nostalgia

Kommer ni ihåg inlägget jag skrev om Hollywood Memorial Cemetary som numera heter Hollywood Forever Cemetary? En liknande händelse är att Hugh Hefner samt en rad filmstjärnor, bland annat Tom Hanks, donerat pengar för att bevara Hollywood-skylten (som är med på bilden i mitt inlägg om Hollywood Forever). Det finns ett slags poetiskt vansinne i hur den amerikanska filmindustrin på något sätt struntar i sig själv -- Stilla Havet utanför Los Angeles kustremsa sägs vara fullt med upplösande filmrullar från stumfilmstiden som man bara dumpade efter att de hade gått sina varv på biograferna. Det där behovet av att arkivera, att spara och bevara och att minnas är paradoxalt nog -- paradoxalt för att film någonstans handlar bland annat om att "preserve time" -- ingenting som är riktigt viktigt. OK, man kan se Bates Motel på Universal Studios, men det är liksom världshistoriens mest kända motel och det hade faktiskt inte varit otänkbart att man hade rivit det. Urbanhistorikern och mediekritikern Norman M Klein skrev om The History of Forgetting: Los Angeles and the Erasure of Memory.

Samtidigt är det motsägelsefullt, för det finns en stark nostalgi i Los Angeles och i den amerikanska filmindustrin. Men, som Klein skriver, "nostalgia is what happens when you forget what really happened".

Barnvagnen skriver om händelsen utifrån filmen (som jag tyvärr inte sett mer en enstaka klipp på youtube ur) Los Angeles Plays Itself.