att värja sig

Också DN tar upp det där med "trigger warning" som jag skrev om häromdagen. Men jag undrar om och i så fall hur det går ihop med det här?

Jag har inte läst Magdalena Mattebos avhandling om porr och unga. Som hon citeras i artikeln, tycker jag det är positivt att det inte verkar vara ett ensidigt sparkande på porren utan på kommersiella budskap generellt. (Även om jag blir lite trött på pratet om "smala tjejer med stora bröst" för mitt intryck av den samtida porren -- som dock inte är mitt forskningsområde -- är att det finns en större variation på utseendeidealen där än vad det finns inom mainstreamkulturen.)

Men jag tänker, när jag läser Sydsvenskanartikeln, att det skulle kunna finnas en koppling mellan hur man har okunskap eller oförmåga att "värja sig" mot porren och hur man värjer sig för jobbig litteratur/konst/film. Vi är kanske generellt dåliga på hur man skall förhålla sig till bilder och berättelser och de känslor de väcker i oss. Att låta något beröra en djupt och att distansera sig, kanske till och med både att bli berörd och distanserad på en och samma gång. Att förhålla sig analytiskt men också känslomässigt. Att bli förbannad på Strindberg för hans misogyni i Fröken Julie men också kunna se att han hade ett skarpt öga för klass- och genusrelationer, samtidigt som man låter sig förföras av själva berättelsen. Att kunna undersöka varför det skaver inför ett särskilt konstverk man betraktar.

Nu handlar ju det ena om amerikanska collegestudenter och det andra om svenska gymnasister. Och porr är en sak och kulturhistorien (tyvärr) något annat. Man kan alltid argumentera för att det är viktigt att en student i litteraturhistoria läser exempelvis Michel Houellebecq eller en i filmvetenskap ser Salò eller Sodoms 120 dagar, men så fort det handlar om porr ses alltid själva konsumtionen som ett problem. Men jag tror att om vi diskuterade konst-, litteratur- och filmhistorien mer redan i skolan, skulle vi bli bättre generellt på att också förhålla oss till så kallade "kommersiella budskap".