breaking dawn part I

Fortfarande är min agenda helt överfull. Men jag lyckades i alla fall komma i väg och se Breaking Dawn part I i fredags. Och, tja, vådan av att gå och vänta för länge och hinna bygga upp förväntningar visade sig alldeles tydligt. För jag blev nog lite besviken, tror jag. Vad gäller böckerna tycker jag att den första och sista är bäst, helt klart, men jag får nog fortsätta att vidhålla den första filmen som bäst.

Men jag är osäker på om jag bara är besviken för att jag hann läsa in mig på förhandspubliciteten och recensionerna . Dels var det diskussionen om sexscenerna. Pattinson har tydligen sagt att inspelningen av sexscenerna var jättejobbiga, regissören avbröt och sade att "så skulle inte Edward jucka". Efter att ha sett filmen kan jag bara undra varför det spelade någon roll -- vi fick ju inte se några juckningar precis, bara från midjan och uppåt med lite lagom tillrättalagda lakan. Grymt besviken (fast inte precis förvånad -- det hade ju varit en extrem avvikelse från boken, eftersom den nästan parodiskt följer klichéupplägget "Efteråt...". Filmen lämnar nästan lika mycket åt fantasin som boken gör och det vill inte säga lite). Roger Ebert -- som ju inte har läst böckerna -- kommenterar: "Yes, the most eagerly awaited deflowering in recent movie history takes place entirely off-screen."

Dels var det ju det här med förlossningsscenen. Den är ju däremot, i boken, extremt explicit, fullspäckad med blodiga detaljer och total panik. Efter att ha läst recensionerna fick jag för mig att den skulle vara en riktig gore-fest i filmen. Men, ack nej. Ja, okej, den är rätt läbbig, men den hade kunnat vara betydligt läbbigare -- i boken får man känslan av att väggarna tapetseras med blod. Ebert kallar den däremot i samma recension "the most blood-curdling scene of live childbirth in a PG-13 movie" och här är han inne på en del av problematiken med min besvikelse för han fortsätter: "Probably the sight of Bella and Edward demolishing the bedroom would have tipped it over into R territory."

För filmens åldersgräns och målgrupp är ju en intressant problematik. Det har egentligen inte varit något större problem tidigare, även om svenska filmcensuren har vacklat mellan 11-årsgräns och 15-årsgräns, vilket nog mest har att göra med att med elva år som åldersgräns är det tillåtet för barn från sju år att gå och se den med någon vuxen, medan femton år utesluter en stor del av målgruppen som är just mellan elva och femton (förutom då den där lite pinsamma kategorin Twilight-moms där alla överåriga fans -- inklusive undertecknad -- befinner sig...) USA har lite fler ratingkategorier men där tycks filmerna ha fått PG-13, vilket betyder "Parents are urged to be cautious. Some material may be inappropriate for pre-teenagers." En beskrivning som jag tycker är ganska rimlig vad gäller de här filmerna. Man kan kritisera det amerikanska ratingssystemet för mycket, men i jämförelse med den svenska åldersgränssättningen vad gäller just den här typen av mellanåldersfilmer kan jag ändå tycka att det har klara fördelar.

Sedan kan man ju fundera över skillnaden mellan film och bok. Ett blogginlägg ger inte tillräckligt med utrymme för en fullt nyanserad diskussion om den här skillnaden, men är det inte lite intressant att böcker inte åldersgränsas medan filmer gör det? Dels säger det något om det kulturhierarkiska förhållandet mellan litteratur och film, men det säger också något om vilken makt vi tillskriver de respektive medierna -- av någon anledning kan film skada men inte litteratur. Det vill säga, att å ena sidan betraktas litteraturen som "finare" än filmen men å den andra är den heller inte lika mäktig och kraftfull. Men det är å andra sidan därför att de som läser betraktas som klokare än de som tittar på film, dvs filmpubliken ses som mer påverkningsbar än litteraturläsare. I Twilight-fallet blir det extra intressant eftersom unga tjejer sällan betraktas som kloka kulturkonsumenter med god smak.

Som ni märker blev det genast lite komplicerat. Jag har skrivit om detta i antologin Goda sanningar som delvis ligger ute på nätet. På sidorna 171-174 skriver jag bland annat om Lex Lejonhjärta och jämför film och litteratur.

framtidsdagar och annat

Det har varit en ganska intensiv vecka. Framför allt kanske Framtidsdagen för mastern i sexologi som var ett arrangemang som vi hade organiserat för studenterna, både de som går nu och för de som precis gått ut. Inbjudna talare var två av våra doktorander, två från den allra första kullen på mastern i sexologi som berättade om förändrade arbetsuppgifter och hur man får chefer och andra att förstå nyttan av den nya kompetensen, samt två av våra medarbetare som berättade dels vad sexolog som yrke innebär och dels om hur man söker auktorisation som sexolog. Dessutom hade vi två studievägledare på plats som berättade lite om hur man kan tänka när man skall försöka planera sin framtid. Det blev alldeles lysande, mycket tack vare de spännande och belysande presentationerna som gjordes.

Samtidigt försöker jag planera vårterminen. Trots att jag börjar i Stockholm i januari, kommer jag ändå att hålla i kursen Sexualitet i ord och bild på mastern i sexologi som ges till våren. Vissa kurser är liksom bara så tätt knutna till ens egen forskning att det är svårt att släppa dem... Men i Stockholm skall jag undervisa på Swedish Film and Television Culture och det skall också bli jätteroligt. Jag ser fram emot båda kurserna, men eftersom de ligger parallellt under första halvan av terminen är själva planeringen ganska jobbig (teleportation och kloning är ju dessvärre inte riktigt görbart, liksom).

Jag håller också på att läsa ett avhandlingskapitel om svensk sexualupplysningsfilm av Elisabet Björklund som är doktorand i filmvetenskap.

Sedan är det diverse annat. Tillräckligt för att keep me busy, om man säger så. Men i kväll skall jag koppla av genom att äntligen se Breaking Dawn part I! Stort uppslaget i Sydsvenskan i helgen var vampyrernas ihållande grepp om publiken. Bland annat uttalar sig jag själv och två av de medverkande i antologin, Karin Nykvist och Pierre Wiktorin.

five years eller the pursuit of happyness del 10 009

Missade ett för mig viktigt bemärkelsedatum i fredags. Det var fem år sedan jag disputerade. När det slog mig kände jag mig nästan lite vimmelkantig. Fem år! Det är både jättekort och jättelångt. Man kan nog sammanfatta de här fem åren med att det först var två rätt jobbiga år då jag i och för sig hela tiden kunde försörja mig men å andra sidan jobbade jättemycket och var ständigt orolig inför framtiden (visstidsförordnanden, lösa timmar), och sedan två år av tillfällig respit (postdoken) och slutligen ett år av stabilisering (fast jobb, docentur).

Nu är det nya saker på gång: jag skall vara tjänstledig från lektoratet i Malmö från och med januari därför att jag har fått en forskarassistenttjänst vid filmvetenskapliga institutionen i Stockholm. Det var en av anledningarna till att jag var så nervös inför seminariet i torsdags -- i någon mening handlade det ju om att komma dit och göra ett första intryck på nya kolleger. Men det kändes faktiskt väldigt bra, så det skall nog funka. Och jag får gott om tid på mig att skriva klart min bok, vilket också känns bra, för det är så himla roligt just nu.

Men det känns märkligt att stå på tröskeln till något nytt när man precis har blivit hemmastadd i ett sammanhang. Det känns också märkligt att lämna det sammanhanget (om än bara för en period) när man trivs så bra i det. För mina sexualitetsforskande kolleger bildar tillsammans en alldeles unikt kreativ och intellektuellt spänstig forskarmiljö. Glada, nyfikna, smarta människor med breda intresseområden och spännande forskning. Högt i tak och stimulerande och samtidigt inte på något sätt kravlöst.

Om fem år befinner jag mig sannolikt i Malmö. Fem år från nu är inte lika osäkert som fem år från då. Men jag kommer ju att ha förändrats och miljön kommer att ha förändrats. Det finns inget förutsägbart.

stockholm

På väg hem efter ett kort men ganska intensivt besök i Stockholm. I går presenterade jag mitt projekt/boken på filmvetenskapliga seminariet -- det gick lite knackigt för det är svårt att sammanfatta en hel bok som än så länge delvis bara finns i fantasin, men jag fick jättebra respons och synpunkter som jag definitivt kommer att ha nytta av. Efter att ha känt mig lite nedslagen vad gäller mina möjligheter att lyckas sammanställa och bli klar blev jag nypeppad och sugen på att verkligen kämpa på med det. Min oro att det kapitel jag skickat ut handlade alldeles för lite om film kom också på skam. En av de bästa sakerna inom den akademiska världen är egentligen seminariet, när det fungerar som det skall (vilket är svårare än man skulle tro). Att presentera resultat och tankar och utbyta idéer och argument kan vara väldigt kreativt.

På en helt annan not: jag har för första gången på väldigt, väldigt länge skrivit en kultursidesartikel. Om Twilight. I Smålandsposten.

so near and yet so far away

Mycket trevligt pass på RFSUs studiecirkel sex och samlevnad i går! Det kompenserade i någon mån att jag missade Twi-Day -- alla Twilightfilmerna (utom den allra sista förstås) i ett långt maraton som avslutas vid midnatt med premiären på den senaste. Jag gick förbi Royal på väg mot Folkuniversitetets lokaler och det stod ett gäng tjejer utanför, i någon paus mellan filmerna, och tanken på att jag skulle föreläsa bara ett stenkast därifrån kändes... so near and yet so far away, liksom. Men, som sagt, det kompenserades av att den lilla gruppen som hade samlats för att lyssna och diskutera var en jättebra grupp, som var diskussionslysten utan att vara aggressiv.

Recensionerna av Breaking Dawn part I har inte varit nådiga -- en snabb koll i svenska tidningar ger vid handen att de flesta antingen lämnas ganska oberörda eller rent av mår dåligt av att se frossandet i sadistiskt våld mot kvinnokroppen. Och ja, jag har ju inte sett den, men den första delen av den sista boken ÄR ju ganska magstark. Minns hur jag läste den med stigande besatthet och en känsla av förundran under en sommarsemester för inte så länge sedan. Även om inte Twilightserien kännetecknas av så mycket skräck egentligen är den sista boken i serien en riktig orgie i The Exorcist/Rosemary's Baby/gothic gore, abjektion och monstruös förlossningsmardröm. Frågan är hur det transponerats till film. Vilket jag inte kommer att få veta än på ett tag för jag hinner nog inte gå och se den förrän i nästa vecka...

the postponement

I morgon skall jag prata om pornografi och lust på RFSUs studiecirkel sex och samlevnad. På torsdag skall jag till Stockholm och presentera mitt projekt samt det senaste kapitlet på filmvetenskapliga seminariet. Jag är inte farligt stressad över någondera (lite nervös) men det samt allt annat håller mig liksom busy... Eftersom jag inte hinner skriva något mer utförligt just nu, kan ni läsa vad Michael Tapper skriver om finfilmfans och fulfilmfans i Sydsvenskan.

Och så kan man fundera över det faktum att vad det krävde mig en hel essä att säga (ja, och så några saker till), lyckas DN klämma in i en rubrik. Jag tror att jag kallar det "the postponement of sexual gratification" eller något ditåt. Och ja, det är kanske så självklart att man inte behöver analysera ihjäl sig på det. Hm.

ny blogg

Masterprogrammet i sexologi har fått en blogg. Det är helt enkelt en informationsblogg -- många studenter eller snarare blivande studenter undrar om man kan följa utvecklingen vad gäller exempelvis nya kurser och så -- så jag tänkte att en blogg kunde vara bra att förmedla sådan info med. Jag har inte begripit mig på wordpress riktigt än, men det kommer väl...

saker gjorda:

Nu har jag skickat i väg ett kapitel för seminariebehandling. I Stockholm, dit jag reser i nästa vecka. Så har jag skickat in en annan liten text också, plus att jag skrev minnesanteckningar från ämnesgruppsmötet i tisdags och skickade iväg. Samt att utskicket av böcker till de medverkande är på gång. Just nu känner jag mig lite postmanisk.... I morgon skall jag försöka coola ner med korrekturläsning, samt admin av det lite mindre krävande slaget.

discipline and punish

Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet om fallet med familjen som splittrades på grund av pedofilmisstankar som så småningom ledde fram till ett friande i domstolen.

Kanske hänger rädslan för det nakna ihop med sexualiseringen av hela det offentliga rummet. Vi projicerar en massa saker på våra barn, egna rädslor och tillkortakommanden. Överbeskyddar. Överreagerar. I ett stenhårt samhällsklimat med osäkra utsikter blir de tillåtande marginalerna snäva – vi tror att barnen måste disciplineras från början för att inte riskera tillhöra dem som halkar ur.

Samtidigt har det beslutats att mangadomen skall tas upp i Högsta domstolen. Vi får väl se hur fallet bedöms där, men jag hoppas att en nykter och rimlig diskussion kan bli resultatet.

gorgeous berlin

Lagom förkyld och sunkig försöker jag samla ihop mig till att komponera ihop en att göra-lista så att jag får någon struktur på allt som måste göras typ i dag. Har varit några dagar i Berlin för att koppla av och besökte bland annat den här lilla butiken. Hemsidan gör den inte alls rättvisa, det var nog något av det gulligaste och minst "sleazy" man kunde tänka sig där inne, och även skyltfönstret var sådant att man kunde gå förbi flera gånger utan att fatta att det var en sexbutik.