potenspanik?

DN har haft en artikelserie om "porrimpotens". Det känns lite konstigt att ta upp den eftersom min kollega i Malmö, tillika professorn i socialt arbete, Sven-Axel Månsson, har varit intervjuad och svarat på chattfrågor, och för att några studenter och fd studenter har kritiserat artikelserien, och bland annat citerat mig. (Citatet kommer från en föreläsning.) Men det här inlägget handlar egentligen inte om artikelserien eller om dess mothugg eller om chatten, utan i stället om själva idén om porrimpotens.

Såvitt jag förstår det är det ett TEDx-talk av en amerikansk psykolog vid namn Gary Wilson som är upprinnelsen. Gary Wilson har en websida som heter Your Brain On Porn. "Evolution has not prepared your brain for today's Internet porn", är dess tagline, och det är väl i allra högsta grad sant. Inte heller har evolutionen förberett hjärnan på flygresor med åtföljande jetlag, att framföra bilfordon i hög hastighet (det stod i min körkortsteoribok!), eller överlag moderna kommunikationer och andra nymodigheter.

Jag borde kanske inte raljera. Man jag lackar till lite när jag ser honom klanka ner på den nystartade tidskriften Porn Studies Journal, med ett flertal mycket duktiga porrforskare inblandade. Redaktörerna Clarissa Smith och Feona Attwood är framstående och meriterade forskare vars syn på pornografi inte motsvarar vad Gary Wilson ger sken av. Om jag får fortsätta att vara lite elak, skulle jag kunna säga att Gary Wilson inte är ute efter att rädda unga män från porrimpotens: antingen är han porrmotståndare eller så är han helt enkelt ute efter att tjäna pengar på människors osäkerhet och oro och skamkänslor i förhållande till porrkonsumtion. Eller både och, och då slår han två flugor i en smäll.

För tydlighetens skull: Jag vet inte om de teorier som Wilson hänvisar till -- om signalsubstanser i hjärnan som påverkas -- stämmer. Jag är inte neurolog (och det verkar inte han vara heller, den närmaste akademiska information jag hittar om honom är att han är "lärare i anatomi och fysiologi med ett intresse för neurovetenskap"). Det skulle kunna vara så som han påstår, eftersom jag vet så mycket som att hjärnan och sexualiteten hänger ihop. Men det skulle också kunna vara så att han har helt uppåt väggarna fel.

Däremot har jag studerat moralpaniker, censurdebatter och porrdebatter i många år. Det finns en viss retorik och en viss logik som styr dem. De personliga vittnesmålen, till exempel (som Your Brain on Porn är full av). Det som kallas anekdotisk bevisföring. Att ta fasta på något som många människor känner en grundläggande oro för (barnen! våldet! porren!), som man lätt blir berörd av. Att tilltala det sunda förnuftet och ett slags hushållspsykologi ("det är klart att film påverkar, annars skulle man inte göra reklam") men också hänvisa till vetenskapen. Att måla upp ny teknologi och nya medier som ett hot.

I Wilsons TEDx-talk tar det inte ens en minut innan han säger att "Most boys seek pornography by the age ten". Han kopplar ihop porr, Internet och barn och målar i föredraget upp en hotbild av att horder av unga män kommer att vara impotenta i tjugoårsåldern. Å ena sidan målar han upp den mänskliga hjärnan som uråldrig och oföränderlig (män är "hardwired" att söka sexuell variation av evolutionära skäl), å den andra som extremt lättpåverkad och föränderlig (porren påverkar signalsubstanserna och hjärnans belöningssystem). Det hela leder till en form av erektil dysfunktion som inte ens Viagra biter på. Förlusten av erektionen är skräckbilden.

Eftersom jag precis har varit på ett seminarium om moralpaniker, har jag också precis fått höra att vi har inte haft några riktiga, klassiska moralpaniker i Sverige sedan videovåldsdebatten i början av åttiotalet. (Det var filmvetaren och historikern Tommy Gustafsson som sade det. Han och Klara Arnberg kommer ut med en bok om moralpanik i höst.) De tar liksom inte fart. Jag tror inte heller att denna hastigt uppflammande fråga kommer att bli en riktig moralpanik, inte här i alla fall.