bergman och filmkultur

Hynek Pallas har skrivit om tystnaden kring Bergman, apropå Bergmanveckan. Eftersom jag befinner mig på ett visst avstånd från filmkritiken kan jag inte riktigt bedöma om han har rätt -- har tre kolleger som ägnar sig åt Bergman och har själv helt nyligen skrivit en artikel som i alla fall till hälften handlar om honom och en annan som delvis berör Persona (inga av dessa två är publicerade ännu). Det produceras alltså en del Bergmanforskning, men det är inte det Pallas är ute efter. Han efterlyser mer samtal om film och mer visningar/möjligheter att se filmer.

Och han har en viktig poäng som jag tycker är värd att lyfta: "Ibland får jag känslan av att folk jämställer värnandet om hans verk med knäfallande för den manlige auteuren. Tvärtom skulle jag säga. För kultur hålls inte levande genom det vördnadsfulla utan genom kritik, samtal och bemötandet av innehåll. Något som bara kan ske genom att film blir sedd."

Detta gäller ju naturligtvis inte bara Bergmans filmer. Att se filmer -- och att gilla dem, eller inte, att prata om dem, diskutera dem, eller att skriva om dem -- är att i någon mening göra dem till sina.