Däremot har Hynek en rolig och beklämmande skildring av den träff om filmutredningen som var på Filmhuset i Stockholm i tisdags på sin blogg. Rolig kanske bara om man är mer cyniskt lagd som jag själv (i alla fall i frågor om filmpolitik). Har själv vaga minnen av en kaosartad föreställning på Filmhuset 1998 när Per Olov Enquist presenterade 1998 års filmutredning, som den gången inte hette "Vägval för filmen" utan "Ny svensk filmpolitik". Jag citerar från min kommentar i Kvällsposten den 15 december 1998:
-I hela utredningen ser jag inte att någon under trettiofem, om ens under trettio, är tillfrågad, säger någon upprört. 40-talister i publiken skakar irriterat på huvudet åt ungdomens oförstånd. P O Enquist själv medger att det var ett misstag, men säger i nästa andetag, utan att vara medveten om den arrogans han uttrycker, att "makt följer med ålder".
[---]
I samma dags nummer av gratistidningen Metro utpekas 70-talisterna som förlorare. En tredjedel lever under socialbidragsnormen. Här på Filmhuset blir generationsklyftan mellan 40-talisterna och 70-talisterna uppenbar.
Drygt tio år senare är det 80-talisterna som är utpekade som förlorare. Men om man får tro Hynek har uppenbarligen den arrogans som följer med ålder och makt inte förändrats.
Intressant att du tar upp just den här aspekten. Jag hade tänkt spinna vidare på den vid ett senare tillfälle. Det är nämligen så här: dokumentärfilmskonsulenten har sedan i våras dragit samman en slags informell träff om den svenska filmen, ungefär en gång i månaden. Det har varit välbesökt och åldersblandat. Den "nya generationen" har varit väl representerad. Men på tisdagens möte, som följdes upp med ännu ett sådant informellt snack, sänkte jag - 34 år gammal - medelåldern rejält. Det är klart att filmpolitik är ett osexigt och avskräckande ämne (jag var också en av få journalister på plats) men ansvaret måste ligga även hos de unga kreatörerna. Men visst, de har vid flera tillfällen tydligt visat att de gör film alldeles oavsett systemet (som jag kommer in på i en krönika i dagens SvD). Fast ändå, jag tyckte det var beklämmande.
SvaraRadera