berg- och dalbanerevidering

Reviderar en artikel som jag fått tillbaka med kommentarer. Och den blir bättre, den vinner i stringens och tydlighet, den får ytterligare några referenser som egentligen är självklara men som jag inte tänkte på när jag skrev, och min egen insikt fördjupas. Ibland har jag fått omdömen som jag inte nödvändigtvis lyckats använda på ett sätt som i mitt eget tycke förbättrar texten, men den här gången blir det klart bättre.

Men. Det ena omdömet -- det mest utförliga och användbara -- var också (bitvis) elakt. Jag tänker inte hänga ut mig själv (eller den anonyma reviewern) genom att återge elakheterna här, men de... kändes. Och jag brukar kunna vara rätt cool med kritik, jag brukar kunna undvika att ta den personligt. Men inte den här gången. Så trots att jag läst det flera gånger för att liksom vänja mig är det lite av en känslomässig berg- och dalbana att revidera: läsa ett parti, känna hur det svider, skriva om, känna sig nöjd, läsa ett nytt parti, dra en suck av lättnad för det inte var elakt, skriva om, känna sig nöjd, stålsätta sig inför det där partiet, och så vidare.

Och så tänker jag: Det är inte så farligt, it's business, not personal, det är bara att bita ihop och göra det. Bara att gneta på.

Och så tänker jag: Artikeln blir bättre. Det är värt det för den blir bättre. På det stora hela var det ett bra omdöme just för att det ger resultat.