söndag 19 april 2009

walter petrus

En man med ett skägg skriver emellanåt om Sjöwall/Wahlöö-deckarna. Han har skrivit om kvinnosynen, om de lustiga namnen och nu senast om gnället. Det är rappt, roligt och träffsäkert. Vi delar ungefärligen uppfattning om Roman om ett brott, för han gillar böckerna samtidigt som han också noterar de här märkligheterna i dem. Jag är själv alldeles synnerligen förtjust i romansviten, men har länge fascinerats av deras politiska åskådning, deras kvinnoporträtt (ett slags kvinnoideal som slutligen förkroppsligas av Rhea Nielsen), de återkommande referenserna till nymfomani och så vidare. Sedan länge går jag och längtar efter en stor, tjock studie av Roman om ett brott, deras estetik och kulturella kontext, mottagandet av dem, deras anknytning till den nationella, historiska perioden, deras betydelse både för deckargenren men också för ett bredare populärkulturellt medvetande, och hur de har reproducerats och transformerats från den första boken kom till den senaste Beck-filmen. (Någon som känner sig manad???)

Ur mitt ständigt påkopplade porrperspektiv fastnar jag dessutom för porträttet av Walter Petrus, porrproducenten som blir mördad i början av Terroristerna, den sista och mest pessimistiska av böckerna. Walter Petrus är inte bara pornograf, han är också en slibbig och svinrik kapitalist, som bjuder flickor på knark för att de skall bli beroende och därmed tvungna att vara med i hans (hysteriskt dåliga, enligt den stackars kvinnliga polis som tittar igenom dem) filmer för att försörja sitt missbruk. Jag undrar om Petrus är helt ihopfantiserad eller om han har en verklig förlaga? Jag undrar också om den lyx som det om och om igen poängteras att han omger sig med egentligen är rimlig att tänka sig att en svensk porrproducent kunde förmå? Min uppfattning utifrån de bilder jag sett från exempelvis sexklubbarna i Malmö är att det var rätt sunkiga miljöer, där man gärna ville ge intryck av lyx med hjälp av skinnimiationer och mahognyplast. Vilket ju i och för sig inte behöver hindra att en Stockholmsbaserad producent var svinrik.

Uppdatering: Inspirationen till Walter Petrus skulle ju kunna komma från någon av porrkungarna som Curt H:son eller Berth Milton Sr. Men de grundade väl sina förmögenheter på tidningar och inte filmer? Jag tror att jag måste läsa om Terroristerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar