Kinseys filmer

Apropå Williams bok: hon skriver en del om sexforskaren Alfred C Kinsey som kom ut med de två viktiga, för att inte säga banbrytande, verken Sexual Behavior in the Human Male (1948) och Sexual Behavior in the Human Female (1953). Kinseys huvudsakliga undersökningsmetod var intervjuer men han gjorde också, i yttersta hemlighet, filmer av människor som hade samlag eller onanerade. Detta för att inte bara få återberättat för sig om sexuella beteenden utan också kunna studera dem "in action". (Han gjorde också observationer av prostituerade.)

Ända sedan jag hörde talas om dessa filmer, har jag tänkt på dem och tänkt på pornografins koppling till det Linda Williams i Hardcore (utifrån Foucault) kallar scientia sexualis, ett sökande efter vetenskaplig sanning om sexualitet, att avslöja och göra synligt det som annars är fördolt eller som ögat inte hinner uppfatta. I Screening Sex tar hon upp dessa filmer som - hardly surprising - inte är tillgängliga för forskning fast de finns bevarade på the Kinsey Institute.

Film och sexualitet är alltså på något vis tätt förbundna med varandra. Forskaren i artikeln i NY Times som jag länkade till tidigare visade ju film för att utröna vad som tänder människor. På sextiotalet gjorde Masters & Johnson filmer av par som hade sex. Konceptet lånades in av den svenska sexualupplysningsfilmen Ur kärlekens språk som använde sig av ett slags vetenskaplig diskurs för att kunna visa samlag på vita duken. (I någon mån lånades konceptet vetenskaplighet in av en rad olika porrfilmer i lite olika former - Harry Reems läkare i Långt ner i halsen till exempel är sprungen ur detta.) Kärlekens språk, i sin tur, lite förenklat och högst förkortat, banade vägen för den svenska porrvågen på sjuttiotalet.

Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är intressant. Kommer kanske en längre utläggning om detta (och alldeles säkert om Kinsey!) längre fram.