vissa dagar...

... är mer krisiga än andra. I dag har jag både stressat och vimsat för mycket. Kursplaner, Twilight-frågor, kallelser till ämnesgruppen, projektskisser, ett försök att skriva något slags avslutning på det där kapitlet som just nu såsar ut i ett obestämbart ingenting (men det får helt enkelt ligga till sig i några dagar...). Jag tror att jag behöver lite time-out. Kan inte tänka just nu. Försökte räkna böckerna jag fått av förlaget och det blev fel tre gånger.

fler länkar

Mangadomen fortsätter att diskuteras. Nu av Ricki Neuman i Svenska dagbladet. Bra, tycker jag, som ser många oklarheter och konstigheter kring lagstiftningen och tankarna bakom den. I artikeln citeras Olof Risberg på Rädda barnen, som menar att domen mot mangaöversättaren var rätt. Men han verkar se lagen snarare som ett verktyg i kampen mot sexualiseringen av barn än ett skydd mot sexuella övergrepp. Jag har aldrig tänkt på det på det viset -- snarare tvärtom, jag har uppfattat att pedofilskräcken får som konsekvens att vi sexualiserar barnen mer genom att dölja dem i badkläder på badstranden och se hur mer eller mindre oskyldiga beteenden kan tolkas som sexuella beteenden av en pedofil betraktare.

I en intervju i Dagens Nyheter säger tecknaren Lina Niedestam att det är viktigt att också tjejer får konsumera porr. Och göra porr. Hennes egen tecknade "Maran"har precis kommit ut.

Själv är jag just nu ganska busy. Planering inför våren -- då jag kommer att göra HELT ANDRA saker men ändå måste lägga en bra grund för de som tar över programkoordinatorskapet-- Twilight-småfix (fakturor, listor på vilka som skall ha boken, etc), en artikel som jag skall skriva ihop med Klara Arnberg och så puts på det kapitel jag skrivit så jag kan skicka ut det för seminariebehandling...

några länkar

Gårdagens spattighet förbyttes till lugn när jag äntligen fick hålla boken i min hand. Väntar fortfarande på den stora laddningen böcker men nu har jag i alla fall ett exemplar att visa upp och bläddra i.

Tiina Rosenberg intervjuas i Sydsvenskan om att hon fått professuren i teatervetenskap i Stockholm och därför lämnar Lund. "En professorstjänst är egentligen upplagd för en man med en familj som flyttar med. Så funkar det inte längre, den moderna familjen har åsikter", säger hon i intervjun. Den akademiska världen håller i och för sig på att förändras. I USA är det en självklarhet att man måste flytta när man har disputerat -- om man har turen att få ett jobb. Men i Sverige uppfattar jag det generellt så att man rotar sig på ett ställe och hellre pendlar än flyttar, om man inte måste. Men skall man ta med sig en familj hänger det på så mycket: bostad, skolor/dagis, jobb åt den respektive.

Viktor Barth-Kron har skrivit om debattklimatet -- nej, fel, förutsättningarna för debatt i Sverige. I artikeln pekar han på problematiken å ena sidan yttrandefrihet för många å den andra sidan en sjunkande ekonomisk bärighet och hetsen att bli hörd. Inte nog med att rubriken är filmfärgad (In space no one can hear you scream...), han gör också en jämförlse med det inslag i Kvällsöppet 1971 när Harry Schein, Nils Petter Sundgren och Vilhelm Moberg diskuterade att SVT hade visat den illa beryktade Pensionat Paradiset (1937) i TV (se klipp här). PM Nilsson svarar här.

interdisciplinary approaches to twilight

Och den kom till sist. Här är den på förlagets hemsida och här på den amerikanska distributörens.

att vänta på en bok...

Man inbillar sig, när man är ung och ny på allt man gör, att med tiden, erfarenheten och rutinen skall man bli lugnare och mer världsvan, ja, kanske till och med lite blasé. Och till viss del är det ju så -- den första undervisningen jag hade började jag förbereda flera veckor i förväg, varje föreläsning tog flera dagar i anspråk. Så är det inte längre och bra är väl det.

Men att kliva in på en ny kurs man skall ha, till en ny grupp studenter man aldrig träffat, är fortfarande extremt laddat. Man är nervös, förväntansfull, fokuserad och spänd. Man vet att de här första två eller tre timmarna i mycket kommer att forma upplevelsen av resten av kursen, både för en själv och för studenterna. Man känner dem inte heller, vet inte hur mycket de kan, hur bra inkörda på varandra de är, eller om det kommer att "klicka", om man kommer att känna att man får dem med sig.

Att hålla presentationer och föredrag i olika sammanhang är också laddat fortfarande. Konferenser, studiecirklar, temadagar -- det spelar ingen större roll, man skall presentera resultat och analyser eller sin forskning på ett lättillgängligt och pedagogiskt sätt och publiken kan vara sympatisk, kritisk, naiv, extremt kunnig och alltihop på samma gång.

Den här spänningen är ju rolig, för det mesta. Den kan vara ångestladdad, men det finns också en glädje i det. Det är kul att träffa nya studenter, kul att hålla föredrag, kul att få respons på saker från akademiska kolleger. Inte minst är spänningen också kanske nödvändig, både för att man inte skall slarva men också för att man blir lite taggad och därmed gör bättre i från sig.

Och att vänta på en bok... jag undrar om man någonsin vänjer sig eller om man ens vill vänja sig. Hur kan en ny bok kännas som business as usual? I dag kommer Twilightboken från tryckeriet. Är det sagt. Jag har väntat på böcker förr -- min avhandling och Swedish Film -- men det är samma pirrande förväntan, samma äggsjuka vankande i korridoren, samma svårighet att koncentrera sig på något annat, samma spattighet så fort telefonen ringer, samma oro i kroppen.

Jag var förstås ännu spattigare när jag väntade på avhandlingen. Det här är lite falsk historieskrivning, för så spattig är man nog aldrig som när man väntar på sin avhandling... och nu vet man ju också att spattigheten hör till. Man kan känslan, så att säga. Så någon form av lugnare har man ju blivit i alla fall.

vådan av att...

... vara porrforskare. Eller sexforskare. Varje gång jag börjar skriva in något som börjar på www.e.. i adressfältet på min browser hittar den den här adressen.

vådan av att...

... vara på en relativt ny högskola (med dito bibliotek):

skriver skriver skriver -- läser -- skriver

Jag är lite väl uppslukad av kapitelskrivandet just nu. Måste skärpa mig. Men jag hittade en massa spännande bilder som jag genast fick användning för -- det visuella känns minst sagt som en viktig del av det här kapitlet. Och sedan fastnade jag i Maria-Pia Boëthius bok om våldtäkt - Skylla sig själv från 1976. Den är ganska bra, även om jag själv ryser lite över den dåvarande trenden hos feminister att skriva "vi kvinnor" som om kvinnor var en homogen grupp som man kunde utse sig själv till talesperson för... Men den är välskriven och vibrerar av ett starkt patos, journalistisk pålästhet, driven argumentation och retorisk skicklighet. Jag använder den ju snarare som ett tidsdokument än som en historisk källa och på så vis är den alldeles utmärkt användbar.

måndag

Sitter och städar i mitt kapitels notapparat som emellanåt är en sorglig djungel. Hur ofta jag än säger åt studenterna när jag handleder att de aldrig skall lämna trassliga referenser med ord som "någonstans? KOLLA!" någon längre tid, får jag erkänna att jag själv har gjort det. Men i dag blev det stora röjaredagen och nu har jag bara några noter kvar (där de artiklar och böcker jag hänvisar till rent fysiskt finns på annan plats än jag själv)... Det känns alldeles utmärkt. Lyckades beställa några kompletterande böcker också, som jag tror kan vara relevanta i sammanhanget. Kan dessutom meddela att den där post it-lappen nu kan åka ner...

Fick ett författarformulär från Nordic Academic Press att fylla i inför släppet av vår Twilight-bok. Av ren nyfikenhet -- den har ju inte ens kommit från tryckeriet ännu -- gick jag in på amerikanska Amazon och kollade. Och man blir lite knäsvag av glädje och nervositet (förväntan?) när man ser sådant här.

Och så har jag läst ut Scandinavian Blue, som avslutas med en epilog där det berättas vad som "hände sen" med många av de personer som figurerar i boken. Ett bra grepp, för det är ofta man undrar.

mastern i sexologi och lite läsning

Här är en liten intervju med en student -- eller fd student skulle jag väl säga eftersom hon blev klar med sin uppsats häromveckan -- på mastern i sexologi. Jag vill än en gång påpeka att nästa gång mastern startar är till våren och ansökningstiden går ut om några dagar.

Har snart läst ut Scandinavian Blue som jag påbörjade för länge sedan. Den har legat med bokmärket på s. 57 jättelänge och det är konstigt för den är ändå vad man skulle kunna kalla en "easy read". Men det var något annat som var mer akut att läsa och sedan blev den liggande. Den fokuserar mest Danmark, även om Sverige får vara med en del också. Jag bekymrar mig dock för några småfel som jag hittat och undrar om där kan finnas fler -- den danska scenen kan jag inte lika bra som den svenska (fast å andra sidan tycks det gälla för Stevenson också) -- så där kan det finnas fler småfel... Den här recensenten tyckte i alla fall att den var bra.

Samtidigt läser jag också Ottar och kärleken om Elise Ottesen-Jensen. Har inte kommit så långt ännu i den.

den ultimata bortgjordheten

Mattias Oscarsson skriver om von Triers uttalande i Cannes och att han nu tänker vägra ge intervjuer. Ibland tänker jag att det hemska med von Triers dumma skämt (eller vad det nu var), var att det var så alldeles uppenbart misslyckat. Han satt där och svettades och trasslade in sig och det blev bara mer och mer pinsamt och det fanns liksom ingenting i världen som kunde rädda det. Den ultimata provokationen blev den ultimata bortgjordheten. På ett sätt tror jag att jag slår ifrån mig för att det är den stora scenskräcken, lärarskräcken -- att säga något som man tror skall tas som ett skämt, inse att ingen skrattar, försöka förklara bort det, inse att man trasslar in sig och säger något ännu dummare, känna hur hela publiken antingen hatar en eller vrider på sig och önskar att de vore någon annanstans för att de vill inte se eländet av någon annans egenskapade förödmjukelse. Och det finns ingen väg därifrån, för man står (eller sitter) där framme och måste göra det tills föreläsningen/föredraget/presentationen/whatever är över. Jag tror inte heller att von Trier är nazist. Hans slutord tycks mer uppgivna inför det hopplösa i situationen än ärligt menade.

Huga. Jag blir kallsvettig bara jag tänker på det.

Anyways. Är trött och ganska upptagen av att just nu, som det känns, ligga efter med allting. Så går det när man skriver för mycket och inte kan slita sig... jag är alldeles snart klar med redovisningen till VR i alla fall.

sidan 25

Upptäckte till min glädje att jag har skrivit 25 sidor på mitt kapitel! Jag är nu i det underbara stadiet att jag borde göra annat men har svårt att slita mig. Samtidigt är det fullt av egna kommentarer i stil med "KOLLA!" eller "Utveckla eller ta bort" eller "Ev diskutera mera" eller "Flytta till intro"... Jag tror också att jag behöver gå igenom mina anteckningar och artiklar för att kolla att jag är med, att jag har rätt referenser och hänvisningar, och att det inte är några resonemang jag bör föra som jag har missat.

Men nu måste jag slita mig och göra annat. Har en lång och oformlig att göra-lista.

steve jobs

Inte helt oväntat -- han hade haft cancer länge -- har Steve Jobs avlidit. Trots mina mer eller mindre okunniga tirader mot apple här på bloggen får jag ändå erkänna att jag är berörd. Han har liksom funnits där i hela mitt liv på något sätt... och hans betydelse går inte att överskatta. Har suttit och letat efter en reklamfilm för Macintosh jag minns från min barndom men bara hittat den här, som i och för sig är jättekänd. En annan som delats på fb är denna.

ditt och datt och frustration

I dag skall ni läsa Kalle Lind om Bonnieroperan, Bonniers och FiB/Aktuellt.

Själv har jag haft en ganska improduktiv dag i dag -- jag intalar mig att man behöver också sådana dagar men det är frustrerande lik förbannat. Har rotat en del i begreppet "pornografisk föreställning" och var gränsen går för att det skall räknas som sådan. Insett att jag skulle behöva hjälp av en jurist. Hittat ett korrfel på baksidan av Twilightomslaget (åtgärdat). Pratat i telefon med en möjlig framtida student. Svarat på mail. Läst en uppsats som jag skall examinera. Putsat på min redovisning till Vetenskapsrådet men jag måste nog ringa dit och prata med någon för jag är osäker på vad de vill ha.