descartes misstag

Läser Svenska Dagbladets idag-serie om "När hjärnans genvägar leder fel". Hjärnan är enormt spännande och central i allt vi gör och jag kan tycka att en del humanister ibland avfärdar hjärnforskning lite väl snabbt. Samtidigt är också hjärnan ett sådant där fält som jag inbillar aldrig kommer att bli färdigforskat -- hjärnan är så komplex och fantastisk -- att jag kan förstå att man avfärdar förmedlande av hjärnforskningsresultat som är alltför självsäkert formulerade.

Den här artikeln handlar bland annat om att det är svårt att fatta bra beslut utan känslor och jag studsade till lite eftersom det fanns en outtalad hänvisning till en bok jag har läst -- Descartes Error: Emotion, Reason and the Human Brain av Antonio Damasio. Det är en populärvetenskapligt skriven bok om hjärnan och betydelsen av känslor för att hjärnan skall fungera och kunna fatta bra beslut. Descartes misstag innebär att det berömda "cogito ergo sum" eller "jag tänker, alltså finns jag" egentligen borde ha varit "jag känner, alltså finns jag" (eller kanske till och med "jag tänker och känner, alltså finns jag"). Trots att boken inte är riktad mot specifikt hjärnforskare och alltså går att läsa även av folk som inte har studerat neurologi, är den (som jag minns den, det är länge sedan jag läste den) ganska ödmjukt formulerad och erkänner att hjärnans vägar äro outgrundliga eller i alla fall mer fantastiska än vi har fullständigt grepp om.

PS. Jag har inte anslutit mig till projektet #Blogg 100. Insåg ganska snabbt att det är ohållbart -- och kanske inte ens önskvärt -- för mig att skriva varje dag, men jag känner mig ändå lite inspirerad.