Har lagt porren åt sidan ett slag för att skriva en artikel om Stefan Jarl och hans filmer Naturens hämnd och Hotet. Läser den nya intervjuboken Stefan Jarl av Cyril Hellman och kan naturligtvis, trots att artikeln INTE skall handla om det, inte låta bli att läsa om Modstrilogin. Jarl berättar om Kentas och Stoffes och de andras bakgrunder och om hur folk dog som flugor medan de spelade in Ett anständigt liv eller efteråt. De två första filmerna i trilogin ligger nästan som startskott och målsnöre för den period jag studerar --- Dom kallar oss mods kom 1968 och Ett anständigt liv 1979. Dom kallar oss mods vållade ju censurdebatt eftersom den innehåller en samlagsscen och Ett anständigt liv blev en enormt framgångsrik dokumentärfilm som både fick stor publik och ett politiskt genomslag, bland annat refererade Olof Palme till den i sina tal. När man ser filmerna, framför allt Ett anständigt liv, är det svårt att inte undra över hur det kunde gå så snett, med alla visioner och utopiska idéer man hade om välfärdssamhället och så slutar det med en människospillror på Plattan med nålar i armarna. Den känns också som ett tidsdokument för aldrig har nog Sverige varit så fult som då.
Ett annat slags tidsdokument är då Hotet. Inte så mycket i hur den ser ut, men för att den väcker de undergångsstämningar som man minns från Tjeronbylkatastrofen. Hittade Rapportinslag på SVTs öppna arkiv och mitt i den obehagliga stämningen (man visste inte i början varifrån strålningen kom, först efter något dygn gick Sovjetunionen ut och berättade om olyckan) kan jag inte låta bli att fnittra till över glasögonmodellerna. Som ju dessutom är på väg tillbaka!
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar