HA!

NU har jag skrivit de där 750 orden, plus 200 för att ersätta de jag strök i går. Lustigt vilken psykologisk effekt det har när man liksom har knäckt ryggen på en text! Nu har jag skrivit hälften, ungefär, och helt plötsligt får jag en bild av vad artikeln kan bli, hur den bör disponeras om, vilka texter som är relevanta att citera och använda, vad min poäng är och så vidare. Det vill säga, helt plötsligt känns det -- efter ha känts som ett fullständigt hopplöst företag -- som om det är möjligt. Fast tiden är knapp, den skall bli klar i veckan.