semesterupplevelser 2010, del 2: fler filmer

Buddenbrooks: Hm. Såg denna mest för att dels ser jag en del tyska filmer (inbillar mig kanske att det skall kompensera mitt övergivna tyskpluggförsök?) men också för att jag varit en del i Lübeck där filmen utspelar sig (samt besökt Buddenbrook-museet där). Tyckte den var helt OK, men det märktes att de hade komprimerat ett jättematerial in i en normal långfilm. Armin-Mueller-Stahl var dock alldeles utmärkt som den gamle patriarken.
Pretty in Pink: Åttiotalskavalkaden fortsatte med Pretty in Pink. Dels för att jag inte hade sett den, men också lite med anledning av Twilight-projektet (high school, udda tjej möter överklasspojke och så den ensamstående pappan -- lite långsökt kanske men i alla fall). Konstaterade att Molly Ringwald var så trulsöt som jag mindes henne, att modet har hunnit gå varvet runt såpass att jag inte reagerade JÄTTEMYCKET på kläderna även om jag fick lite rysningar när jag tänkte på hur jag själv försökte se ut på den tiden då det begav sig... Lite kul (eller sorgligt?) också i efterhand att läsa Ebert om filmen och hans vänliga ord om Ringwald: "There also is the sense that Ringwald just might have that subtle magic that will allow her, like the young Elizabeth Taylor, to grow into an actress who will keep on breaking and mending boys' hearts for a long time."
Eclipse: Ack ja. Fortfarande tycker jag att den första filmen hade kvaliteter som de senare har saknat. Undrar hur det blir med den sista bokens två filmatiseringar? För jag tyckte allra bäst om första och den fjärde boken -- den första för att den var så fylld av melankolisk längtan och den fjärde för att den var så over the top. Eftersom jag under sommaren läst The second short life of Bree Tanner var jag lite nyfiken på hur Seattle-gänget skulle skildras, och Riley framstod som mer sympatisk och mer tragisk i filmen än både i Bree Tanner-boken och boken Eclipse. Eclipse recenserades lite trött i svenska tidningar, av Jane Magnusson i DN och Malena Jansson i SvD, och ännu mera uppgivet av Annika Gustafsson i Sydsvenskan. Jag vill understryka att jag inte trött eller uppgiven inför vare sig filmen eller fenomenet, även om jag inte skriver så mycket om det i dag.