några tillägg till twilight

Twilightkvällen i går avlöpte väl, var mitt intryck. Det sköna -- och det lite ångestladdade -- med att sitta i en panel är att det inte bara hänger på en själv. Vi tre som pratade i går har känt varandra länge och jobbat ihop tidigare, och jag tror att vi lyckades komplettera och balansera varandras kompetenser. Som filmvetare var det väl i och för sig meningen att jag skulle prata mest om filmerna men... tja, kunde inte riktigt låta bli att lägga ut texten om böckerna i alla fall. Men det var ju själva fenomenet det handlade om och då spelar det kanske inte så stor roll.

Ett par saker som jag inte fick sagt, som stod i mina anteckningar men som aldrig riktigt passade att kläcka ur sig:

Oron för flickors och unga kvinnors läsning: kanske var det mest diplomati som fick mig att undvika jämförelsen med Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarserie (nästa litteraturafton på LLS skall handla om Moberg). Om man nu tror sig veta att unga flickor är så lättpåverkade av sin läsning att de efter Twilightsagan kommer att bli stenhårda abortmotståndare, uppoffra sig själva för kärleken och drabbas av ätstörningar, borde man i så fall i konsekvensens namn i allra högsta grad hindra dem från att läsa om Kristina och Karl-Oskar. Med kroppen förstörd av ständiga barnsängar får Kristina höra att ett barn till kommer att innebära risk för hennes liv. Trots detta söker hon sig till maken en natt när de båda lider av avhållsamheten -- det är hon som tar initiativet, Karl-Oskar vill inte göra henne illa -- och mycket riktigt blir hon gravid och dör.

Mormonen Meyer och människans förmåga till godhet: OK, böckerna handlar om sex, åtrå, vampyrer, varulvar, kärleken och döden. Men en ständigt underliggande och ibland explicit diskussion i dem handlar om godhet och osjälviskhet, att älska någon helt utöver sig själv och sina egna behov men också att övervinna sin egen natur för att man tror på att det är det rätta. Man skulle kunna tänka sig Meyer som en amerikansk, tonårsromansskrivande Björn Ranelid, som predikar människans inneboende godhet och förmåga till osjälvisk kärlek.

Och slutligen: att böcker och filmer väldigt sällan formar verkligheten utan speglar den. Vissa invändningar från publiken handlade om att böckerna inte är korrekta ur ett feministiskt perspektiv. Och även om man kan diskutera det (hur självständig är Bella, hur jämbördiga blir de i sitt förhållande, hur stor roll spelar det att skildringen är ur Bellas perspektiv och att det handlar om en ung kvinnas sexuella åtrå eller begär), ligger det ju något i det. Men i så fall lägger vi ett enormt stort ansvar på fiktionen, att den skall påverka våra barn i rätt riktning, att den skall uppfostra dem (och oss), ett ansvar som kanske inte är fiktionens egentligen.

Länkar till en text av Caroline Ringskog Ferrada-Noli i Sydsvenskan, från i höstas och premiären på New Moon.