3 dagar sedan
torsdag 9 mars 2017
måndag 9 januari 2017
so long and thanks for all the fish
För ganska precis åtta år sedan startade jag den här bloggen. Närmare bestämt den 7 januari 2009. (Inser nu att den nästan exakt sammanfaller med Obamas presidenttid -- som det kan slumpa sig!) Men eftersom tanken med bloggen var att följa mitt projekt "Visningen av pornografisk film i Malmö 1971-ca 1980" (det blev 1976) är det nu också dags att avsluta den. Projektet är definitivt slut i och med publiceringen av The Swedish Porn Scene, som nu finns tillgänglig hos diverse nätbokhandlare.
Det har varit väldigt omtumlande år: jag har varit på fyra olika universitet och högskolor under tiden, jag fick mitt första och mitt andra lektorat, jag har forskat först på en post-dok och därefter på en forskarassistenttjänst och varit gästforskare i USA. Bloggen har emellanåt blivit lidande, men jag har upprätthållit den någotsånär fram till det här allra sista året (endast 32 inlägg, dvs färre än ett i veckan...)
Har lösa planer på att starta en ny blogg. Dessa är dock än så länge väldigt lösa i konturerna. Lägger upp en länk här om det blir av.
Det har varit väldigt omtumlande år: jag har varit på fyra olika universitet och högskolor under tiden, jag fick mitt första och mitt andra lektorat, jag har forskat först på en post-dok och därefter på en forskarassistenttjänst och varit gästforskare i USA. Bloggen har emellanåt blivit lidande, men jag har upprätthållit den någotsånär fram till det här allra sista året (endast 32 inlägg, dvs färre än ett i veckan...)
Har lösa planer på att starta en ny blogg. Dessa är dock än så länge väldigt lösa i konturerna. Lägger upp en länk här om det blir av.
onsdag 9 november 2016
the blob transformed
Förhandsexemplaret av The Swedish Porn Scene: Exhibition Contexts, 8mm Pornography and the Sex Film kom häromdagen. Formellt utgivningsdatum är januari 2017. Förlaget argumenterade för att den alltför snabbt skulle upplevas som "förra årets nyhet" om den kom ut i slutet av 2016.
För mig är detta på ett sätt målet på en lång och vindlande väg. På andra sätt är det en början. Jag är oavsett vad mycket nöjd, fånigt stolt och väldigt, väldigt glad.
måndag 26 september 2016
bokmässan i går
Presenterade på bokmässan i går. Vi var sista presentationen på Forskartorget, så det var lite glest i publiken, men jag tycker nog ändå att vi gjorde en helt acceptabel presentation. Jag har inte varit på bokmässan sedan någon gång i mitten på nittiotalet men jag fick omedelbara flashbacks när jag klev in: massor med folk, labyrintiskt mellan montrarna, slöjdmontern bredvid migränmontern bredvid författarsamfundens montrar och så infernaliskt svårt att höra och göra sig hörd. Det jobbigaste med vår presentation, tyckte jag, var att jag inte hörde min egen röst så jag kunde inte avgöra om jag hördes eller ens riktigt vad jag själv sade. Jag vet ju att de som presenterade före oss hördes och jag vet ju också att de hade en tekniker som satt bak i publiken och höll koll, men det var ändå lite desorienterande.
Men i dag har jag tappat rösten på riktigt. Vilket också innebär att jag har insett en absolut fördel med distansundervisning -- inga problem att undervisa på trots att man inte kan prata!
Men i dag har jag tappat rösten på riktigt. Vilket också innebär att jag har insett en absolut fördel med distansundervisning -- inga problem att undervisa på trots att man inte kan prata!
onsdag 21 september 2016
stockholm-köpenhamn-göteborg
Jobbig men rolig vecka: i måndags höll jag gästföreläsning i Stockholm, för studenter i socialt arbete, och pratade om pornografi. I dag har jag hållit en annan gästföreläsning i Köpenhamn, för amerikanska studenter, om queerfeminism, sexualitet och rape-revenge i Millenniumserien. Samtidigt har jag diskuterat med magisterstudenterna i film på Linné på en distanskurs. De hade gjort jättebra inlämningsuppgifter den här veckan -- jag är supernöjd med dem. På söndag är det besök på bokmässan i Göteborg för att presentera Swedish Cinema and the Sexual Revolution på Forskartorget.
onsdag 14 september 2016
vid kanten
Ha. När jag väl satte mig ner och gjorde det sista korret gick det fort och relativt smärtfritt. Måste säga att så här långt är jag nöjd med Intellect -- de har varit noggranna och, på det stora hela, hållit det tidsschema de satte upp. De ändringar jag bad om i förra korret hade faktiskt förts in utan att nya fel hade uppstått.
Men det är lustigt. Man skriver en hel bok -- man läser på, man forskar, man funderar över tolkningar och formuleringar, man skriver och skriver om, man svär och sliter sitt hår -- och till syvende og sidst är man mest nöjd med indexet.
Nu skall jag bara samla mig lite så jag kan skicka in det. Det känns som att stå vid kanten på det högsta hopptornet på badhuset.
Men det är lustigt. Man skriver en hel bok -- man läser på, man forskar, man funderar över tolkningar och formuleringar, man skriver och skriver om, man svär och sliter sitt hår -- och till syvende og sidst är man mest nöjd med indexet.
Nu skall jag bara samla mig lite så jag kan skicka in det. Det känns som att stå vid kanten på det högsta hopptornet på badhuset.
måndag 12 september 2016
en kugge i det stora (nåja) forskningsmaskineriet
Varför har jag så svårt att ta mig samman och korrekturläsa mitt eget manus? Det tredje och sista korret ligger utskrivet framför mig. Den sista genomläsningen skall bara kontrollera att inga småfel smugit sig in under de sista ändringarna (eftersom alla ändringar kan medföra nya fel). Sedan skall det tillbaka till förlaget och därefter gå i tryck.
Men det är nog det. Det oåterkalleliga i att en text slutar att vara revideringsbar, förändringsbar. Att den kommer att finnas offentligt, i tryck -- mina resultat är inte bara ett underlag för diskussion på ett seminarium eller ett paper på en konferens, utan något som andra kommer att läsa och (förhoppningsvis) hänvisa till. Eller -- hemska tanke! -- såga den...
Man kunde tro att akademikerns naturliga egotrippade narcissism skulle göra den här perioden till ett lyckorus. Att få gå igenom sin satta text, ana hur fint det blir när den blir klar, pumpas full av självbekräftelse och självförhärligande. Samtidigt inser jag att det är samma narcissism som ger mig handlingsförlamning. För man inbillar sig att en bok skall vara allt. Ett mästerverk. Banbrytande. Något som alla läser och som alla bryr sig om. Som väcker känslor och reflektioner.
Ändå är det en liten, liten skara som de facto kommer att läsa den. I bästa fall en handfull av de porrforskare som finns i världen. Och för dem kommer den inte att vara "allt". För dem kommer den att vara något som bidrar. En bok som kanske erbjuder några ytterligare pusselbitar till det stora pusslet om den pornografiska filmens historia. På så vis är jag bara en liten kugge i forskningsmaskineriet.
Men det är nog det. Det oåterkalleliga i att en text slutar att vara revideringsbar, förändringsbar. Att den kommer att finnas offentligt, i tryck -- mina resultat är inte bara ett underlag för diskussion på ett seminarium eller ett paper på en konferens, utan något som andra kommer att läsa och (förhoppningsvis) hänvisa till. Eller -- hemska tanke! -- såga den...
Man kunde tro att akademikerns naturliga egotrippade narcissism skulle göra den här perioden till ett lyckorus. Att få gå igenom sin satta text, ana hur fint det blir när den blir klar, pumpas full av självbekräftelse och självförhärligande. Samtidigt inser jag att det är samma narcissism som ger mig handlingsförlamning. För man inbillar sig att en bok skall vara allt. Ett mästerverk. Banbrytande. Något som alla läser och som alla bryr sig om. Som väcker känslor och reflektioner.
Ändå är det en liten, liten skara som de facto kommer att läsa den. I bästa fall en handfull av de porrforskare som finns i världen. Och för dem kommer den inte att vara "allt". För dem kommer den att vara något som bidrar. En bok som kanske erbjuder några ytterligare pusselbitar till det stora pusslet om den pornografiska filmens historia. På så vis är jag bara en liten kugge i forskningsmaskineriet.
tisdag 6 september 2016
pornonani
Pornografi och onani hör ihop. Inte bara för att det ena leder till det andra utan också för att i synen på pornografi lyser den gamla synen på onani igenom. Magnus Ullén diskuterar detta mer ingående och nyanserat i sin bok från 2009, Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande, men det är på ett ytligt plan ganska uppenbart: Onani var dåligt för att det var något helt annat än allt sådant som var (och är) viktigt och produktivt i samhället: reproduktiva parförhållanden, arbete, ordning och reda. Pornografi är dåligt för att unga män blir impotenta (kan inte ha reproduktiva parförhållanden) och det leder till missbruk (det vill säga att man missköter arbete och ordning och reda). Något hårddraget, kanske, men i patologiseringen av porrkonsumenterna finns också något av den patologisering som gjordes av onanisterna när det begav sig.
Däremot kanske detta är mer sant i en amerikansk kontext? Att synen på onani bestämmer vilken sida vi befinner oss på i "the culture wars", dvs var vi ställer oss, politiskt, i frågor om (enligt artikeln) "gay marriage, abortion rights, and pornography"? Förhoppningsvis finns det något slags konsensus i den svenska kontexten om att onani är något positivt, men det går ju inte heller att ta för givet. En intressant poäng som görs i artikeln är att manlig onani sågs som farlig för att den gjorde mannen till en slav under sin lust (och att han därmed riskerade att bli manipulerad av sin hustru) medan kvinnlig onani sågs som skadlig därför att den gjorde kvinnorna onaturligt självständiga. Något som sedan feminismen tog fasta på -- onani frigjorde kvinnan från mannen.
Man kan läsa mer i Ulléns bok, men kanske framför allt i Thomas Laqueur, Solitary Sex: A Cultural History of Masturbation.
Är annars djupt försjunken i undervisning. Det är nytt för mig att undervisa på nätet och det är både roligt och svårt. Saknar, får jag erkänna, ansikte mot ansikte-kontakten med studenterna, men gillar utmaningarna och den mer reflekterande, långsammare kommunikationen med nätstudenterna.
Däremot kanske detta är mer sant i en amerikansk kontext? Att synen på onani bestämmer vilken sida vi befinner oss på i "the culture wars", dvs var vi ställer oss, politiskt, i frågor om (enligt artikeln) "gay marriage, abortion rights, and pornography"? Förhoppningsvis finns det något slags konsensus i den svenska kontexten om att onani är något positivt, men det går ju inte heller att ta för givet. En intressant poäng som görs i artikeln är att manlig onani sågs som farlig för att den gjorde mannen till en slav under sin lust (och att han därmed riskerade att bli manipulerad av sin hustru) medan kvinnlig onani sågs som skadlig därför att den gjorde kvinnorna onaturligt självständiga. Något som sedan feminismen tog fasta på -- onani frigjorde kvinnan från mannen.
Man kan läsa mer i Ulléns bok, men kanske framför allt i Thomas Laqueur, Solitary Sex: A Cultural History of Masturbation.
Är annars djupt försjunken i undervisning. Det är nytt för mig att undervisa på nätet och det är både roligt och svårt. Saknar, får jag erkänna, ansikte mot ansikte-kontakten med studenterna, men gillar utmaningarna och den mer reflekterande, långsammare kommunikationen med nätstudenterna.
torsdag 1 september 2016
hej september
Känns som fredag i dag. Kanske för att det har varit en fullmatad vecka med kursintroduktioner, betygsättning, undervisningsförberedelser och vad som närmast kanske kan kallas forskningsadministration. Som läsare av den här bloggen vet, är detta min favorittid på året.
Men det kan också vara för att jag åker till Umeå i kväll för att sitta i betygsnämnden vid en disputation vid Umeå universitet i morgon. Så allting annat som behöver vara gjort den här veckan för att jag skall kunna fira helg i lugn och ro måste bli färdigt i dag.
Det är mycket roligt som händer nu: Disputationen i morgon, book launch för Companion to Nordic Cinema om två veckor, gästföreläsningar i Stockholm och i Köpenhamn, presentation av Swedish Cinema and the Sexual Revolution på bokmässan. Och så kom tredje korrekturet på boken i går. Enligt förlaget skall den gå i tryck i mitten av oktober...
Men det kan också vara för att jag åker till Umeå i kväll för att sitta i betygsnämnden vid en disputation vid Umeå universitet i morgon. Så allting annat som behöver vara gjort den här veckan för att jag skall kunna fira helg i lugn och ro måste bli färdigt i dag.
Det är mycket roligt som händer nu: Disputationen i morgon, book launch för Companion to Nordic Cinema om två veckor, gästföreläsningar i Stockholm och i Köpenhamn, presentation av Swedish Cinema and the Sexual Revolution på bokmässan. Och så kom tredje korrekturet på boken i går. Enligt förlaget skall den gå i tryck i mitten av oktober...
onsdag 10 augusti 2016
korrektur, index, NECS och annat
Planerar höstens arbete. Det är främst undervisning (nytt universitet, nya rutiner, nygamla kurser), men också några gästföreläsningar och övriga uppdrag, samt, förstås, forskning. Exempelvis skall jag till Umeå i början av september och sitta i betygsnämnd. Väntar spänt på avhandlingen som torde dyka upp när som helst nu. En del saker är mest kul -- jag och min medredaktör skall presentera Swedish Cinema and the Sexual Revolution på bokmässan i Göteborg och i mitten av september är det "book launch" i Köpenhamn för en stor, tjock bok som jag och flera av mina kolleger är med i, nämligen A Companion to Nordic Cinema. Minns hur jag satt en sommar för tre år sedan och kämpade med en redan uppskjuten deadline... men nu är den publicerad och klar. Skönt.
Skickade in index och andra korrekturet på mitt bokmanus i förra veckan. Index är nog något av det tråkigaste och roligaste att göra i hela bokproduktionsprocessen -- man samlar ihop alla namn, titlar och annat som kan vara viktigt och så sitter man och letar reda på alla sidor där de finns. Det är hjärndödande tråkigt samtidigt som man får en helt annan känsla för det man har gjort. Boken kommer i relief för en. Dessutom är det en utmärkt sista korrekturkoll eftersom man hittar felstavade namn och inkonsekvenser. Boken annonseras faktiskt redan på Intellects hemsida (och jag får alla möjliga konstiga rysningar av såväl förväntan och glädje som ångest när jag tittar på den).
Var på NECS årliga konferens i Potsdam utanför Berlin sista helgen i juli. Det var en bra konferens men vi märkte väldigt påtagligt den hårdnande situationen i Turkiet därför att nästan alla konferensdeltagare från Turkiet var frånvarande.
Själv presenterade jag mitt paper "Porn Travels", om pornografins transnationalitet, och pitchade det som en idé för ett europeisk nätverk av porrforskare. Det verkar ha fallit väl ut, men nu när jag sitter med höstens planering blir jag lite svettig och undrar när jag skall ha tid att jobba med det. För det projekt som jag har fått särskilt avsatt tid för är något helt annat: Face of AIDS-arkivet.
Skickade in index och andra korrekturet på mitt bokmanus i förra veckan. Index är nog något av det tråkigaste och roligaste att göra i hela bokproduktionsprocessen -- man samlar ihop alla namn, titlar och annat som kan vara viktigt och så sitter man och letar reda på alla sidor där de finns. Det är hjärndödande tråkigt samtidigt som man får en helt annan känsla för det man har gjort. Boken kommer i relief för en. Dessutom är det en utmärkt sista korrekturkoll eftersom man hittar felstavade namn och inkonsekvenser. Boken annonseras faktiskt redan på Intellects hemsida (och jag får alla möjliga konstiga rysningar av såväl förväntan och glädje som ångest när jag tittar på den).
Var på NECS årliga konferens i Potsdam utanför Berlin sista helgen i juli. Det var en bra konferens men vi märkte väldigt påtagligt den hårdnande situationen i Turkiet därför att nästan alla konferensdeltagare från Turkiet var frånvarande.
Själv presenterade jag mitt paper "Porn Travels", om pornografins transnationalitet, och pitchade det som en idé för ett europeisk nätverk av porrforskare. Det verkar ha fallit väl ut, men nu när jag sitter med höstens planering blir jag lite svettig och undrar när jag skall ha tid att jobba med det. För det projekt som jag har fått särskilt avsatt tid för är något helt annat: Face of AIDS-arkivet.
måndag 25 juli 2016
swedish cinema and the sexual revolution
Haft semester. Läser andra korrekturet på boken. Skriver konferenspaper inför NECS-konferensen i Potsdam som börjar på torsdag. Inser att det gått över två månader sedan jag skrev på bloggen sist -- tror det är det längsta uppehållet någonsin. Det var inte så jag tänkte att det skulle sluta. Jag vet precis när slutdatumet för bloggen är och det är inte 20 maj eller 25 juli i år.
Anyways, min och Elisabet Björklunds bok Swedish Cinema and the Sexual Revolution har kommit!
Anyways, min och Elisabet Björklunds bok Swedish Cinema and the Sexual Revolution har kommit!
fredag 20 maj 2016
mellan hägg och syren... nej vänta, det är visst redan syren
Maj är min sämsta månad. Eller mitten av maj till mitten av juni. Allt är bara en virvel av händelser (slutterminsstress) och jag sover ofta lite dåligt för att det är så ljust. Men det är samma sak varje år, i princip, utom när jag var i Urbana då jag dels slapp den där sista stressen eftersom jag inte undervisade och dels bars på den fantastiska vågen av amerikansk energi. Samt, eventuellt, att Urbana inte ligger alls lika nordligt som Lund/Växjö/Stockholm, det vill säga att ljusskillnaderna mellan vinter och vår är inte alls lika markanta som här. För det har delvis med stressen att göra men också i hög grad med ljuset.
Men det går så sakteliga framåt här, med kursförberedelser, korrekturläsning, en avhandling som skall bedömas, en masteruppsats som skall examineras, och olika projekt i olika stadier av utveckling.
Susan Sarandon vill regissera porr när hon är åttio. Eller "female-friendly porn". Det är lite symptomatiskt för porrens ställning i samhället att en person som medger att hon knappt sett någon porr, men ändå har en massa synpunkter, kan uttrycka en sådan ambition. Men jag gillar Sarandon i alla fall.
Och den här ser jag fram emot att läsa. Den kommer dessvärre (eller dessbättre) ut ungefär samtidigt som min bok, så jag kan inte använda den. Samtidigt illustrerar den tydligt den slagsida som finns inom pornografiforskningen, att det finns en massa litteratur om den amerikanska porrhistorien men mycket mindre om andra delar av världen. Vilket är bra för mig. Hoppas jag.
Men det går så sakteliga framåt här, med kursförberedelser, korrekturläsning, en avhandling som skall bedömas, en masteruppsats som skall examineras, och olika projekt i olika stadier av utveckling.
Susan Sarandon vill regissera porr när hon är åttio. Eller "female-friendly porn". Det är lite symptomatiskt för porrens ställning i samhället att en person som medger att hon knappt sett någon porr, men ändå har en massa synpunkter, kan uttrycka en sådan ambition. Men jag gillar Sarandon i alla fall.
Och den här ser jag fram emot att läsa. Den kommer dessvärre (eller dessbättre) ut ungefär samtidigt som min bok, så jag kan inte använda den. Samtidigt illustrerar den tydligt den slagsida som finns inom pornografiforskningen, att det finns en massa litteratur om den amerikanska porrhistorien men mycket mindre om andra delar av världen. Vilket är bra för mig. Hoppas jag.
tisdag 17 maj 2016
game of thrones-kvinnor
Här finns en essä om kvinnorna i Game of Thrones. Boken som jag är med i, Women of Ice and Fire, nämns lite kortfattat.
Livet just nu är en virvel av nytt, nytt och nygammalt i och med mitt nya jobb. Det är roligt men krävande.
Livet just nu är en virvel av nytt, nytt och nygammalt i och med mitt nya jobb. Det är roligt men krävande.
tisdag 10 maj 2016
korrektur 1
Första korrekturet på bokmanuset har kommit! Det ser fint ut, även om det tog mig drygt tjugofyra timmar innan jag vågade ladda ner det och titta på det. Trodde inte jag var neurotisk kring sådant här (det är, trots allt, en dröm som blir sann) men jag får nog bara inse faktum.
måndag 2 maj 2016
bildning som mål eller medel
Kulturdebatt om humaniora och humanioras roll. Ni som följt den här bloggen vet att det är en av mina käpphästar (se till exempel här). "Bildning är inte humanioras yttersta mål" heter det senaste av tre inlägg. Så här skriver artikelförfattarna:
Emellertid tänker jag mig att det ena går hand i hand med det andra. Många humanioraforskare använder "gammal" kunskap (det vill säga bildning) för att producera ny. Man kan inte se historiska mönster om man inte studerat historia. Man kan inte dra paralleller om man inte har någon parallell att dra. Man kan inte förstå kulturmöten om man inte har kunskap om andra kulturer och definitivt inte om man inte känner sin egen. Bildning, inom humaniora, är inte ett mål i sig utan ett medel.
Det är hög tid att konkretisera både vad den humanistiska kunskapen består i och varför den behövs. Att initiera en diskussion om bildning varje gång humanvetenskapernas eventuella onytta kommer på tal är både enformigt och begränsande.Jag tycker att det finns ett missförstånd här. Det går inte att komma ifrån att bildning är en viktig del av humaniora och samtidigt är det naturligtvis också så att humaniora inte bara är ett konserverande, bildningsbevarande och -förmedlande ämnesområde, vilket man lätt kan tro när just bildningen anförs som humanioras raison d'être. Precis som artikelförfattarna påpekar, produceras ny kunskap inom humanioras forskningsfält, ny och potentiellt samhällsnyttig kunskap (de exemplifierar med migrationsfrågorna).
Emellertid tänker jag mig att det ena går hand i hand med det andra. Många humanioraforskare använder "gammal" kunskap (det vill säga bildning) för att producera ny. Man kan inte se historiska mönster om man inte studerat historia. Man kan inte dra paralleller om man inte har någon parallell att dra. Man kan inte förstå kulturmöten om man inte har kunskap om andra kulturer och definitivt inte om man inte känner sin egen. Bildning, inom humaniora, är inte ett mål i sig utan ett medel.
lördag 30 april 2016
pornhub statistik
Och så ser man hur mina olika intresseområden sammanfaller på ett fascinerande sätt...
fredag 29 april 2016
trondheim och växjö
I måndags var jag i Trondheim och presenterade på ett boklanseringsseminarium för boken Women of Ice and Fire. Min presentation var en förkortad version av mitt kapitel och handlade om vad som händer när sex i ord blir sex i bild. I kapitlet använder jag tre äktenskap som exempel: mellan Daenerys och Khal Drogo, Robb Stark och Talisa Maegyr/Jeyne Westerling, och Tyrion Lannister och Sansa Stark. (I Trondheim fick jag koncentrera mig på två.) De andra som presenterade var de två redaktörerna, Anne Gjelsvik och Rikke Schubart, samt Johanna Koljonen (som inte är med i antologin men som gjorde en så bra presentation om fantasy och world-building att jag blev helt tagen). Här finns ett reportage från seminariet (på norska).
Och så har jag äntligen fått ett tjänsterum i Växjö. Jag körde upp ett gäng böcker i onsdags och skall köra mer i helgen. Efter alla jobbyten och flyttar den senaste tiden satsar jag på att komma i ordning och skapa nya rutiner som funkar. Hela maj kommer att bli intensivt och eventuellt stressigt också -- hoppas jag kan hålla huvudet kallt. Och sedan sätter min första undervisning på Linnéuniversitetet i gång, en distanskurs som ges under sommaren om "Film, hälsa och miljö".
Och så har jag äntligen fått ett tjänsterum i Växjö. Jag körde upp ett gäng böcker i onsdags och skall köra mer i helgen. Efter alla jobbyten och flyttar den senaste tiden satsar jag på att komma i ordning och skapa nya rutiner som funkar. Hela maj kommer att bli intensivt och eventuellt stressigt också -- hoppas jag kan hålla huvudet kallt. Och sedan sätter min första undervisning på Linnéuniversitetet i gång, en distanskurs som ges under sommaren om "Film, hälsa och miljö".
torsdag 21 april 2016
skeptical of the porn sceptics
Finally, we shouldn’t imagine that without porn, young men will go back to some mythical pre-Internet time when their ideas about sex were realistic, their erections were always firm, and their desire always high.En mycket bra artikel om porrimpotens och vådan av att unga män konsumerar mycket pornografi.
tisdag 19 april 2016
sedan sist...
Länge sedan jag skrev. Har ägnat mig åt mitt manus, främst -- gått igenom copy-editorns alla kommentarer och svarat på dem. Ofta ett enkelt ja eller nej, men ibland ett grävande bland referenser och vid ett tillfälle fick jag till och med djupdyka ner i UBs mage för att leta reda på en (!) Kvällsposten-artikel som jag hade glömt att datera. Lyckligtvis var det möjliga tidsspannet för när artikeln publicerades bara en månad, så jag behövde inte leta igenom fem år av kvällstidningsmaterial. När det var gjort fick jag kasta mig över tentorna i Sexualitet i ord och bild, så det sitter jag med nu.
Men jag har också varit i Växjö på mitt nya jobb. Fått e-post och nycklar och användaridentitet. Jag mjukstartar lite med en distanskurs om film, hälsa och miljö och det skall bli jättekul.
Och i fredags var jag på disputation på Malmö högskola. Charlotta Carlström försvarade sin avhandling om BDSM: Paradoxernas praktiker. Opponent var Don Kulick -- och vilket fantastiskt jobb han gjorde! Även om det är jättenervöst att disputera, är ju det tunga jobbet opponentens. Som disputand kan man ju inte göra så mycket mer än att svara. Opponenten är den som driver det hela. Kulick satte en hög ribba på samtalet genom att komma med vass och samtidigt respektfull kritik. Han var smart, beläst och rolig. Carlström försvarade sin avhandling bra men fick också möjlighet att utveckla saker som inte fått plats eller avgränsats bort av olika skäl.
Men jag har också varit i Växjö på mitt nya jobb. Fått e-post och nycklar och användaridentitet. Jag mjukstartar lite med en distanskurs om film, hälsa och miljö och det skall bli jättekul.
Och i fredags var jag på disputation på Malmö högskola. Charlotta Carlström försvarade sin avhandling om BDSM: Paradoxernas praktiker. Opponent var Don Kulick -- och vilket fantastiskt jobb han gjorde! Även om det är jättenervöst att disputera, är ju det tunga jobbet opponentens. Som disputand kan man ju inte göra så mycket mer än att svara. Opponenten är den som driver det hela. Kulick satte en hög ribba på samtalet genom att komma med vass och samtidigt respektfull kritik. Han var smart, beläst och rolig. Carlström försvarade sin avhandling bra men fick också möjlighet att utveckla saker som inte fått plats eller avgränsats bort av olika skäl.
fredag 8 april 2016
min jobbsituation
Jag åkte i väg på konferensen i Atlanta som lektor i Hälsa och
samhälle, inriktning sexologi vid Malmö högskola, men jag åkte hem som
lektor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet. Det är lite blandade
känslor för mig kring detta. Å ena sidan är jag jätteglad över det nya
jobbet -- det såg bra ut i utlysningen och efter samtal med medarbetare
och prefekt känns det också som att jag har hamnat på rätt plats. Å
andra sidan är jag också lite ledsen över att lämna Malmö högskola, där
jag haft fantastiska kolleger och undervisat på den roligaste kurs jag
någonsin haft, Sexualitet i ord och bild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

