semesterupplevelser 2010, del 1: filmer

Några av de filmer jag sett sedan jag återvände från ödemarken:

52 Pick-Up: Åttiotalsrulle. Roy Scheider bedrar sin fru och blir utsatt för utpressning som raskt eskalerar. Han löser dock alltihop. Även om jag egentligen föredrar filmer där medelklassiga familjemän blir utpressade av psykopater och försöker lösa det men misslyckas (av typen Cape Fear), har den här en del kvaliteter. Inte minst stämningen.
Angel Heart: Också en åttiotalsrulle. Kul att se Mickey Rourke igen som han såg ut när det begav sig. Och Robert de Niro i en satanisk roll. Eberts recension från 1987 finns här.
The Ghost Writer: Polanskis film kanske blir mer känd för dess omständigheter än i egen rätt. Den är inte lika tung som The Pianist och inte lika skruvad som Bitter Moon (som jag är väldigt förtjust i), men jag gillade den.
Snabba cash: Läste boken när den kom i pocket eftersom alla pratade om Jens Lapidus. Tyckte att den var vansinnigt skickligt skriven, en driven bladvändare, men att den värld och världsåskådning som målades upp var alltför mörk, kall och cynisk för mig. Det är liksom ba cashen som gäller. Har för lite erfarenheter av den undre världen för att säga om den är realistisk i sin skildring, men den lyckas förmedla en känsla av realism. Filmen motsvarar boken (trots vissa justeringar i manus): det är roligt att se en riktigt skickligt recenserad svensk genrefilm och jag gillar skådespelarna (trots att jag har notoriskt svårt för svenska skådespelare), men fortfarande är den mörka världssynen lite för deppig för mig. Kul att se att den fick goda recensioner i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter -- det är positivt att svensk filmindustri kan producera täta och bra genrefilmer.
Edge of Darkness: Jag såg trailern för denna och tänkte för mig själv, wow, Mel har överträffat sig själv. Dotter som blir skjuten av bad guys och Mel är redo för lite masochistisk hämnd. Senare såg jag den brittiska miniserie från 1985 som den är en remake av, och tänkte ungefär samma sak. Först därefter såg jag filmen. Den är habil, men saknar den extremt suspensfyllda sekvensen i gruvorna som finns i miniserien och rent generellt tycker jag nog miniserien är bättre. Filmen fick endast tvåa i betyg i DN när den recenserades där i februari i år.
Fish Tank: Åh vad jag drog mig för att se den här efter att ha läst svenska recensioner... inte för att de sågade den utan tvärtom. Men den var bra, faktiskt, framför allt första ungefär halvan när den unga huvudpersonens vaknande erotiska intresse för mammans pojkvän skildras. Young female desire, fast till skillnad från i Twilight i en hopplös brittisk depp-socialrealistisk miljö.