jag skall bara...

Hela den här hösten har känts som ett ständigt upprepat "jag skall bara..." Jag skall bara skriva klart Torsk på Tallinn-artikeln, jag skall bara skriva det där paperet till Istanbul, jag skall bara göra om det till en artikel, jag skall bara skriva filmcensurartikel... Egentligen är det mycket enkelt, jag har två saker att göra i höst. Det första är mitt projekt och den artikel som jag håller på att ruva på (har en spännande, tentativ disposition) om just precis visningen av pornografisk film i Malmö på 1970-talet. Med lite tur kan projektet bli utgångspunkten för större, historiografiska resonemang om hur vi skriver den pornografiska filmens historia som är relevant inte bara i det lilla, lokala sammanhanget. Det andra är den antologi om svensk film som jag och en kollega i Lund har kämpat, kämpat, kämpat med i vad som nu känns som evigheter.

Så på ett sätt är prioriteringarna enkla. Samtidigt är det också så, vilket alla strävsamma postdoktorala humanister vet, att när tjänster skall tillsättas och forskningsmedel skall delas ut, är det en sak som gäller: publiceringar. De finaste publiceringarna är de internationella, s. k. vetenskapliga: långa artiklar i vetenskapliga eller, med det engelska och i humanistiska sammanhang bättre ordet "scholarly" tidskrifter. Dessa är ovanliga och svåruppnåeliga, men ju mer bedömningen av humanister närmar sig bedömningen av naturvetare, desto viktigare blir de.

Men huvudsaken är -- och den är rätt obönhörlig -- att man skall producera. Och tack vare alla dessa "skall bara" har jag faktiskt en output som inte ser så illa ut, även om inte alla texterna har direkt anknytning till mitt projekt. Och genom alla dessa "skall bara", har jag också fått ett slags grund för projektet där jag vet på ett ungefär vilken betydelse det kan komma att ha, varför just visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet är relevant. Det känns bra, för när jag nu går in i en forskningsintensiv period, där jag sannolikt inte kommer att skriva något alls (mer än stolpar, anteckningar och reflektioner -- ja, och så bloggposter, förstås) förrän om tidigast en månad, senast strax före jul, har jag den där spännande och tentativa dispositionen att se fram emot. Ändå har det också varit frustrerande och stressande, den där känslan av ett ständigt uppskjutande och att tiden tick-tick-tickar i väg medan jag skall bara och jag skall bara...