tpb afk

Såg dokumentären tpb afk i förrgår. Den hade ju premiär i fredags och finns allmänt tillgänglig att ladda ner (lagligt) på thepiratebays hemsida. Finns också på youtube.

Det kändes som att gå betydligt fler år tillbaka i tiden än vad det de facto rör sig om. Dels innebär den tekniska utvecklingen att saker snabbt dateras och dels är diskussionerna helt annorlunda i dag. Upphovsrättsfrågan är kanske inte den hetaste just nu. Det betyder inte att den inte fortfarande är viktig, men hela "information wants to be free"-grejen har försvunnit någonstans i appdimman, glädjen över att man bär med sig hela sitt liv på en plattelefon och har sitt innehåll i ett moln. Internet har på något sätt blivit ännu mer abstrakt sedan dess. De läckraste bilderna i hela tpb afk -- som många påpekat -- var de som visade servrarna. Internet är inte abstrakt. Internet är ett fysiskt maskineri. Det må upplevas som magi att de där kablarna och kretskorten blir hela den gigantiska värld som vi lever stora delar av våra liv i, men det är ack så coolt att det faktiskt finns en fysisk-teknologisk, hårdkonkret verklighet bakom magin.

Matilda Gustavsson skriver bra i Expressen om "den där såriga storyn som 00-talets impade och ängsliga offentlighet inte lyckades skildra. Gottfrid Svartholm Warg talar i stötiga Flashback-formuleringar, är kär i Julian Assange och tonar ut i drogdimman. Fredrik Neij är ideologiskt tom, förutom i utläggningar om 'turkblattejävlar'. Allra bäst och mest raffinerat är porträttet av Peter Sunde och den sköra idealismen."

Vad som är lite svårt att förstå när man ser dokumentären är den känsla av att stå vid ett vägskäl som i alla fall jag upplevde när rättegången pågick. Det var nog ett vägskäl, på många sätt -- flera har pekat på att vi numera har spotify och netflix och så vidare -- men internetrevolutionen var kanske på något sätt redan förbi då? När man väl lyckas ta betalt för innehåll på nätet så återstår bara kolonialiseringen av Internets sista vildmarker.