnit riktigt än. Här är en kortis i SvD.

Och själv har jag åkt på extrajobb -- morgondagens gästföreläsare sjuk, så den enda timme jag trodde jag hade har blivit tre. Så kan det gå. Annars är det bra. Har varit på anställningsintervju och håller tummarna nu allt vad jag orkar (the pursuit of happyness del 9831). Har läst ut Klara Arnbergs avhandling. Har skrivit sex sidor på min inledning -- som sannolikt kommer att skrotas så snart boken börjar ta form på allvar men i alla fall.

sexuella script

Förbereder föreläsning om "sexual scripts". När jag kom hit för snart två år sedan var script-teorin något som dök upp i tid och otid, ett slags grundläggande referens för alla, och jag insåg att jag skulle vara tvungen att läsa in mig lite om jag skulle hänga med. Jag beställde således boken Sexual Conduct och läste den. Och nu skall jag undervisa om den... det känns lite nervöst, lite djupt vatten, men också kul och utmanande. Det är så mycket ord och metaforer hämtade från teaterns värld "the mise-en-scene of desire", till exempel eller "The concept of scripting, then, can take on a very literal meaning: not the creation of and performance of a role, but the creation and staging of a drama". (Citaten hämtade ur "Sexual Scripts: Permanence and Change" av William Simon & John H Gagnon i Archives of Sexual Behavior, vol 15, no 2, 1986). Texten diskuterar hur det sexuella scriptet på olika nivåer påverkar vårt sexuella beteende, vad man kan göra, med vem man kan göra det, när man kan göra det och hur man kan göra det. Det är naturligtvis en ganska genomgående sociologisering av sexualiteten, där biologin endast betraktas som en liten del av sexualiteten. I sexualitetsteoretiska termer skulle man kanske kunna sätta Kinsey i den ena änden av skalan -- biologi, kvantitativt mätbara data -- och Simon & Gagnon i den andra änden -- det sociala, teoretiska diskussioner.

Men det är också en pedagogisk problematik: undervisningen skall ske i tre steg. Först en allmänt orienterande föreläsning, därefter kommer jag och en kollega in med en djupdykning i artikeln och slutligen skall studenterna diskutera själva i grupper.

en särskild dag

Fredag eftermiddag. I dag är en särskild dag: för mindre än en timme sedan öppnade jag ett nytt dokument och skrev "Visningen av pornografisk film i Malmö: Inledning". Sedan började jag skriva. Egentligen skulle jag inte börjat med detta förrän på måndag men eftersom jag blev klar med redigeringen av min filmcensurartikel redan i går ligger jag för ovanlighetens skull före min arbetsplan och kunde börja redan i dag.

En del forskning återstår. Men jag har rätt bra koll på vad den är och var den skall in i den preliminära disposition jag gjort. Rätt många frågor återstår också, men min erfarenhet säger mig att det kommer att lösa sig så småningom under skrivarbetet och att vissa av dem kommer jag helt enkelt inte att kunna besvara, vissa kommer att visa sig vara irrelevanta, och ytterligare andra kommer att leda till underbara aha-upplevelser i det lilla. Sannolikt uppstår en rad nya frågor under arbetets gång också.

Och ganska snart måste jag lägga den åt sidan för att i stället koncentrera mig på min twilight-text. Men innan dess tänker jag mig att jag skall ha en tentativ och preliminär inledning någotsånär utkastklar...

tre snabba

Fantastisk FilmFestival öppnar i dag! Kolla in programmet och läs mer här.

Och i år fyller Psycho femtio år. Läs Jacob Lundström om filmen som lärde oss att inte avslöja spoilers i Aftonbladet.

Slutligen: jag håller fortfarande på att läxa upp mig själv för att jag inte satte mig in i Sverigedemokraternas politik bättre innan valet. Mer och mer står det klart för mig att den taktik som så många försökte sig på, att tiga ihjäl dem, var feltänkt. Anders Hellström på Malmö högskola släpper nu sin bok Vi är de goda och diskuterar den i dag med Niklas Orrenius på Malmö högskolas Gäddan. Eftersom jag inte läst boken kan jag inte uttala mig om den, men citatet i intervjun med honom, "Det är ingen hejd på starka moraliska reflexer hos debattörerna", tycker jag låter lovande.

en gräns för samtycket?

Det har ju varit en hel del uppmärksamhet kring BDSM-fallet i Malmö. Bland annat har jag noterat att det diskuterats bland våra nya sexologstudenter. Många faktorer spelar in för att göra detta till en komplex historia, åtminstone för den utomstående som tar del av den medialiserade berättelsen -- kvinnans ålder i relation till mannens ålder, sexualitetens friheter och gränser, BDSM-praktiker som kan framstå som ganska främmande för dem som inte är insatta i dem men också hur långt ett rättssamhälle kan lägga sig i vad samtyckande människor över "the age of consent" (eller på ren svenska, byxmyndiga människor) gör i sovrummet. Det är lätt att läsa fallet utifrån förutfattade meningar ("staten vill lägga sig i" alternativt "unga kvinnor som offer") men Mårten Schultz har skrivit bra och balanserat om fallet ur ett principperspektiv. Läs också kommentarerna, för där belyses också frågan -- eller snarare hur vi ser på frågan -- ur olika perspektiv.

freedom from porn

Från ett förseminarium på bokmässan har Isobel skrivit bra om frihet och valfrihet på Internet och i den digitala världen. Hennes text handlar egentligen inte pornografi, men inleds med ett citat som faktiskt låter lite radikalfeministiskt trots att det kommer från Steve Jobs.

Eller? Kanske upplever människor det så? Kan det finnas en frihet i att slippa ifrån sådant man inte vill se? Och att slippa välja bort sådant man inte vill se?

Censur är bra för då vet jag att jag inte behöver bekymra mig om att råka se/läsa/uppleva obehagliga/objektifierande/sexistiska/rasistiska/elaka/otäcka saker?

"nåt konstigt djur"

Marianne Höök var gift med Torgny Wickman mellan 1947 och 1956. Detta var alltså långt innan Wickman började göra filmer som Eva - den utstötta och Kärlekens språk. Under den här tiden gjorde han i stället filmer som Cinzano, Cognac och Fransk vardag -- såvitt jag förstått det främst journalfilmer med viss reklameffekt. Det står inte sådär jättemycket om äktenskapet i Annette Kullenbergs bok -- att Marianne Höök skulle ha varit Wickmans stora kärlek, åtminstone tills han träffade sin sista fru Klinga, att de hade affairs vid sidan av båda två, att han "bullrar så det överröstar rösten i mitt inre" som Marianne Höök uttryckte det (s. 187).

Och så säger hennes son något intressant: "Men Torgny förekom inte socialt, man talade om Torgny ungefär så där som man talar om nåt konstigt djur." (s. 227) Detta måste ju, förutsätter jag, ha varit senare, långt efter äktenskapet, när Wickmans filmproduktion handlade om sex snarare än lyxiga dryckesvaror. Men jag vet inte, och jag tycker brytningarna, kontrasterna, som kommer till ytan i Kullenbergs Höök-biografi, är helfascinerande: vi har en svensk Stockholmssocieté av något slag, som innehåller tämligen snobbiga esteter från Harry Schein till Marianne Höök, där man kan vara medlem i Socialdemokratiska arbetarpartiet (som Marianne Höök blev så småningom) och fortfarande bära leopardpäls, där man kan vara gift med Torgny Wickman och i nästa decennium när han går över till sexfilmsproduktion själv skriva en bok om Ingmar Bergman. Är det för att Sverige är ett litet land? Är det något specifikt för Stockholm? Har det med tiden att göra, en äldre generation som tvingas förhålla sig till tidens växlingar mot det sena sextiotalet? Eller är det bara jag som tycker att det finns något lite märkligt i detta?

Wickman var i alla fall född i Lund.

parlamentarisk långsamhet

Sitter och svär lite över den parlamentariska långsamheten: min artikel om filmcensur skall justeras i enlighet med förläggarens kommentarer och lämnas in på fredag. Jag har gått igenom kommentarerna och de är tämligen oproblematiska MEN riksdagens beslut har ju skjutits upp i det oändliga. Det skulle tas i våras, ärendet sköts upp till efter sommaren och kommer väl förhoppningsvis att behandlas någon gång efter riksmötets öppnande den 5 oktober.

Det är, naturligtvis, en bagatell i sammanhanget, och frågan om filmcensurens vara eller inte vara påverkar väl knappast några små oskyldiga barns liv (framför allt som det bara är filmcensuren för vuxna som skall avskaffas).

Men man inser hur lång tid politiska beslut kan ta när man skrev en artikel för ett år sedan, hänvisade till en utredning och tänkte att beslutet kanske skulle komma att tas så att man kunde arbeta in det i artikeln under redigeringsprocessen och så står man helt plötsligt med en deadline som är långt senare än man trodde från början och beslutet är ändå inte fattat...

Det säger också något om hur lång tid det tar att producera akademiska böcker.

beröringsskräck

Har inte så mycket att säga i dag -- en dag då det känns som att hela Sverige står och väntar på vad som skall ske och hur det skall gå. Har haft stora svårigheter att slita mig från nyhetsrapporteringen och förbereda föreläsnings- och diskussionsdagen Debattens brytpunkter i morgon med socionomstudenterna, men lyckades i några timmar försjunka in i bästa sättet att lägga upp en föreläsning om sex wars, porrmotstånd och pornografi som socialt problem och har nu nog en acceptabel föreläsning planerad.

Debattens brytpunkter är ett återkommande inslag på en kurs som socionomstudenterna kan välja när de börjar närma sig slutet av sin utbildning. Vi tar upp några exempel på kontroversiella frågor (som porr, då) och presenterar hur de har diskuterats i samhället. Sedan får studenterna vrida och vända på det genom att de blir tilldelade en sida i debatten. I likhet med hur amerikanska retoriklektioner är upplagda, får de inte argumentera utifrån vad de själva tycker utan de får en position, ett perspektiv, bestämt åt sig.

Det är ett sätt att försöka släppa politiken och se den ur ett fågelperspektiv. Man kan tänka sig både att man skärper sin egen argumentationsförmåga genom att sätta sig in i den andra sidan, men man kan också tänka sig att man lär sig att se även politiska problem och frågeställningar utifrån, distanserat och intresselöst. Och kanske den viktigaste lärdomen skulle kunna vara att vissa frågor är så kontroversiella att det är lätt att slå ifrån sig bara genom att tycka något om dem, utan att sätta sig in ordentligt och skaffa sig kunskap om dem. Ja, kanske är det till och med så att vissa frågor är så kontroversiella och det är så uppenbart vilken sida som är den "goda" sidan att det är behäftat med misstänksamhet att ens försöka lära sig något om dem. Det finns en beröringsskräck i förhållande till kontroversiella frågor som skapar enkla ställningstaganden som fungerar ända tills de blir utmanade på allvar.

Det gäller verkligen inte bara pornografi. Och det ligger en stor fara i det.

arbete, arbete

En fullmatad vecka är på väg mot sitt slut. I morgon är det sista lyftet: föreläsning/seminarium om amatörpornografi med socionomstudenterna. Och det skall nog förhoppningsvis gå vägen det med. Mitt Hongkong-föredrag i tisdags gick OK, jag tror att (som vanligt när man pratar om något som en del är maniskt intresserade av) en del tyckte att det lite same-old, same-old medan det också satt sådana som inte visste något alls om Honkongs guldålder och som förhoppningsvis tyckte att det var kul. På onsdagen hade vi ett inspirerande antologimöte och på eftermiddagen var det ämnesgruppsmöte. I dag har det då varit sexologstudenter hela dagen.

Samtidigt har jag, under mina resor till och från jobbet, hunnit avverka en del av Klara Arnbergs avhandling och på nattduksbordet ligger Annette Kullenbergs bok om Marianne Höök där jag läser om hennes äktenskap (Marianne Hööks alltså) med Torgny Wickman -- på fyrtio- och femtiotalet, alltså före Wickman blev mannen som gav oss Kärlekens språk.

Och, apropå Hongkongfilm -- David Bordwell har skrivit om actionscener och tydlighet i ett blogginlägg som inte kan sluta med annat än med triumf för Jackie Chan över James Bond.

motsättningarnas marknad

I dag låg Klara Arnbergs doktorsavhandling Motsättningarnas marknad: Den pornografiska pressens kommersiella genombrott och regleringen av pornografi i Sverige 1950-1980 i mitt postfack. Jag är helnällad på att läsa den -- disputationen är den 8 oktober.

Det är fascinerande hur tvärvetenskapligt ämnet pornografi egentligen är. De böcker och artiklar jag läser under mitt arbete är skrivna av etnologer, sociologer, socionomer, litteraturvetare, filmvetare, historiker, konstvetare och forskare från området "cultural studies". Klaras bok är en avhandling i ekonomisk historia. Precis som att det inte räcker med en enda enkel definition av begreppet pornografi, räcker det inte heller att närma sig ämnet utifrån ett enda perspektiv. Jag gillar det, men samtidigt känns det lite överväldigande...

Har en intensiv vecka nu. I dag: Seminarium med gruppen Kön, sexualitet och socialt arbete. I kväll skall jag hålla föredrag om Hongkongfilm (!) i Lund. I morgon förmiddag är det förlagsmöte för en antologi jag (lyckligtvis) inte är redaktör för, utan bara medverkande i, samt att jag som programkoordinator skall hålla i ämnesgruppsmöte på eftermiddagen. Och på torsdag kommer våra sexologstudenter hit och skall få sig en heldag undervisning.

claude chabrol r i p

Ännu en av 1900-talsfilmens viktiga namn är borta. Claude Chabrol, åttio år gammal, aktiv in i det sista. Nätet är fyllt med hyllningar -- själv var jag aldrig så förtjust i Chabrol, jag uppfattade hos honom en underton av misogyni som jag också tycker mig finna hos många andra franska filmskapare (lite ironiskt när det kommer från en porrfilmsforskare, kanske). Har alltid haft lite svårt för fransk film och är nog, att döma av mina kollegers reaktioner på Chabrols död, ingen riktig filmvetare.

Vill ni läsa något mer entusiastiskt om Chabrol kan ni läsa Hynek här, NY Times här, lite kortfattat i Svd här som också länkar till en tre år gammal intervju med Jan Lumholdt, samt The Guardians filmblogg.

virgin suicides

Via Kamferdroppar hittar jag den här. Deprimerande men också lite komiskt att se det i en sådan sammanställning... Fast man hade ju kunnat ta med andra exempel. En typisk oskuldsfetischist är ju exempelvis Bertolucci i åtminstone The Dreamers och Stealing Beauty -- jag upphöjer inte hans skildringar på något sätt, tvärtom, kan jag tänka mig att hålla med den amerikanska kvinnliga professor som halvt på skoj sade att "nobody over sixty should be allowed to make films about sex" (hon var själv sextio när hon sade det). Men det är inte nödvändigtvis dåligt för kvinnan att förlora sin oskuld i de filmerna.

i know it when i see it del 4

När Dirty Diaries släpptes förra hösten under beteckningen "feministisk porr", kläckte någon ur sig att feministisk porr var som en vegetarisk hamburgare. En oxymoron, ett begrepp som innehåller en självmotsägelse, ett begrepp som förenar två oförenligheter. Något kan inte vara samtidigt både feministiskt och porr. Det är bara helt enkelt omöjligt.

Oavsett vad man tycker om själva kortfilmssamlingen Dirty Diaries -- upphetsande? avtändande? erotisk? porrig? onanimaterial? -- är reaktionen "vegetarisk hamburgare" intressant. Varför skulle det var så paradoxalt och oförenligt med feminism och porr? Är det för att feminister per se inte uppfattas som sexiga utan att associationerna direkt går till håriga, aggressiva flator med fotriktiga skor och hängbröst, vilket tycks oförenligt med i alla fall vår omedelbara klichébild av vad porr är? Eller är det för att feminister förknippas med porrmotstånd? Eller är det för att porr är själva feminismens antites?

De flesta har ju hört den etymologiska betydelsen av pornografi -- ordet kommer ur grekiskans pornei (sköka, prostituerad) och graphos (skriva, beskriva). Någon som i sin definition av pornografi verkligen tar avstamp i dess etymologi, är Andrea Dworkin som skriver så här:

The pornei was the cheapest (in the literal sense), least regarded, least protected of all women, including slaves. [---] The word pornography does not mean "writing about sex" or "depictions of the erotic"or "depictions of sexual acts" or "depictions of nude bodies" or "sexual representations" or any other such euphemism. It means the graphic depiction of women as vile whores. In ancient Greece, not all prostitutes were considered vile: only the porneia. (Andrea Dworkin, "Pornography", citerat från Amelia Jones, red., The Feminism and Visual Culture Reader, s. 387.)

Dworkin menar att själva förutsättningen för pornografin ligger i "male sexual domination" och det är där och endast där kvinnan som hora existerar men att eftersom denna "domination" är högst objektivt existerande och reell, betyder det att kvinnan, i vårt samhälle, är hora. På så vis är porren också objektiv och verklig. Att vi kallar pornografin för skildringar av sex (som t ex den korta definitionen i Nationalencyklopedin gör), visar bara på hur "the sexuality of women is perceived as low and whorish in and of itself" (s. 388).

Den här texten är kort. Dworkin har skrivit och talat mycket mer om pornografi, men just denna text är väldigt spridd. Dessutom stod Dworkin på den ena sidan i det som brukar kallas de amerikanska "sex wars" -- en bitvis mycket aggressiv debatt mellan porrmotståndare och censurmotståndare där feminister återfanns på båda sidor om barrikaderna. I Sverige var kvinnorörelsen betydligt mer enad i sitt porrmotstånd.

På ROKS hemsida står att också pornografi är en yttring av den maktobalans som finns mellan könen. Plattformen för den numera inaktiva gruppen Folkaktionen mot pornografi säger så här:

Grunden för pornografin är kvinnoförtrycket, och dess budskap är att kvinnor är bruksföremål för männens sexualitet, objekt som kan köpas, användas och kastas. Det är ett övergrepp mot alla kvinnor att de dagligen måste konfronteras med sitt eget kön förnedrat och förödmjukat.

När man läser Grupp 8s Kvinnobulletinen och den lilla skriften Kvinnor och sex från 1973, hittar man liknande formuleringar:

Hela porrindustrin är en enda visuell våldtäkt av kvinnan. Uppfläkta kvinnosköten rätt mot betraktaren. Morötter och bananer instoppade i slidan och analöppningen. Småflickor som utnyttjas. Kvinnor som betäcks av djur. Kvinnor som blir slagna och piskade. Kvinnan offrad på patriarkatets och kapitalets altare. (Kvinnor och sex, s. 74)

Jag inser att den här långa uppräkningen av lösryckta citat tagna ur sin kontext kan uppfattas både som lite osaklig och som lite missvisande i förhållande till kvinnorörelsen. Men poängen med dessa citat är inte att ge en fullständig genomlysning av en viss del av kvinnorörelsens förhållande till pornografi. Poängen med dem är att illustrera hur porren i vissa feministiska kretsar var helt ekvivalent med ett patriarkalt förtryck av kvinnan. Erotiska, sexuella skildringar som INTE innebar förtryck och förnedring var, per definition, inte porr eftersom porr betydde förnedrande och förtryckande skildringar av sex. Och alla försök att omdefiniera eller justera den definitionen var ett sätt att försöka normalisera porren -- jfr Dworkin ovan. Om enstaka kvinnor erkände att de tände på porr handlade det om att de hade internaliserat förtrycket och lärt sig att tända på sin egen underordning, precis som män, genom porren, lärde sig att tända på överordning och dominans. (Se exempelvis Getting Off: Pornography and the End of Masculinity).

Det här blev långt och ändå inte tillräckligt långt. Feministers syn på pornografi i Sverige förtjänar att utredas och diskuteras på ett betydligt större utrymme. Och hur det kunde komma sig att Dirty Diaries tog sig etiketten feministisk porr är ett kapitel för sig (det är en avhandling på väg om bland annat dessa frågor, av Ingrid Ryberg vid Stockholms universitet).

sexualundervisningen

City slog stort upp RFSU:s kritik av skolans sexualundervisning. Det är lite fascinerande, det där, att sexualundervisning har varit obligatoriskt i svenska skolor -- till omvärldens fasa -- sedan 1955, och problemet är liksom fortfarande inte löst. Sexologerna och sexforskarna här på MAH försökte ju dra ett litet strå till stacken i våras genom vår temadag, men det var ju egentligen inte en lösning utan bara en enstaka insats (fast väldigt rolig sådan, tyckte i alla fall jag). Samtidigt visar det ju sig -- och det tycks stämma när man tänker tillbaka på sin egen skolgång -- att sex- och samlevnadsundervisningen var i hög grad beroende av de individuella lärarna. Deras attityd, kunskap och, skulle jag tippa, förmåga, påverkade vad som sades och hur det sades och hur mycket plats det tilläts ta. Vi hade en biologilärare på högstadiet som med maskinmässig effektivitet gick igenom de där sidorna i biologiboken som vi hade bläddrat oss fram till långt innan det blev aktuellt. Alla eventuella förhoppningar på fniss och bortgjordhet kom på skam när hon med en liten rask sjuksköterskeknyck drog på kondomen på provröret och utan att rodna eller blinka kunde säga penis, slida och samlag. (Inga synonymer förekom.) Vi fick se någon film från anno dazumal om gonorré också. Andra lärare, senare på gymnasiet, kunde prata om och diskutera samlevnadsfrågor i olika hög grad.

Såvitt jag har förstått det, är det väldigt olika vem som ger sexualundervisning på skolorna. Ibland bjuds RFSU in, ibland är det svenskläraren eller gympaläraren, ibland samhällskunskapsläraren eller en skolsköterska eller kurator. Det är inskrivet i läroplanen, men otydligt hur det egentligen skall gå till. Kanske för att det är svårt att tvinga någon att göra det: att prata om sex handlar i så väldigt hög grad om vad man känner sig bekväm med att säga inför en samling unga människor med blandade erfarenheter. I efterhand beundrar jag vår biologilärare för hon tog tag i den där undervisningen och inte hafsade bort den, men å andra sidan satte hon agendan så totalt att det blev ren och skär information. Ingen vågade så mycket som knysta inför vår biologilärare den dagen -- men å andra sidan var det ingen som vågade ställa några frågor heller.

Jag jobbar så sakteliga på med del 4 av i know it when i see it. Om allt går som det skall dyker det upp här i veckan.

sexologin

I dag välkomnades de nya masterstudenterna i sexologi. Det var roligt -- nya ansikten och nyfikna miner och den där härliga känslan av något som börjar, ett hjul som snurrar runt men också börjar på nytt igen. Ändå blir man alltid lite trött när man stått och pratat och pratat och pratat, trots att det inte var frågan om intensiv undervisning utan ganska stillsam information.

Annars är det i princip det som har hänt. De senaste dagarna har varit fulla av förberedelser inför i dag och i morgon och, lite mer generellt, inför hela hösten. Jag skickade in proposal till SCMS-konferensen som till våren skall vara i New Orleans och jag skickade in Moodysson-artikeln efter att ha korrigerat den i enlighet med redaktörernas senaste kommentarer.

På måndag är släppdatum för Swedish Film.

i know it when i see it del 3

Det finns fler aspekter att ta hänsyn till när man försöker definiera porr. Eller snarare, som man kan ta hänsyn eller lägga mer eller mindre tyngd vid: Walter Kendrick's användning av begreppet härrör sig i hur samhället och lagen ser på porren -- vad är obscent, oanständigt, osedligt och därmed förbjudet eller censurerat eller med begränsat tillträde? Magnus Ullén (som kommer att dyka upp fler gånger, tror jag, i den här följetongen) betraktar porren ur ett mer läsarorienterat perspektiv. Hos honom handlar det om att porren kännetecknas av vissa egenskaper som skapar en viss typ av läsart hos läsaren. Det vill säga, det finns något i porren som får oss att konsumera den på ett visst sätt. Jag skall försöka reda ut det tydligare lite längre fram.

Men man kan också betrakta porren som en industri. Och då menar jag inte nödvändigtvis på det sättet som finns i porrmotståndarretoriken, där industri är ett negativt värdeladdat ord i stil med Adornos och Horkheimers "kulturindustrin". Utan snarare ur ett produktionsperspektiv: som en industri som växt fram i skuggan av den etablerade bok-, tidnings- och filmindustrin, vars såväl produktions- som distributionsmetoder har, av nödvändighet, varit helt annorlunda från de etablerade: böcker som cirkulerat i hemliga kretsar, bilder och tidningar som sålts under disk, filmer man har kunnat komma över med hjälp av kontakter. Med detta perspektiv gör man porren till något som görs av porrproducenter och som distribueras och marknadsförs i dag väldigt ofta via XXX-sajter på Internet. "The adult industry" säger man i USA, men den finns också i Europa och övriga världen. Om man betraktar porren ur ett industriperspektiv aktualiseras frågor som har att göra med ekonomi, struktur, den informella sektorn, skådespelare (eller "performers"), strategier för att förhålla sig till omvärlden (som exempelvis skyltarna som frågar om du är över 18 år innan du går in på sajten), produktionsbolag, distribution, kluster av bolag på vissa geografiska platser (t ex San Fernando Valley, Budapest). Olika bolag specialiserar sig på olika typer av porr, aktörer dyker upp och försvinner, nya lagar och andra socio-politiska förändringar påverkar industrins förutsättningar och så vidare.

Industribegreppet är också intressant när man tittar på hur alternativ porr förhåller sig till den så kallade mainstreamporren. För industrin producerar i huvudsak mainstreamporr. I mainstreamporren ingår också -- och det här är helintressant och tyvärr kan jag inte så mycket om det så rätta mig om jag har fel -- en stor del av gayporren. Adult Video News har till exempel en gaysektion.

Samtidigt räcker det inte. Det blir ett cirkelresonemang att hävda att porr är sådant som produceras av porrproducenter. Och det exkluderar exempelvis en stor del av sådant som man skulle kunna kalla "äkta amatörporr" (för det finns massor med amatörporr som är professionellt producerat och gränsen mellan amatör och professionell är ur ett historiskt perspektiv problematiskt inom porren) och den "alternativa porren" (exempelvis Dirty Diaries). Ändå är det en väsentlig aspekt, som även om den inte räcker till för att definiera porren bör ingå som ett delelement i begreppet.