om den danska dokumentären

Presentationen i onsdags gick bra -- det var jag och en kollega från Finland som är gästforskare på Medie- och kommunikationsvetenskap i Lund som presenterade under huvudrubriken "Northern Porn". Laura Saarenmaa pratade om ett projekt hon deltog i om minnen om pornografi, fantastiskt fascinerande med människors berättelser om "stashes in the woods" och försök att titta på betalkanalerna trots att de var kodade (det vill säga, man hörde vad som hände men bilden var förvrängd så man såg bara negativfärgade skuggor som rörde sig -- jag minns själv det här fenomenet väl och jag har för mig att det också förekommer i en scen i den första American Pie-filmen).

Har nu sett alla tre delarna av den danska dokumentären Candy Film. Det första avsnittet var bäst. Jag tycker att frågan om barnpornografi blev lite för mycket spekulationer, guilt by association och olycksbådande musik utan att de egentligen lyckades komma fram till särskilt mycket. Å ena sidan är det viktigt att detta kommer fram, både som ett slags perspektiv på vår egen tid och som en faktiskt kunskap om den här tidsperioden. Jag är lätt allergisk mot uppfattningen om den "oskyldiga" porren på sjuttiotalet (ett möjligt framtida blogginlägg?). Å den andra sidan är det en såpass infekterad fråga att det knappt går att prata om, än mindre forska i -- ett talande exempel i dokumentären är när de plockar fram gamla barnporrtidningar ur arkiven. Ingenting kan naturligtvis visas, utan en cyber crime expert som har tillåtelse att titta på materialet sitter med tidningarna bakom en låda och beskriver vad bilderna skildrar. Jag har full förståelse för att det inte går att lösa på annat sätt, men det ger också, samtidigt, det hela en touch av snaskighet som spelar på människors lust att förfasa sig. Här är en recension som också är lite småskeptisk. Däremot lyckas jag inte lokalisera de artiklar i Weekendavisen som nämns i recensionen på nätet.