Den här debattartikeln pekar på något mycket viktigt: att låg effektivitet i grundstudier på universitet och högskolor har blivit ett problem. Det har nog ganska länge varit ett problem -- jag kan inte själv sätta någon startpunkt för det, men jag minns hur vår studievägledare poängterade när jag började studera att 40 poängs studier (motsvarar 60 hp i dagens poängssytem) innebar fyrtio timmar i veckan i fyrtio veckor. Och skulle man verkligen plugga -- det vill säga verkligen läsa alla böcker och artiklar och bokkapitel som ingick i kursen, ta anteckningar på dem, jämföra dem med föreläsningsanteckningar, och banka in kunskapen i huvudet -- så var det nog också så mycket tid det tog, om inte mer. När jag sedan hade pluggat ett tag lärde jag mig också genvägar, men jag minns också känslan av skuld de gånger jag tog the easy way out, och min egen irritation över att jag, när jag nu ändå lade ner tid på studierna, inte såg till att ta mig tiden att lära mig det ordentligt.
Samtidigt är de där fyrtio veckorna ytterligare ett tecken på den låga effektiviteten. Många andra länder har betydligt kortare terminer. Även de som har tre terminer har i så fall tio eller kanske tolv veckors terminer. Det är en rätt stor skillnad.
Jag skulle gärna se ett effektivare system. Det är det nog många som skulle. Jag tror också att -- som Per Sonnerby menar -- att en ökad effektivitet skulle bli en besparing i det stora hela. Problemet är att det skulle också kosta pengar. Det finns flera anledningar till att systemet är ineffektivt. En är att studenterna får för lite undervisningstid. En annan att många studenter jobbar samtidigt som de pluggar -- på ett sätt tycker jag att det är bra men jag gillar inte att heltidsstudier inte är heltidsstudier längre. (Absolut gärna ett extraknäck men i så fall ovanpå de fyrtio studietimmarna i veckan.) Studenterna kan jobba för att de inte behöver sitta i föreläsningssalen så mycket. Det är inte bra.
Samtidigt finns det en annan aspekt av det. Om man är humaniorastudent måste man nätverka och skaffa sig erfarenheter för att få jobb -- de flesta humanistyrken är inte sådana att man kommer ut med en fil kand i konstvetenskap eller liknande och sedan får man jobb. Man behöver ofta både erfarenheter och kontakter som går utanför studierna. Ofta kan man skaffa sig sådana medan man är student -- man skriver i kårtidningen eller jobbar med filmstudion eller ställer upp för konstföreningen. Jag skulle ju helst se att man kunde göra detta samtidigt som man studerade, på heltid. På riktig heltid. Men då ser ju också studenten ut på ett visst sätt: det är en ung person som inte har bundit upp sig med familj eller annat utan kan leva med sina intressen fullt ut (framför allt om de skall ha tid att extraknäcka också) och som dessutom vet precis vilka dessa intressen är. Och det är kanske inte heller idealt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar