leif furhammar

Leif Furhammar, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet 1978-1990, har gått bort. Han var Sveriges andra filmprofessor efter Rune Waldekranz och blev 78 år.

Mitt första möte med Leif Furhammar var genom boken Filmen i Sverige som var kursbok när jag läste film i Lund i början på nittiotalet. En stor, imponerande coffeetable-bok som behandlade svensk film genom nästan hundra år. Så småningom insåg jag dock att han hade skrivit långt mycket mer och dessutom själv varit med under avgörande ögonblick i den svenska filmhistorien, inte minst genom att han var sekreterare i filmforskargruppen som på sextiotalet skulle undersöka filmens påverkan på sin publik. När vi skulle anordna workshop med de svenska forskare som medverkar i antologin om sexualitet i svensk film i december 2013, bjöd vi in Leif Furhammar som föredragshållare och han berättade om det arbetet och om hur det var att arbeta ihop med Harry Schein. Det var första och enda gången jag träffade honom i verkligheten. Han var vänlig och trevlig och en enorm källa till kunskap om dessa filmpolitiskt omvälvande år.

Här är DN:s nekrolog.