pornografiska titlar

Apropå gårdagens inlägg fick jag ett mail av min kollega Sara J:

Nej, dem [Den lättfärdige abbotten och Ta mig på pälsen, min anm.] känner jag inte till. Dock fick jag kännedom om några andra titlar (förvisso mer Stockholmscentrerat än vad som intresserar dig) när jag nyss sökte annat bland riksdagsdokument. Här en del av ett anförande i riksdagen från 1977 som jag ramlade över:

”Jag skall här citera några annonser ur dels Aftonbladet, dels Dagens Nyheter. Om mitt ordval är olämpligt beror det bara på att jag citerar – det är alltså sådant som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen.
Citat ur Aftonbladet – det gäller porrfilmer; "Hemmafru och Målaren", "Våldtagen Oskuld", "Jungfrun i Malaga", "Nunnornas Heta Gruppsex", "Den Fräcka Grekiskan", "Nymfomanen i Stövlar", "Den Kåta Städerskan", "Bondpigor på Kasernen", "Pippglada Bystflickor", "Frubyte hos Grannen", "Norrländskor i Stan", "Negern och Bystflickan".
Sedan citerar jag ur Dagens Nyheter: "Doktorn och Hemmafrun", "Neger-Joe och Blondinen", "Oskulden i Gamla Stan", "Mor, Dotter och Försäljaren", "Negrernas Beachparty", "Orgier på Negerklubben".
Det är alltså en diskriminering av kvinnor i de här annonserna. Hemmafruar och sexuellt oerfarna flickor anses tydligen särskilt sexuellt uppeggande. Dessutom diskrimineras särskilt lågavlönade och på annat sätt redan diskriminerade kvinnogrupper, såsom städerskor och hembiträden, som då föraktfullt kallas bondpigor, samt invandrarkvinnor – alltså grekiskan i det här citat – samt kvinnor från Norrland. De svarta – eller afroamerikaner, som de själva med kraft hävdar är den rätta benämningen – kallas föraktfullt negrer.
Kvinnoförakt, rasism och förakt för folk från ekonomiskt hårt drabbade landsändar vävs alltså samman.”

Fru BACKBERGER (vpk)

Ur Riksdagens protokoll 1976/77:87
Onsdagen den 16 mars 1977

Jag har alltid läst de där titlarna som ett utslag av buskishumor -- vilket skulle vara en av anledningarna till att bruket av den typen av titlar har upphört. Till och med inom porren är buskisen för låg numera... När jag läser upp dem på föreläsningar eller föredrag brukar folk skratta, men det kan ju ha att göra att med att tiden gör något med språket, att vad som tolkades på fullaste allvar 1977 låter absurt i dag? Samtidigt är fru Backberger från vpk kanske inte heller den ideale läsaren av de här titlarna eller hör till den tänka målgruppen för filmerna, så hennes tolkning av dem behöver inte vara "korrekt" heller (därmed inte sagt att den är omöjlig, det bara säger något om vikten av i vilket sammanhang en tolkning görs).

Buskis ("lågkomisk underhållning" enligt Nationalencyklopedin) hör ju ihop med det folkliga och härrör i porrens fall, skulle jag tippa åtminstone, i det närmaste ur exempelvis traditionen med bröllopsgåtor och andra snuskiga skämt som fördes vidare i en muntlig tradition. Det finns element av buskis även i de mer påkostade 35mm långfilmerna som gjordes på sjuttiotalet som Justine & Juliette eller Den k... familjen också.

Det är en typ av humor som många fryner på näsan åt, sådana som gillar intelligent humor och samhällsatir, i stället för dratta på ändan-, underlivs- och kiss och bajs-skämt. Constance Penley skriver om i "Crackers and Whackers: The White Trashing of Porn" (bl a i Pornography: Film and Culture) om en "white trash" estetik som finns inom (vissa subgenrer) av pornografin, och att det finns både en oförståelse och ett förakt från medelklassens sida vad gäller en del av dess uttryck.