call girl

Såg Call Girl häromdagen. Jag var lite skeptisk, trots (eller kanske på grund av) alla positiva omdömen den fått. Tänkte för mig själv att materialet borgade för en massa lättköpta poänger (av typen: det är fel att köpa sex, män som köper sex är äckliga svin, män med makt som köper sex är äckligast av alla, kvinnor som säljer sexuella tjänster är offer och så vidare).

Men jag tyckte nog att den var ganska bra. Lite för lång, men bra. Obehaglig, ja. Men mer obehaglig i sin skildring av mörkläggningen och samhällets totala handfallenhet inför att ett ungdomshem agerar leveranscentral åt en bordellmamma än i skildringarna av själva sexköpen. Obehaglig för att den låter förstå ett samhälle som låtsas vara frigjort men inte är det. Obehaglig för att sexualiteten blir den skärningspunkt där korruption och makt korsar några unga flickors väg genom det så kallade sociala skyddsnätet.

Några iakttagelser:
Den journalistiska skandalen -- att bordellhärvan tystades och DN tvingades ta tillbaka sina påståenden -- är bortplockad. Kanske hade den blivit för lik vissa amerikanska filmer där journalisterna är hjältarna annars eller kanske betraktas inte journalister hjältar på samma sätt i dag.

Fokus är på de minderåriga flickorna. Naturligtvis är det en upprörande del av bordellhärvan, men att man fokuserar de unga tjejerna i en film 2012 säger också något om vår tid och vari det stora brottet anses ligga i dag. Att mäktiga gubbar låg med fjortonåringar som inte har makt över sina egna liv (till skillnad från universitetsstuderande eller gifta hemmafruar) är det stora brottet i sammanhanget. På sjuttiotalet började hela härvan med att man var orolig för säkerhetsfrågorna (att viktig information kunde spridas till främmande makt men också risken för utpressning av kriminella). Man såg inte på makt -- eller på sexualitet -- på samma sätt som vi gör i dag. Det var samtidigt ändå ett brott (otukt med minderårig).

Frågan om huruvida Palme pekas ut som inte bara sexköpare utan också en som köper sex av minderåriga har färgat mottagandet. Jag får nog säga att filmen gör vissa lite onödigt tydliga anknytningar till Palme som inte hade behövts för jag är benägen att hålla med filmskaparna: filmen handlar inte om att peka ut enskilda personer utan en maktapparat. Den är inte heller en kritik av socialdemokratisk politik eller ideologi, trots citaten ur sexualbrottsutredningen, utan en kritik av den korrumperade makten och socialdemokratin som maktinnehavare.

En annan intressant iakttagelse är att sexköparna inte är elaka, sadistiska eller perversa. Filmen innehåller inga unga prostituerade som tvingas låtsas läsa läxorna som i Lilja 4-ever. Sexköparna är genomgående ganska fula -- mycket fokus på sladdriga kalsonger, stora magar och saggiga skinkor -- men det lilla sex vi får se innebär inga hundkoppel (som i Mannen på Mallorca) och de frågar snällt om Iris vill ha en smörgås eller om det är första gången. Deras "perversitet" ligger i det faktum att de oreflekterat köper sexuella tjänster och gärna av mycket unga kvinnor. Den enda som verkar lite knäpp är han som initierar flickorna, som vill att de skall dansa halvnakna för honom och gärna ta sig själva på brösten. Men den där kopplingen som ibland görs mellan makt och en "onaturlig" eller "perverterad" sexualitet undviks ganska genomgående i filmen, vilket jag i alla fall tycker bidrar till dess trovärdighet. Det fanns säkerligen personer som ville ha specialiteter och just därför sökte sig till prostituerade, det är inte det jag menar, utan jag menar snarare att filmen inte försöker ytterligare demonisera de män som köper sex av Iris och Sonja.

Det är inte heller så att alla kvinnorna i Dagmars stall utmålas som offer. En del av dem framställs som synnerligen medvetna i montaget från förhören i slutet av filmen. Offer är först och främst de minderåriga tjejerna och de är offer bland annat för att de inte har makt och möjlighet att själva bestämma över sina liv -- eftersom de är omyndiga, eftersom de är omhändertagna. Och ingen i den apparat som tar hand om dem har någon auktoritet, ingen kan skydda dem. Inte ens Simon J Bergers helgonpolis.