i ondskans tjänst

Såg en obehaglig film i går -- I ondskans tjänst eller Jud Süss - Film ohne Gewissen. Den handlar om Ferdinand Marian, skådespelaren som spelade titelrollen i Jud Süss, Veit Harlans antisemitiska propagandafilm från 1940 med svenska Kristina Söderbaum (tillika Harlans fru) i den kvinnliga huvudrollen.

Den ursprungliga filmen Jud Süss lever ju i sitt eget mörker. Den var (är?) förbjuden i Tyskland sedan många år och fick (får?) bara visas i utbildningssyfte. I dokumentären Harlan - Im Schatten von Jud Süss från 2008 berättar Veit Harlans barn och barnbarn och andra släktingar om vilket inflytande filmen fick på deras liv. Harlan själv -- som gjorde andra protyska, mer eller mindre pronazistiska, mer eller mindre propagandistiska, filmer, lyckades undkomma straff efter kriget och levde till 1964. Ferdinand Marian däremot belades med yrkesförbud och dog redan 1946 i en bilolycka. I ondskans tjänst skildrar hans medverkan i Jud Süss som ett resultat av såväl hårda påtryckningar som en fåfänga, att Goebbels med flera övertygade honom om att han skulle bli världsberömd genom filmen. Vilket han ju också blev, men kanske inte på det sätt som han hade önskat. Filmen har en hård, kontrastrik ljussättning som understryker det surrealistiskt mardrömslika klaustrofobin i Marians situation. Goebbels spelas av Moritz Bleibtrau som också spelade Andreas Baader i Der Baader-Meinhof Komplex (2008) och som gör Goebbels som en nästan sinnesjuk men skicklig manipulatör, med en ondska som genomsyrar all hans närvaro. Det fanns ingenting försonande, ingenting förlåtande i skildringen av Marians liv eller de omständigheter han levde under.

En snabb koll ger vid handen att Svenska Dagbladets Jan Lumholdt inte var helt förtjust i filmen. Inte heller Mårten Blomkvist i DN. Hans kommentar om att "Regissören Oskar Roehler är konstant skakad av Tredje rikets ruttenhet" stämmer dock, filmen är ett slags melodramatisk marionetteater som är besatt av ondskan utan att lämna några förklaringar. Kanske är det just därför den är så obehaglig.

Jag har fortfarande inte riktigt skakat av mig känslan av den. Trots att jag jobbat på bra i dag, både med min bok, med Twilight-boken och med en del programkoordination.