nymphomaniac

Att säga att jag ser fram emot Lars von Triers Nymphomaniac är kanske fel. Men en film som ligger så klockrent i anslutning till mitt forskningsområde -- film och sexualitet -- måste jag ju bara se. Nyhetsbevakningen har ju fokuserat på det explicita i den, och jo, naturlitvis är jag nyfiken på hur den digitala tekniken har använts för att sudda ut gränserna mellan kända skådespelare och deras body doubles genitalier. Ändå är det mer än så -- jag är nyfiken på själva berättelsen, på genusperspektivet, på skildringen av sexualiteten per se generellt men också mer specifikt den kvinnliga sexualiteten. Bara affischen (eller i alla fall en av affischvarianterna) med två parentestecken som ser ut som ett stiliserat kvinnokön och samtidigt är just det, parentestecken... (och som på filmens webbsida öppnar sig när man scrollar ner...!)

 Dessutom har jag fått för mig att von Trier gör en filmhistorisk anknytning till den svenska filmen Anita - ur en tonårsflickas dagbok från 1973. Jag fick för mig att jag först läste om kopplingen på FLM:s blogg, men när jag letar på deras hemsida hittar jag inte inlägget. I Anita spelar Stellan Skarsgård en psykologstudent som försöker behandla och därmed rädda en nymfoman, spelad av Christina Lindberg. I Nymphomaniac har jag fått för mig att Skarsgård spelar en man som räddar Charlotte Gainsborgs rollfigur (huvudpersonen, nymfomanen, alltså) undan en misshandel och som hon sedan berättar om sitt erotiska liv för.

Samtidigt tycker jag inte om Lars von Trier. Jag tycker inte att hans filmer speglar någon som helst kärlek till människan, utan tvärtom har något manipulativt och cyniskt, ja, nästan ondskefullt över sig. We are all pawns in his game, så att säga -- rollfigurer, skådespelare och publik.