avskaffande av filmcensuren för vuxna

I mitt hundrade inlägg på den här bloggen kan jag skriva att filmcensuren är föreslagen att avskaffas. Man skulle kunna säga äntligen.

Fast det är inte riktigt sant -- 1964 års filmcensurutredning lade fram ett betänkande 1969 som hette Filmen - censur och ansvar där man också föreslog ett avskaffande av filmcensuren. Det betänkandet slängdes i papperskorgen efter sedvanligt remissförfarande med instanser som inte lät sig bevekas av utredningens argument. Samma öde kan detta betänkande mötas av... men kanske har tiderna förändrats, kanske är det politiskt möjligt i dag det som inte var politiskt möjligt för fyrtio år sedan.

Det torde i alla fall vara uppenbart för de flesta att filmcensuren har blivit förbisprungen av utvecklingen, precis som den framsynte filmgranskare som när Martin Scorseses Casino granskades 1995 påpekade: att i framtiden kommer filmer att kunna finnas tillgängliga på Internet och då blir det omöjligt att censurera dem. Han blev utröstad och filmen klipptes. (Klicka på bilden om du vill ha den större!)



Med tanke på hur långsamma telefonmodemen var på den tiden och att de flesta filmer inte fanns tillgängliga i digitaliserat format för den bredare publiken (laserdiscen var ingen hit, DVD-formatet på väg) var det kanske inte så konstigt att de övriga filmgranskarna inte höll med honom.

himmel, helvete och 8mm

Har nu äntligen sett filmen som det verkar som om "alla" har sett: Svezia, inferno e paradiso, en italiensk dokumentär om Sverige från 1968. Den har faktiskt visats på Sveriges television, 1971, på uppmaning av Vilgot Sjöman. Ni kan också läsa här. Den var högeligen intressant och påminde väldigt mycket om en dokumentärfilm Mai Zetterling gjorde för BBC 1962, The Prosperity Race, som också den orsakade ramaskri bland svenskar boende i England. Man skulle nästan kunna se Svezia som en uppsexad remake i färg... för det var rätt mycket om svenskarnas frigjorda men alienerande sexualliv i den.

Annars håller jag på att grubbla över format för tillfället: 35mm, 16mm eller 8mm? Hur visades porrfilmerna på sexklubbarna egentligen? Sannolikt inte 35mm, väl? Det är inte omöjligt att ta reda på, men det är viktigt för det handlar om hur filmerna införskaffades och huruvida de gick genom censuren eller inte. För även om man kunde köpa pornografisk film via postorder på 8mm, så tror jag inte att de filmerna gick genom Statens biografbyrå eftersom det var först med videovåldsdebatten i början av åttiotalet som det där med offentlig visning kontra visning i hemmet blev en stor fråga. Tror jag i alla fall. Måste kolla upp det närmare.

Arbete

Har varit ganska upptagen av arbete den senaste veckan. En artikel som skulle bli färdigställd. Den är nästan klar nu, och den är de facto det första arbetet jag gör på mitt forskningsprojekt sedan jag fick postdok-pengarna. Det har varit vansinnigt roligt och jag har suttit med gamla annonser för sexklubbar från Kvällsposten framför mig på mikrofilmsskärmen, beställt censurakter från Statens biografbyrå och försökt begripa mig på Polismyndighetens arkiv. Censurakten från Biografbyrån var helspännande och gav mig direkt nya uppslag. När man går från engagerad cineast till torr och tråkig forskare (förhoppningsvis är man fortfarande engagerad cineast...), får denna på många sätt otrevliga institution filmcensuren en helt ny innebörd - massor med material! All film för offentlig visning i Sverige sedan 1911 har gått genom filmcensuren! Jag försökte förmedla denna entusiasm till studenterna vid ett tillfälle genom att presentera dem med akten för Martin Scorseses Casino (1995), men de tyckte nog mest att det var knastertorrt. Annars brukar de vara intresserade av censurfrågor...