kollegialitet och akademisk frihet

På det universitet jag gästade i våras har en kontrovers seglat upp. Den handlar om akademisk frihet, rättssäkerhet och kollegialitet. En person som hade rekryterats till en position som associate professor vid universitetet och därmed sagt upp sig från sin gamla arbetsplats, gjorde aggressiva och, enligt en del, antisemitiska uttalanden på sitt personliga twitterkonto med anledning av Israel-Palestinakonflikten. Rektorn drog tillbaka löftet om associate professor. Misstankar -- ganska starka sådana -- har rests om huruvida hon gav vika för pressen från donatorer som sagt sig ovilliga att skänka pengar till universitetet om de anställde den här personen. Här kan man också läsa om affären.

I ett brev från American Historical Association till rektorn pekar de såväl på yttrandefrihetsfrågan som på hur själva processen har gått till. Rektorn har kört över institutionen där han skulle jobba och därmed frångått principen om kollegialitet. Personen i fråga är tydligen välmeriterad, både en skicklig forskare och en uppskattad och duktig lärare inom sitt ämne, American Indian Studies. Genom att straffa honom skapar man en osäker atmosfär av självcensur bland de anställda, något som är till skada för hela universitetet. Här har han själv uttalat sig. Han säger att han och familjen nu står utan jobb, utan sjukförsäkring och utan hem, men det som han trycker hårdast på är risken för att akademiska forskare tystas.

Såvitt jag förstår det är hela campus i upprorsstämning. Jag tycker att några av hans tweets är vidriga, andra mest jobbigt aggressiva. Jag tycker också, liksom rektorn, att man skall sträva efter att vara hövlig ("civil") i sitt språk och sina åtbörder. Jag tror faktiskt också att de flesta som försvarar honom håller med mig vad gäller både de vidriga tweetsen och en hövlig ton (se t ex det länkade brevet ovan, som också påpekar att den amerikanska yttrandefriheten skyddar både hövligt och ohövligt tal). Men framför allt tycker jag, precis som American Historical Association och de flesta andra som protesterar mot rektorns beslut, att det är en farlig väg att gå om man straffar den som inte är "hövlig". Jag har skrivit om detta förut, i anslutning till den i jämförelse pyttelilla twitterprofessorsskandalen i Lund.

Jag kan dock förstå att det är en svår situation för rektorn. Att universitetet förlorar donatorer är naturligtvis ett stort problem och ett hårt slag ekonomiskt för universitetet. Money talks. Samtidigt så är det trots allt också så att om man ger vika på principerna om akademisk frihet och böjer sig för de som betalar, riskerar man att på sikt urholka den akademiska integritet som donatorer betalar för att associeras med.