Jag sade ju att det var något jag inte kunde svälja helt i Dead Poets Society. Vet ändå inte helt säkert om det var detta även om det är en invändning att man kan göra -- att Keating är helt enkelt en fuskare. Eller i alla fall en som utnyttjar litteraturen för sina egna syften, plockar det som passar honom och skippar resten, eftersom poesi (enligt filmen) handlar om att känna, inte tänka.
Mayhaps. Det är kanske läge att se om den i alla fall.
Här är en NY Times-artikel om kvinnliga regissörer, från Lana Wachowski till Sarah Polley via Lisa Cholodenko.
På ett sätt är det en stor dag i dag: Jag har skickat i väg mitt proposal (för Blobben) i nyreviderat skick. Nu gäller det bara att hålla tummarna, för nu får jag inte fler kommentarer utan bara ett ja eller ett nej. Tror jag i alla fall. Lustigt nog känns det bara som another day at work (fast fortfarande i lite lunktempo). Även om Sverige är augustifint och vackert vemodigt saknar jag Urbana fortfarande.
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar