inte bara bio

Har precis läst ut Nils Petter Sundgrens Inte bara bio. "Ett stycke modern svensk kulturhistoria" skrev Carl-Johan Malmberg i sin recension av den i SvD i höstas. Och det stämmer i hög grad, personerna och händelserna myllrar förbi på sidorna -- Bergman och Schein och kanalklyvningen och filmkrönikan och Hans Wiklund och Cannesfestivaler och allt och alla. Jag har haft den på nattduksbordet som avkopplande kvällsläsning men en och annan jobbmässig kladd i marginalen har det ändå blivit. Och annat hade jag ju inte väntat mig, eftersom jag hade ett vagt minne av Från pussar till porr från när den gick på TV. Nils Petter tycks ha haft ett lite världsvant lebensmansintresse för de där frågorna och det syns också i boken. Lite mellan raderna sådär. För Nils Petter flyter liksom ovanpå -- det gör honom väldigt sympatisk och trevlig och ett positivt undantag i en värld där ångesten ibland framstår som vår arvedel. På något ställe nämner han att han var deprimerad en period, men det är inget han drar in läsaren i utan glatt humör och en vänlig ton gäller huvudsakligen, till och med när han berättar om strider och kontroverser. Och när han pratar om porr och sex.