nostalgia

Kommer ni ihåg inlägget jag skrev om Hollywood Memorial Cemetary som numera heter Hollywood Forever Cemetary? En liknande händelse är att Hugh Hefner samt en rad filmstjärnor, bland annat Tom Hanks, donerat pengar för att bevara Hollywood-skylten (som är med på bilden i mitt inlägg om Hollywood Forever). Det finns ett slags poetiskt vansinne i hur den amerikanska filmindustrin på något sätt struntar i sig själv -- Stilla Havet utanför Los Angeles kustremsa sägs vara fullt med upplösande filmrullar från stumfilmstiden som man bara dumpade efter att de hade gått sina varv på biograferna. Det där behovet av att arkivera, att spara och bevara och att minnas är paradoxalt nog -- paradoxalt för att film någonstans handlar bland annat om att "preserve time" -- ingenting som är riktigt viktigt. OK, man kan se Bates Motel på Universal Studios, men det är liksom världshistoriens mest kända motel och det hade faktiskt inte varit otänkbart att man hade rivit det. Urbanhistorikern och mediekritikern Norman M Klein skrev om The History of Forgetting: Los Angeles and the Erasure of Memory.

Samtidigt är det motsägelsefullt, för det finns en stark nostalgi i Los Angeles och i den amerikanska filmindustrin. Men, som Klein skriver, "nostalgia is what happens when you forget what really happened".

Barnvagnen skriver om händelsen utifrån filmen (som jag tyvärr inte sett mer en enstaka klipp på youtube ur) Los Angeles Plays Itself.

joe sarno

Eftersom han var 89 år gammal är det inte så märkligt, men det känns ändå lite konstigt att Joe Sarno är död. Jag stod och pratade om honom i Los Angeles för en dryg månad sedan.

Nyheten når mig via facebook. Han gick bort för två dagar sedan, men såvitt jag kan se har det inte registrerat på imdb och det står ingenting i NY Times. När jag googlar Joe Sarno dead hittar jag ett blogginlägg. Och på engelska wikipedia står det.

Det säger rätt mycket om sexploitationfilmens status. Inget som är förvånande egentligen. Mannen som ville kallas "Ingmar Bergman of the 42nd street" skapar inga stora rubriker med sin död. Gapet mellan den värld han tillhörde och den värld Bergman tillhörde kan inte bli tydligare (NYTimes hade en dödsruna om Bergman inom tio minuter efter att TT gick ut med nyheten -- det var en världsnyhet av dignitet).

Som sagt, det är inte förvånande på något sätt. Men det finns något tragiskt över det.

Uppdatering: Fick precis subdvd:s nyhetsbrev. Där finns en liten in memoriam. Men det verkar ändå som att i allt annat än smala kretsar har Sarnos död gått obemärkt förbi...

Uppdatering 2: Nu kom jag för mig att länka till bergman/porn-inlägget som handlar om Sarnos Inga eller Jag - en oskuld.

nu!

Nu är länkarna aktiverade på Linköping Electronic University Press! Lite coolt, att det är så omedelbart, liksom. Här är artikeln.

coming attractions

Var på ett seminarium med anledning av boksläpp i går. Fast boken hade inte kommit än, den var fast på tryckeriet och lär dyka upp om en vecka. Men det var intressant ändå. Boken heter Regional Aesthetics och i den finns min artikel om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever, samt en massa annat intressant, om skolfilm och brittiska Wallander och Malmölitteratur och mycket mer. Under dagen i dag publiceras min genre-artikel "Drawing the Line" -- om porr och genre -- bland övriga konferensbidrag från NorLit i somras på Linköping University Electronic Press. Fick nyligen besked per mail om att läromedlet Sexologi -- en antologi med typ över femtio bidrag som belyser olika aspekter av sexualiteten -- kommer i v. 29. Det är först mot sensommaren men i alla fall, den är under tryckning. I den ingår en samförfattad artikel om "Sexualitet i ord och bild".

Och i dagarna lägger vi sista handen vid Swedish Film: An Introduction and Reader. Om allt går väl. Keeping my fingers crossed.

ack ja

Just nu tänker jag mest på hur svårt mitt projekt är. Kanske lite fredagsdepp eller något, men jag har gått igenom en rad annonser och försökt identifiera filmer. Plaza och Grand visade pornografisk film (mjukporr och hårdporr), bland annat en John Holmes-rulle med den svenska titeln Upp med händerna! Ner med byxorna! (okt-74) På engelska heter filmen Teenage Cowgirls och återfinns på imdb. Den granskades av svenska filmcensuren och släpptes med noll klipp och femtonårsgräns.

På Sex Night Club Picant visade man ett helt gäng filmer vid samma tid, sannolikt på 16mm. Tror jag. Det är den enda klubb jag hittills sett som annonserar med titlar. Dessa filmer har jag också lyckats identifiera, alla utom en med den något intetsägande titeln Cherie. De distribuerades i Sverige av Kjell Nilsson, Stockholm. Någon av dem är producerad i Sverige, några är importerade.

Spegeln annonserade inte i oktober 1974, men däremot i oktober 1975, då de visade bland annat Collegegirls i pornografiskola (The College Girls, Jack Kinsky) samt kortfilmerna Förolämpningen och Dubbelt upp, utdrag ur den 87 minuter långa filmen Sex in the comics (1973), samt Sittgöka som jag inte lyckats identifiera.

De övriga sexklubbarna och shoparna annonserade ju inte med titlar. Det står bara filmvisning, och genom diverse källor har jag förstått att dessa var -- om inte annat angavs i annonsen -- 8mm-film. Men det finns ingen möjlighet för mig att koppla specifika filmer till specifika tider och platser, om ni förstår hur jag menar. Det gäng med 8mm-film som jag har samlat ihop kan jag aldrig bevisa var de visades och när.

Kanske är det inte är så viktigt, egentligen, eftersom de här filmerna inte är så individualiserade. De är samlagsskildringar, ibland med en rudimentär berättelse eller ett koncept. Men jag skulle vilja kunna berätta åtminstone någon films historia, kunna säga att den är producerad av den här personen, distribuerad så här och visad på exempelvis Sexgrottan (som på den tiden låg på Östra Förstadsgatan) under den och den veckan det eller det året.

Nej, det är nog lite fredagsdepp, helt enkelt. Nu skall jag packa ihop för om en timme ungefär skall jag prata porr på RFSU:s after work.

arbete

Jobbar på som en galning just nu. Svar på de språkgranskade texterna från artikelförfattarna i antologin trillar in fint, finlirsdiskussioner via mail angående skillnaden på ord som "criticism" och "critique" och hur man då bör använda ordet "critical", möte i morgon och en dryg vecka till nästa deadline. Skriver på mitt artikelutkast till seminariet, är på sidan sju och har inte ens börjat komma till väsentligheterna ännu. Samtidigt är jag inblandad i planeringen av undervisningen på mastern i sexologi och det tar sin tid.

Jag tänker mycket på de där "föräldralösa filmerna". Titlarna som fanns uppräknade i förra blogginlägget -- skulle det gå att återfinna dessa filmer? Skulle det vara möjligt att koppla film till titel i händelse av förlorade "title cards" och omslag? De upphittade filmer som jag använder i mitt arbete nu, till exempel, har ju inga titlar alls, de bara börjar, ofta mitt i händelserna.

Och så läser jag en bok av Jon Lewis som heter Hollywood v. Hardcore från 2002. Skall skriva mer om den när jag hunnit läsa längre. Än så länge handlar den mest om HUAC -- House Un-American Activities Committee -- och deras förhör och hur Hollywood mobiliserade gentemot de utpekade kommunisterna och skapade sin svarta lista. Lewis är faktiskt med i en film som heter This Film Is Not Yet Rated som en av dem som uttalar sig om MPAAs strategier med rating systemet.

pornografiska titlar

Apropå gårdagens inlägg fick jag ett mail av min kollega Sara J:

Nej, dem [Den lättfärdige abbotten och Ta mig på pälsen, min anm.] känner jag inte till. Dock fick jag kännedom om några andra titlar (förvisso mer Stockholmscentrerat än vad som intresserar dig) när jag nyss sökte annat bland riksdagsdokument. Här en del av ett anförande i riksdagen från 1977 som jag ramlade över:

”Jag skall här citera några annonser ur dels Aftonbladet, dels Dagens Nyheter. Om mitt ordval är olämpligt beror det bara på att jag citerar – det är alltså sådant som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen.
Citat ur Aftonbladet – det gäller porrfilmer; "Hemmafru och Målaren", "Våldtagen Oskuld", "Jungfrun i Malaga", "Nunnornas Heta Gruppsex", "Den Fräcka Grekiskan", "Nymfomanen i Stövlar", "Den Kåta Städerskan", "Bondpigor på Kasernen", "Pippglada Bystflickor", "Frubyte hos Grannen", "Norrländskor i Stan", "Negern och Bystflickan".
Sedan citerar jag ur Dagens Nyheter: "Doktorn och Hemmafrun", "Neger-Joe och Blondinen", "Oskulden i Gamla Stan", "Mor, Dotter och Försäljaren", "Negrernas Beachparty", "Orgier på Negerklubben".
Det är alltså en diskriminering av kvinnor i de här annonserna. Hemmafruar och sexuellt oerfarna flickor anses tydligen särskilt sexuellt uppeggande. Dessutom diskrimineras särskilt lågavlönade och på annat sätt redan diskriminerade kvinnogrupper, såsom städerskor och hembiträden, som då föraktfullt kallas bondpigor, samt invandrarkvinnor – alltså grekiskan i det här citat – samt kvinnor från Norrland. De svarta – eller afroamerikaner, som de själva med kraft hävdar är den rätta benämningen – kallas föraktfullt negrer.
Kvinnoförakt, rasism och förakt för folk från ekonomiskt hårt drabbade landsändar vävs alltså samman.”

Fru BACKBERGER (vpk)

Ur Riksdagens protokoll 1976/77:87
Onsdagen den 16 mars 1977

Jag har alltid läst de där titlarna som ett utslag av buskishumor -- vilket skulle vara en av anledningarna till att bruket av den typen av titlar har upphört. Till och med inom porren är buskisen för låg numera... När jag läser upp dem på föreläsningar eller föredrag brukar folk skratta, men det kan ju ha att göra att med att tiden gör något med språket, att vad som tolkades på fullaste allvar 1977 låter absurt i dag? Samtidigt är fru Backberger från vpk kanske inte heller den ideale läsaren av de här titlarna eller hör till den tänka målgruppen för filmerna, så hennes tolkning av dem behöver inte vara "korrekt" heller (därmed inte sagt att den är omöjlig, det bara säger något om vikten av i vilket sammanhang en tolkning görs).

Buskis ("lågkomisk underhållning" enligt Nationalencyklopedin) hör ju ihop med det folkliga och härrör i porrens fall, skulle jag tippa åtminstone, i det närmaste ur exempelvis traditionen med bröllopsgåtor och andra snuskiga skämt som fördes vidare i en muntlig tradition. Det finns element av buskis även i de mer påkostade 35mm långfilmerna som gjordes på sjuttiotalet som Justine & Juliette eller Den k... familjen också.

Det är en typ av humor som många fryner på näsan åt, sådana som gillar intelligent humor och samhällsatir, i stället för dratta på ändan-, underlivs- och kiss och bajs-skämt. Constance Penley skriver om i "Crackers and Whackers: The White Trashing of Porn" (bl a i Pornography: Film and Culture) om en "white trash" estetik som finns inom (vissa subgenrer) av pornografin, och att det finns både en oförståelse och ett förakt från medelklassens sida vad gäller en del av dess uttryck.

ännu mera musarm

Jobbade på i helgen och en del i dag och är nu klar med alla artiklar som låg på min lott. Har börjat få in svar från författarna, med klartecken så här långt, vilket är skönt. Lustigt vilket uppslukande arbete det är, att sitta och peta med kommatecken och noter och titlar... tiden rinner i väg hur snabbt som helst.

Håller på att försöka spåra filmer. Någon som hört talas om Den lättfärdige abbotten och Ta mig på pälsen? Sannolikt 8mm- eller 16mm-filmer, sannolikt inte biografbyrån-granskade, i alla fall inte under de titlarna. Hör av er i så fall, maila mig eller kommentera på bloggen.

musarm

Har musarm efter att ha gått igenom texter hela dagen. Men nu går det fort, när texterna börjar bli klara, och det är faktiskt jätteroligt. Måste nog dessvärre jobba en del med det i helgen också.

Har fått fina tips från min kollega Klara Arnberg om både intressanta filmer och om sexklubben Gentlemen's Corner i Malmö. Gentlemen's Corner hade kvällar vigda för homosexuella (H-sex står det i annonserna, vilket jag tycker är lite lustigt för det skulle ju lika gärna kunna vara Hetero-sex). Nu var det inte detta Klara tipsade om, men jag skall följa upp hennes tips och återkomma.

Och vårt Call for proposals för nästa projekt ligger ute på NECS hemsida. Man måste dock vara medlem för att kunna komma åt det, tror jag.

siffror

Sedan några dagar diskuteras jämställdheten inom svensk film. Eller, tja, diskussionen är ju egentligen betydligt mer långvarig än så, men efter att Aftonbladet skrev att endast två av de de tjugo mest sedda filmerna de senaste tio åren är regisserade av kvinnor hamnade Kjell Sundvall i skottlinjen för sitt uttalande att, tja, typ det inte är hans eller Colin Nutleys fel att kvinnorna "gjort dåliga filmer som inte attraherar. Det får de ta ansvar för själva".

Häpp. Säger man så får man nästan räkna med att alla talar om för en hur dåliga filmer man har gjort, vilka magplask man har (miss)lyckats med. Eller helt enkelt bara reagerar.

Tio procent (två av tjugo) är inte jämställt, naturligtvis. Om man tänker sig en ideal jämställd värld skulle det alltså vara tio filmer, som dessutom tillsammans hade dragit ungefär lika stor publik som de tio som hade varit regisserade av män. Men snabbt blir det en diskussion om bra och dålig film, en diskussion som egentligen är lite fånig i just det här sammanhanget för det var faktiskt inte det statistiken handlade om. Den handlade mycket enkelt om film som publiken går och ser. Ett mätbart fenomen, som man i och för sig kan ha synpunkter på och som inte i allas ögon säger någonting om filmernas kvalitet. Och där är kvinnorna underrepresenterade, både i absoluta tal, men -- skulle jag i alla fall tippa utan att ha gått in på SFI:s hemsida och räknat -- också i förhållande till hur många svenska filmer som producerats under de senaste tio åren med kvinnliga regissörer.

Och då ligger det, tyvärr eller vad man skall säga, något i det Sundvall säger. För om andelen kvinnliga filmregissörer inte närmar sig fifty-fifty ännu, är det ännu sämre vad gäller just publiktillvända filmer. Komedier och action/polis/äventyrsfilmer -- som med vissa undantag är de filmer som radas upp i Aftonbladets artikel -- är ännu mer av en manlig arena än vad film generellt är. Genus och humor har ju diskuterats i bland annat Bang, men genus och action diskuteras mest i anslutning till Kathryn Bigelow eller överlag i anglo-amerikanska sammanhang.

Så även om det ligger något i det Sundvall säger, är vi fortfarande långt ifrån ett svar på varför det är så (om man inte skriver under på att kvinnorna får skylla sig själva). Anna Croneman närmar sig det genom att fråga varför vissa får en andra chans efter att ha floppat, men också här dyker frågan om vad som är bra film upp.

Kan en riktigt, riktigt bra film av en kvinnlig regissör väga upp mot tio publikt framgångsrika medelmåttiga filmer regisserade av män? Eller fem? Eller kan fem konstnärligt framstående filmer av kvinnor väga upp mot en ensam kioskvältare av en man? Och hur mäter man i så fall det konstnärliga? Priser och utmärkelser? Antal getingar, plustecken, eller biostolar? Filmkritikers superlativ?

idéer och planer

Här går det undan! Trots att antologin om svensk film inte är färdig ännu -- den är i slutskedet -- har jag och en annan kollega kickat i gång nästa antologiprojekt. Huga. Ännu så länge kräver det dock inte alltför stora arbetsinsatser... Samtidigt jobbar jag och ytterligare en annan kollega med ett tidskriftsnummer om Making Movies in Europe.

Det är bra, även om jag ibland kan känna att jag önskar att jag inte hade en massa idéer utan i stället kunde vara lite mer fokuserad. Det är också roligt: roligt att ha idéer och se dem förverkligade, roligt att samarbeta, roligt att skicka ut calls for proposals och få in svar, roligt att se texter växa fram och en helhet byggas ur sinsemellan ganska olika delar.

Och under tiden jobbar jag på med artikeln Size Does Matter. Den skall vara utkastklar om drygt två veckor vilket jag tror är realistiskt eftersom den nästan skriver sig själv så fort jag öppnar dokumentet. (Bara för att jag skrev så kommer jag naturligtvis att drabbas av total writer's block!) Till NECS-konferensen i Istanbul skall jag skriva ett paper som jag hoppas skall bli en artikel så småningom. Och till Making Movies in Europe är det också tänkt att en projektanknuten text skall produceras.

Sedan tänkte jag nog inte skriva mer papers och artiklar i ämnet utan börja samla ihop mitt material till en bok. En liten bok, tror jag, men dock en bok. Det känns som om mitt ämne behöver en bok, med allt vad det innebär med mer utrymme för längre resonemang, för att kunna komma till sin rätt. Men tiden rinner också ut för mitt projekt och det beror lite på vad som händer därefter...

ni slipper se film

Rörliga bilder, tänker man sig gärna, har stor attraktions- och genomslagskraft. Men redan tidigt i det här projektet insåg jag att filmerna inte nödvändigtvis var the main attraction. I "Porren inför lagen" i Historisk Tidskrift, som jag skrev ihop med min kollega Tommy Gustafsson, diskuterade vi kring möjligheten att filmerna fungerade som pausunderhållning mellan strippnumren. Lite sorgligt, på något vis, känns det i alla fall för mig som filmvetare, att filmerna liksom kom i andra eller till och med tredje hand, att de redan när de gjordes var liksom övergivna, i alla fall i den kontexten.

Nu hittade jag annonser för Sexy-land i Malmö, som 1974 annonserar att "hos oss slipper Ni se filmer".

om storleken

Skriver och skriver och skriver på Size Does Matter. Det känns lite underbart efter Moodysson-texten, som gick erbarmligt trögt, att ha ett flow. Samtidigt märker jag att jag måste göra mer forskning -- många meningar slutar med frågetecken eller (kolla!) och liknande markeringar att jag behöver gå i de riktningarna men inte vet riktigt var jag kommer att hamna och på vissa ställen är det bara rubriker. Men det är skönt att få ner vad man har tänkt även om det måste skrivas om, och lite kul är också att bloggen kommer till användning. Även om jag drar mig för att skriva "work in progress" på bloggen eftersom man aldrig vet om det man skriver kommer att stämma om en vecka eller nästa månad och tentativa forskningsresultat är känsliga som... tja, nykläckta fågelungar typ, har jag ändå gjort vissa reflektioner och sammanfattningar som när de skrevs inte nödvändigtvis kändes som "forskningsresultat" men som nu fungerar som stöd för minnet. Är glad över att jag nyligen har läst flera artiklar som är av högsta relevans för mitt arbete, och för att jag har skrivit några texter (Drawing the Line, om porr och genre, som snart förhoppningsvis publiceras på Linköping Electronic University Press, två texter om nationalitet och pornografi, och en, för länge sedan, om porrfilmsvisningar 1921 och 1971) som också bidrar genom att jag redan har konstaterat vissa saker som jag inte behöver harva igenom nu.

Samtidigt ligger elva tentor och ropar på mig. Och en snart färdig antologi.

några tillägg till twilight

Twilightkvällen i går avlöpte väl, var mitt intryck. Det sköna -- och det lite ångestladdade -- med att sitta i en panel är att det inte bara hänger på en själv. Vi tre som pratade i går har känt varandra länge och jobbat ihop tidigare, och jag tror att vi lyckades komplettera och balansera varandras kompetenser. Som filmvetare var det väl i och för sig meningen att jag skulle prata mest om filmerna men... tja, kunde inte riktigt låta bli att lägga ut texten om böckerna i alla fall. Men det var ju själva fenomenet det handlade om och då spelar det kanske inte så stor roll.

Ett par saker som jag inte fick sagt, som stod i mina anteckningar men som aldrig riktigt passade att kläcka ur sig:

Oron för flickors och unga kvinnors läsning: kanske var det mest diplomati som fick mig att undvika jämförelsen med Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarserie (nästa litteraturafton på LLS skall handla om Moberg). Om man nu tror sig veta att unga flickor är så lättpåverkade av sin läsning att de efter Twilightsagan kommer att bli stenhårda abortmotståndare, uppoffra sig själva för kärleken och drabbas av ätstörningar, borde man i så fall i konsekvensens namn i allra högsta grad hindra dem från att läsa om Kristina och Karl-Oskar. Med kroppen förstörd av ständiga barnsängar får Kristina höra att ett barn till kommer att innebära risk för hennes liv. Trots detta söker hon sig till maken en natt när de båda lider av avhållsamheten -- det är hon som tar initiativet, Karl-Oskar vill inte göra henne illa -- och mycket riktigt blir hon gravid och dör.

Mormonen Meyer och människans förmåga till godhet: OK, böckerna handlar om sex, åtrå, vampyrer, varulvar, kärleken och döden. Men en ständigt underliggande och ibland explicit diskussion i dem handlar om godhet och osjälviskhet, att älska någon helt utöver sig själv och sina egna behov men också att övervinna sin egen natur för att man tror på att det är det rätta. Man skulle kunna tänka sig Meyer som en amerikansk, tonårsromansskrivande Björn Ranelid, som predikar människans inneboende godhet och förmåga till osjälvisk kärlek.

Och slutligen: att böcker och filmer väldigt sällan formar verkligheten utan speglar den. Vissa invändningar från publiken handlade om att böckerna inte är korrekta ur ett feministiskt perspektiv. Och även om man kan diskutera det (hur självständig är Bella, hur jämbördiga blir de i sitt förhållande, hur stor roll spelar det att skildringen är ur Bellas perspektiv och att det handlar om en ung kvinnas sexuella åtrå eller begär), ligger det ju något i det. Men i så fall lägger vi ett enormt stort ansvar på fiktionen, att den skall påverka våra barn i rätt riktning, att den skall uppfostra dem (och oss), ett ansvar som kanske inte är fiktionens egentligen.

Länkar till en text av Caroline Ringskog Ferrada-Noli i Sydsvenskan, från i höstas och premiären på New Moon.

tillbaka på jobbet

Så mycket för rent skrivbord! Har en jättelång att göra-lista med allt jag inte hann med då jag var så stressad i förra veckan. Har gjort en snabb prioritering eftersom en rad saker händer liksom på direkten -- som till exempel att jag skall ingå i en panel som skall diskutera Twilight i morgon på Lundensiska Litteratursällskapet. Jättekul, men eftersom jag verkligen, verkligen kopplade bort allt som har med jobb att göra i helgen... tja, så behöver jag förbereda mig lite grann. Jag skall också på möte med förlaget som skall ge ut antologin om svensk film i morgon och även det behöver förberedas lite. Elva tentor samt ett litet antal kompletteringar ligger dessutom och väntar på rättning. Och den här dagen har så här långt varit fullbokad med möten och Kön, sexualitet och socialt arbete-seminarium...

Men utöver detta har jag precis öppnat ett dokument och döpt det till "Size does matter: film gauge and pornographic exhibition in the 1970s". Texten skall presenteras om ganska precis fyra veckor på seminariet för historiska studier här på Malmö Högskola och alltså skickas ut en vecka tidigare. Det känns jättebra, inte bara för att det är roligt att börja på en ny text utan också för att det har en helt direkt anknytning till mitt projekt, och för att jag faktiskt har det mesta av det material jag behöver för att skriva texten.