roger ebert

En tomhet har uppstått -- den ständigt aktive, filmrecenserande, bloggande och kommenterande Roger Ebert gick bort i går. Eftersom jag har följt honom på twitter, läst hans blogg och kollat in hans recensioner på i princip varenda film jag har sett, känns det nästan som om jag kände honom -- i alla fall hans skrivpersona. (Däremot såg jag aldrig Siskel & Ebert, inte ens på youtube av någon anledning.) Och även om jag inte alltid höll med honom i hans omdömen om olika filmer, var det alltid relevant att ta del av hans åsikt.

En anledning till att jag följde honom och, skulle jag tro, till hans framgång, var att oavsett vad han tyckte om en enskild film, var det ändå uppenbart när man läste honom att han älskade film. En del filmkritiker har ett lite surmagat drag (inga namn) och sätter sig på höga hästar -- Ebert satte sig inte på några höga hästar utan en run of the mill-film kunde få ett gott omdöme om den åtminstone höll vad den lovade.

Dagens Nyheter skriver kort. Chicago Sun-Times (där Ebert var verksam som recensent) skriver långt. New York Times skriver långt. Bland mina filmvänner på facebook har olika hyllningar och länkar delats. Eberts egna ord om döden. En teckning av Siskel och Ebert i himlen. Och de sista orden i hans sista blogginlägg citeras om och om igen: "Thank you for going on this journey with me. I'll see you at the movies."