Grubblar fortfarande över Walter Petrus. Har bläddrat igenom Terroristerna och läst alla partier som handlar om honom och han är filmproducent, ingenting annat. Inte ens inblandad i narkotikahandeln. (Naturligtvis fastnade jag och läser nu boken igen för umptielfte gången!) Hans filmer beskrivs genomgående som usla med en fruktansvärt bedrövlig kvinnosyn och de medverkande kvinnorna verkar vara i femtonårsåldern och knarkpåverkade. De flesta av filmerna har ingen handling. På detta försörjer han en familj och håller en älskarinna med hus i Rotebro. Han har gjort en konstnärlig film, baserad på en roman, som vunnit pris på någon festival men inte dragit in några pengar. Hans kontor ligger i en "pietetsfullt renoverad lägenhet" på Nybrogatan. Själv bor han i en modern lyxvilla i Djursholm och har två bilar, ett hembiträde, en trädgårdsmästare/chaufför, extra städhjälp samt ytterligare personal vid fester och middagar.
OK. Naturligtvis finns - eller snarare fanns - det pengar i porr. Journalisten Mattias Andersson har ju gått igenom porrens ekonomi i dag i sin bok Porr - en bästsäljande historia från 2005. Han menar att det finns i dag lite pengar i produktionen av porr, utan att de som är de stora ekonomiska vinnarna är bredbandsdistributörerna. Klara som ibland kommenterar här på bloggen skriver sin avhandling (hennes lic finns här) i ekonomisk historia om den pornografiska pressen. När jag tittar i hennes lic tycker jag mig kunna utröna av diagrammen att omsättningen för exempelvis Hsonproduktion vid den aktuella tiden (ca 1974) hade en omsättning på två-tre miljoner (har jag läst rätt, Klara?!) Hson gav bland annat ut tidningarna Piff, Paff, Raff, Sextas och Piff Special.
Porrfilmsproducenter då? Tja, vid den här tiden är svenska hårdporrlångfilmer ännu ganska ovanliga. Walter Petrus har producerat ett litet antal sådana (bland annat "Love in the Midnight Sun"!) men huvudsakligen kortfilmer utan handling. Å ena sidan görs dessa för export (vilket skulle kunna betyda att hans filmer inte visades i Sverige och därmed inte gick igenom svensk filmcensur) men å den andra lyckas ju Åsa Thorell i boken se alla filmerna på biograf i Stockholm.
Walter Petrus har möjligen en verklig förlaga. Oavsett denna är han nog sannolikt huvudsakligen en ideologisk och dramaturgisk konstruktion, vars huvuduppgift är att tydligt förkroppsliga kapitalismens hänsynslösa, omoraliska och korrumperade karaktär, samt den pornografiska industrins profitpotential och kvinnoexploatering. Sjöwall/Wahlöö fångar definitivt upp vissa tendenser i tiden alldeles otroligt träffsäkert i sitt porträtt av porrkapitalisten - såväl de problem som sexindustrin gav upphov till och som man hade börjat uppmärksamma, som kvinnorörelsens porrmotstånd och vänsterns kritik av kapitalismen.
4 dagar sedan
Mariah,
SvaraRaderaWalter Petrus är en arketyp. som är frammodellerad av baserad på folkets förväntningar. Han har ju drag av Berth Miltons far, mannen som skapade Private imperiet. Typen förutsätter att kvinnorna skall vara unga och utnyttjade av äldre herrar med pengar.
Sen finns det drag av ägaren till sexklubbarna Sexorama och Chat Noir på 70-talet i Stockholm. Han figurerade nästan aldrig offentligt.
Chat-noir var den exklusivare klubbenn, som bara erbjöd show (strip, kvinnlig onani och Live show, dvs samlag på scen. Samlagen gick aldrig till utlösning). Sexorama hade dessutom posering. dvs en kunderna kunde hyra en en privatposering av en kvinnlig artist samtidigt son kunden onanerade. Ett par kunde också få en privatlive show ett av artistparen
Stort tack, Hans-Erik, för din långa och intressanta kommentar! Ditt resonemang om arketyp stämmer ju lite överens med vad jag slutligen kommer fram till - fast jag lägger större tyngdpunkt på Sjöwall/Wahlöös egna föreställningar även om de säkert stämmer överens med folkets förväntningar.
SvaraRaderaJag fastnar för att Walter Petrus görs till just FILMproducent - inte porrtidningsägare eller sexklubbsinnehavare. Kanske är det bara ett sätt att maskera ett porträtt men det är ändå lite intressant i sammanhanget.
Är det inte Chat Noir som besöks i Justine & Juliette?
Mariah
SvaraRaderaJag tror att Filmproducent passar bättre som arketyp. Att göra honom till förlagsägare för tidingar blir lite för tamt. Film är étt mer direkt media än tidning och text.
Jo det är Chat Noir som besöks i den filmen Justine och Juliette. Det är en light porr om jag minns rätt? Jag tror att det är Chat Noirs artister som medverkar då J&J besöker klubben . Artisterna på de aktuella klubbarna var inte inte så länge på varje klubb utan cirklerade ofta. Chat Noir och Sexorama hade ofta tjejer som var duktiga dansöser.
Det finns dessutom ett kännt foto på Led Zepplins medlemmar då de är fotograferade på Chat Noirs scen med ett samlagspar, som genomför ett samlag inför de lite förlägna hårdrockarna.
Jag vet inte var du drar gränserna men jag skulle beskriva J&J som light porr med hårdporrinslag. Huvudpersonerna (utom Harry Reems) är inte inblandade i några hårdporrscener, utan det är t ex showen från Chat Noir och Harry Reems sexscener. Jag tror att man ofta använde live show-artister i samlagsscener, t ex är inklippen i Thriller gjorde av live-showartister.
SvaraRaderaSkall genast se om jag kan hitta fotot på Led Zeppelin på Chat Noir.
Jodå, visst har du läst diagrammet rätt. Hson hade även ett annat bolag som hette Fickbokhandeln Book Center eller något sådant. Jag gissar att den mer handlade om butiksverksamheten, men Hson kan alltså ha haft mer omsättning än som syns. Du får vänta på avhandlingen för slutgiltig analys helt enkelt.
SvaraRaderaKlara, var inte Fickbokhandeln Book Center för Fickisarna från Hson??? Jag borde kontaktförmedla dig med Ann Steiner som har lite koll på bokmarknad och pornografisk litteratur.
SvaraRaderaMariah
SvaraRaderaHson valde troligtvis av skatteskäl att dela upp son verksamhet på olika bolag. Namnet Hson produktion antyder att detta sysslade med produktion av pornografiskt material som text och fotogafier. Vid mitten av 70-talet motsvarade 2,5 MSEK omkring 20 manår. Diagramen antyder att förlagsverksamheten distruberade drygt 200 tusen exemplar per månad av Piff, Paff, Raff etc. det ger omkring 2,5 Millioner ex per år som blir en omsätting på 25 MSEK med pris på 10 kr per ex. Konsumtionsgruppen var då främst hetrosexuella män. Kvinnor kom i kontakt dessa publikationer endast hemma hos sambos eller pojkvänner
Det är intressant att dessa tryckta medier nu försvunnit och ersatts av film som distribueras med kabel TV eller internet. Mål och konsumtionsgruppen har nu utökats till att också omfatta kvinnor. Omsättningen har därmed ökat dramatiskt.