stuart hall

Seminariet avklarat och allt gick bra. Vi hade ett mycket givande samtal om de bidrag till antologin som behandlades och om antologin generellt. Precis som jag har konstaterat vid tidigare tillfällen så finns det faktiskt få saker som är så roliga och stimulerande som att sitta med en grupp människor som förenas av ett övergripande område eller tema men som har egna infallsvinklar och särskilda intressen. Det är i sådana situationer som jag känner mig privilegierad som akademiker.

Nu på morgonen nåddes jag av nyheten att Stuart Hall har gått bort. Som en av huvudfigurerna vid Birmingham Centre for Contemporary Cultural Studies under sextio- och sjuttiotalen och överlag en av de viktigaste intellektuella långt därefter, uppfattar jag att Stuart Hall har spelat en stor roll i mitt eget akademiska liv. Redan som grundstudent formades många av mina grundläggande tankar om hur saker och ting hänger ihop av idéer som kommer rakt ur Cultural Studies och Stuart Hall. Trots att jag senare har ifrågasatt en del av dem, finns de ändå kvar som ett stråk i mitt medvetande. Och jag är inte ensam om det på något sätt. Det är inget dåligt arv att lämna efter sig.

och så en liten twist på det

Har snart läst ut Georgina Spelvins bok. I förra veckan när jag skrev om att jag hade påbörjat den, gjorde jag ju en liten notering om att den var utgiven på eget förlag och funderade lite på fördelar och nackdelar med det. Nu, när jag börjar närma mig slutet, har hon faktiskt ett parti i boken som handlar om just det. Hon berättar hur hon har skrivit och skrivit och den har blivit ungefär så lång som sådana självbiografier brukar vara och så låter hon vänner och bekanta läsa den. Både för att ha en chans att hojta till om det är något som de inte vill ha skrivet om sig själva, men också för att komma med konstruktiv kritik. En av dessa läsare tycker att hon måste göra om den helt eftersom läsarna inte är intresserade av hur hon gillade att fiska med sin pappa när hon var liten, utan de vill veta "how big Harry Reems' cock is".

Det blir en intressant lite självmedveten twist där, för boken innehåller beskrivningar av manliga kroppar och könsorgan, kommentarer kring stora och små bröst, och entusiastiska (om än inte alltid så detaljerade) sexskildringar. Nu kan man ju börja fundera över om dessa är tillagda på grund av den konstruktiva kritiken eller om de fanns där från början. Om de är ett svar på en idé om förväntningar eller inte. Jag säger inte detta för att jag inte tror att självbiografin är ärlig eller autentisk utan jag säger detta just på grund av det avsnittet som handlar om responserna på hennes första utkast.

Georgina Spelvin är, precis som Harry Reems var, en nykter alkoholist. Hon berättar både om sitt drickande och sitt tillnyktrande i boken. Mitt intryck, utifrån boken, är att hon är smart. Och jag tänker mig att hon skrev om de där läsarresponserna i akt och mening att sätta just den twisten där.

Uppdatering: Här är en ganska rörande recension.

that's rentertainment

En sak som jag gillar här är filmutbudet. Naturligtvis är det svårare att se europeiska filmer (Nymphomaniac har premiär på video-on-demand här i mars, till exempel), men bara en sådan simpel sak som Netflix har långt större utbud i USA än hemma. Här finns ett par multiplexbiografer i köpcentrumområden, en artcinema (det var där jag såg Llewyn Davis), i vår kommer man att hålla den årliga Ebertfest, trots att Roger Ebert är bortgången, och så, det kanske mest fantastiska av allt, en fristående videobutik (dvs inte någon kedja som Blockbuster eller så) som heter That's Rentertainment och som har hur mycket film som helst. Det kostar 2.50 att hyra en film. Gamla filmer får man behålla i tre dagar, nysläppta en dag. Och, som det kunde vara förr därhemmavid, sitter det folk i kassan som är intresserade av film. (Jag hade i och för sig strax innan jul en initierad diskussion om Stephen King-filmatiseringar med en anställd på den stora dvd-kedjan i Sverige, så jag skall inte vara alltför negativ.)

Det finns ju lite smårester av detta kvar därhemma, men på det stora hela är det ju kedjorna som dominerar och så vidare värst dominerar de ju egentligen inte -- all reklam om hur man får filmen för en krona om man handlar godis för en viss summa eller hur det nu är låter ana att kommersen inte löper på helt lysande. Men Urbana-Champaign är till storleken något större än Lund och lyckas ändå upprätthålla den här butiken. Och jag är tillräckligt gammaldags för att vara glad för det.

seminarieorganisation

Seminariet i helgen upptar en hel del av min tid just nu. Jag får erkänna att en stor del av den tiden, i sin tur, går åt till improduktivt bekymrande och stressande. Det är inte min talang i livet att organisera get-togethers av det här slaget -- det var tydligt under Stockholmsseminariet och det blir ännu tydligare här. Men jag tror att allt är på plats nu. Seminariedeltagarna har skickat ut material och det ser ut som om det kan bli ett bra och givande seminarium. Jag har bokat restaurang och hotell och tack vare en kollega på plats har seminarielokalen varit bokad sedan i höstas.

Hoppas nu bara att vädret inte sätter alltför mycket käppar i hjulet för oss.

mer om philip seymour hoffman

Hela nätet är ju fullt av Philip Seymour Hoffman-hyllningar. Det är ju fint, men för mig kan inte den där fasansfulla känslan av livets förgänglighet och dödens oåterkallelighet lindras av alla vackra ord. Ändå kan jag inte låta bli att läsa. Här är en av A. O. Scott i NYTimes som berörde mig särskilt.

flytande manlig sexualitet

Intressant i Kinsey Confidential om unga mäns (eventuellt) flytande sexualitet. En känd studie av psykologen Lisa Diamond, Sexual Fluidity, diskuterade kvinnors flytande sexualitet -- samkönad, bisexuell, heterosexuell -- och konstaterade att det tycks finnas en viss tendens hos kvinnor att glida över de stabila gränser vi tänker oss finns för de sexuella identiteterna. I en artikel av genushistorikern Leila J Rupp ("Sexual Fluidity ’Before Sex’”, Signs, Vol. 37, No. 4, 2012) påpekar Rupp att det kan vara värt att hålla i åtanke att historiskt sett har kvinnor haft fler möjligheter att utforska samkönade sexuella relationer än män. Eftersom den lesbiska sexualiteten betraktades som icke-penetrerande (penislöst och därmed inte "på riktigt") har den varit mer osynlig i samhället. Och eftersom den var icke-reproduktiv var den inte heller ett hot mot den arvsrätt som äktenskapet skulle borga för.


Men nu finns det alltså en undersökning som antyder att också mäns sexuella identiteter skulle kunna vara flytande. En tolkningsmöjlighet som framhålls, enligt den ovan länkade Kinsey Confidential-artikeln, är att det skulle kunna vara unga män som besvarat enkäten som har "skojat bort" frågan. Men man skulle också kunna säga att det finns en iver i att förklara bort resultaten som oärliga skämt eftersom icke-stabil manlig sexuell identitet är mer hotfull eller obehaglig än en kvinnlig.

philip seymour hoffman

Det är lite fascinerande hur bortgången av en person man aldrig mött eller känt ändå kan gripa en. När nyheten om Philip Seymour Hoffmans bortgång nådde mig för ett par timmar sedan kände jag en sådan tomhet. Fyrtiosex år! Det fanns så många roller kvar i honom, det känns som om det är en halv karriär av fantastiska karaktärer och figurer som vi går miste om.
 Här är en sammanfattning.

NY Times.

Jan Lumholdt har skrivit i Svenska Dagbladet.

Hela facebook är fyllt med kommentarer och hyllningar. Jag kan ändå tycka att de tio klipp med Hoffman som Indiewire lagt ut är de mest talande. Sorgligt är det i alla fall.