Jeopardy är inte riktigt min grej. Jag har en amerikansk kollega som varit med -- tyvärr har jag inte sett det eftersom det sändes i USA när jag var i Sverige (i höstas) -- och det är ju lite coolt. Men den här bilden är både avslöjande och obehaglig.
Trots alla debatter därhemma om Lilla hjärtat och Tintin och tårtor är vi fortfarande ganska långt under medvetandenivån här vad gäller rasism. Samtidigt finns det något akut över rasfrågor i USA på ett sätt som inte är lika påtagligt hemma. Jag säger inte detta för att underskatta rasismen i det svenska samhället, för den har djupa rötter och ligger som ett ondsint mörker under ett slags allmän konsensus om jämlikhet och det svenska. Men kanske har den där upplevelsen av det akuta också med medvetandenivån att göra? Exempelvis tror jag inte att en motsvarande frågeradsrubrik skulle dyka upp i svenska Jeopardy (rätta mig gärna om jag har fel!). Och jag tror att de där collegekidsen själva skämdes.
2 dagar sedan
Rasism och antirasism i USA har ju en annan och i vissa fall längre historia. Det är inte så konstigt att de har en annan medvetenhet om vissa frågor, med tanke på hur mycket längre de har stångats med dem. Det som är värt att höja på ögonbrynen inför i Sverige är väl att de minoriteter som har funnits länge här fortfarande inte ses som riktiga svenskar. Afroamerikaner är (för de flesta) självklart lika mycket amerikaner i USA. Romer i Sverige? Nä. Samer? Mja, de hör inte hemma någon annanstans, men jag tror inte att folk ser dem som en självklar del av det svenska samhället så mycket som en grupp i delvis samma geografiska område.
SvaraRadera//JJ
Men det kanske inte skiljer så mycket från hur amerikaner betraktar cherokeser eller navajo, i och för sig.
SvaraRadera//JJ
Jag är lite osäker. För det amerikanska samhället är på ett sätt så inkluderande. Det spelar ingen roll varifrån du kommer, har du tagit dig hit så kan du få ett jobb och på så vis bli en del av samhället. När Obama talade om hur det måste bli lättare för invandrare att komma hit, var reaktionerna i tidningarna att han inte betonade det tillräckligt starkt.
SvaraRaderaSamtidigt finns det en väldigt tydlig rasism under ytan och bakåt i tiden. USA bygger på ett grymt förtryck av andra -- först de infödda amerikanerna och sedan slaveriet. Och det diskuteras ideligen. Konflikten får liksom finnas, den är ingen elefant i rummet, utan alltifrån sådant som vi kan tycka är absurt som när vem det nu var gick ut (inför Obamas första mandatperiod) och menade att Obama inte var svart eftersom hans förfäder inte hade varit slavar till våldsbrott, domslut och statistik diskuteras högljutt.
Fast svenskar diskuterar ju en del också. Men jag tror vi måste diskutera mera och över en längre tid.
Jo, det är lite det jag menar. Den svenska diskussionen, i den mån den alls finns, präglas av viss yrvakenhet. Att säga att vi har haft en homogen kultur är att osynliggöra många som bott här, men det har varit bra mycket enklare att känna sig som en del av en homogen kultur i Sverige än i USA, fram tills väldigt nyligen.
SvaraRadera//JJ
Jo, yrvakenhet är rätt ord.
SvaraRadera