amatörporr?

Och så denna. Ända sedan jag ägnade en höst åt att studera hemmaporr för ett kapitel i antologin Välfärdsbilder har jag varit skeptisk till hemmaporrens potential som "kravmärkt" porr. Jag har skrivit om det på bloggen förr. Under några år talades det tämligen okritiskt om den nya folkhemsporren i press och andra medier. Det verkade finnas en föreställning om glada par med "vanliga" kroppar som hade sex och spelade in det av ren och fri vilja. Men mina (i och för sig ganska begränsade) studier lät antyda att:

De mest klickade klippen var de med framför allt kvinnor som passade in i ett traditionellt utseendeideal.

De flesta filmerna tycktes följa en ganska stereotyp rollfördelning med mannen bakom kameran och kvinnan i blickfånget.

Många sexscener verkade inspirerade av porrscener, det vill säga att man hade sex framför kameran så som man tänkte sig att sex framför kameran skulle se ut.

Och, slutligen och kanske viktigast av allt, det fanns inte något sätt att veta hur situationen bakom produktionen såg ut.

Jag har egentligen inga direkta moraliska värderingar vad gäller någon av dessa punkter förutom den sista. För mig är det hemmaporrens största problem. De andra punkterna är saker som kan diskuteras, ifrågasättas och analyseras. Den sista punkten är ganska otvetydigt obehaglig.

kultur, kriminalitet och kakofoni

Och så tyvärr, med ett par dagar, missade jag utgivningen av den här boken som jag och flera av mina kolleger medverkar i. Den nya svenska filmen: kultur, kriminalitet och kakofoni (red. Erik Hedling & Ann-Kristin Wallengren, Bokförlaget Atlantis) presenterar ett tvärsnitt ur den svenska samtidsfilmen (de senaste ca fem-sex åren). Själv har jag skrivit om sexualitet i Millennium-serien.

lovelace med mera

Nu har jag till sist registrerat mig helt och fullt på universitetet. Det sista var vid något som heter International Students and Scholars Services och det gjorde jag i går. Jag har ett universitetsID-kort och fått nyckel till ett rum. Mellan mina turer till olika byggnader på campus sitter jag och reviderar ett antologikapitel utifrån kommentarer jag fått.

Jag har också lyckats se Lovelace, på amerikanska netflix. (Mitt försök att se den i Sverige blåste bort i någon av decemberstormarna...)  Jag misstänkte ju att den inte skulle vara bra, och det var den inte heller. Det är en berättelse som är svår att göra en 92-minutersfilm av, med många twists and turns, mycket tragik och många komplexa paradoxer. Det finns flera fina skådespelarinsatser i den, av såväl Amanda Seyfried och Peter Sarsgaard som Sharon Stone, men berättelsen sjabblas liksom bort. Jag kan rekommendera Jerry Damianos sons kommentar på The Rialto Report -- en sajt som en vänlig kommentator rekommenderade och som jag kan rekommendera vidare.

Och så tar The Kinsey Confidential upp Bechdeltestet -- och nämner de svenska biograferna som valt att märka filmer som klarar testet.

flygplansläsning

Är på plats nu i Urbana, Illinois. Håller på att genomgå den långa och ganska traggliga processen att registreras på universitetet -- är inte riktigt färdig ännu men har hunnit se en del av campus under processen. Missade precis den där extrema köldknäppen och har fått lära mig att i Urbana säger man att om man inte gillar vädret är det bara att vänta. Det har gått från 8 minusgrader till 8 plusgrader och från snö och regn till solsken bara på den korta tid jag varit här.

På planet läste jag Ebba Witt-Brattströms kultursidesartikel apropå Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande i DN. Eftersom jag har varit fullt upptagen med allt meck det är när man flyttar har flera skribenter hunnit kommentera den -- bland annat Kristina Lindquist i samma tidning men också Suzann Larsdotter på Suzann Sexeducatorbloggen. Båda pekar på problemet med vad Witt-Brattström egentligen säger i artikeln, nämligen att kvinnor skall hålla på sig och att vi i dag skulle ha en etiskt förkastlig sexualpraktik.

Jag hyser stor respekt för Ebba Witt-Brattström. Det som är riktigt bra med hennes analys av Egenmäktigt förfarande är att hon lyfter fram något annat än det andra har påtalat (baserat i huvudsak på kultursidesrecensioner -- jag har inte följt hur boken har diskuterats bland litteratur- och genusvetare inom akademin). När jag läste hennes artikel tänkte jag att detta också är en rimlig tolkning. Hon argumenterar väl för sin sak. Det är på sluttampen det slirar i väg och i grunden handlar det om en gammal konflikt mellan vissa typer av feminism och sexualliberala/sexualradikala idéer. Menar man att kvinnor har en i grunden annan sexualitet än män? Som är kanske känsligare och mer sårbar? I så fall uppfattar jag att Witt-Brattströms slutsats är helt rimlig. Om man inte tycker det, eller om man kanske till och med menar att den typen av föreställningar har traditionellt använts för att hålla kvinnor på plats, kontrollera den kvinnliga sexualiteten och upprätthålla en hora/madonna-dikotomi -- ja, då blir slutsatsen i artikeln konservativ och sexualfientlig.

Samtidigt säger inte Witt-Brattström så enkelt eller ensidigt att flickor skall hålla på sig. Hon pekar också på att man skall vara två jämbördiga sexuella subjekt, att också män och killar skall ta sitt ansvar. Problemet -- kan jag tycka -- är när det hela mynnar ut i ett slags rant mot pornografi, Internet och RFSU.

kenneth anger

OK. Avresan väldigt nära nu. Verkligen jättestressad men den här är intressant. Hittade den via Decaying Hollywood Mansions som jag följer på facebook. Tänker på min vän i Los Angeles som ofta pratade om Kenneth Anger (och som bor i decaying Hollywood, dessutom -- dock inte någon mansion).

tweet police

Det här var oroväckande. Jag kan bara hänvisa till mitt resonemang apropå twitterbråket som seglade upp i somras.

Måste ta reda på hur det ser ut i Illinois. Jag är ju inte anställd av universitetet där utan fortsätter att vara anställd av Stockholms universitet, men det kan ju vara intressant att veta.

god fortsättning

Det är intensivt värre med USA-förberedelser. Avresan närmar sig med stormsteg. Samtidigt försöker jag hinna med en del jobb också: har ett kapitel som kommenterats och behöver revideras och i förmiddags rättade jag den sista omtentan på Swedish Film and Television Culture. Ett annat bokkapitel står i startboxen och stampar. Precis innan jul fick jag i väg en artikel baserad på en konferenspresentation som (känns det) hade blivit liggande i evigheter.

Så: lite ont om tid för blogguppdateringar och ingen riktig omvärldsbevakning. Men jag får väl i stället utlova framtida spännande inlägg från Staterna. Gott 2014 på er!