Det här är ett jättebra exempel på hur Bechdeltestet kan användas på ett bra sätt. Författaren reserverar sig naturligtvis -- med exemplen American Hustle (som passerar eftersom två namngivna kvinnor pratar om nagellack) och Gravity (som inte klarar testet eftersom det bara finns en kvinna i filmen) -- men poängen med artikeln är att få underlag för att gå emot ett slentrianargument mot att göra kvinnodrivna filmer. Detta slentrianargument är att sådana filmer inte drar någon publik. Med Bechdeltestet som kriterium för hur man skall definiera en "kvinnodriven" film, kan man alltså skapa statistik så att man slipper argumentera enbart med exempel (av typen: "Men hallå, Hunger Games då?")
Om man inbillar sig vara porrforskare är ju en sådan här rubrik oemotståndlig. Jag kan glatt säga att ingen av de tio punkterna var särskilt förvånande för mig. Däremot är rätt många av dem öppna för diskussion. En av uppmaningarna i den nya Porn Studies Journal var att ägna mer forskning åt själva branschen och de människor som jobbar inom den. När jag läste det tänkte jag för mig själv att jag ändå har följt en handfull bloggar av människor som arbetar med sex, och läst ett antal porrmemoarer. Men det ger ju ganska självklart bara en del av bilden -- dels den del som personen själv väljer att presentera för världen, men dels också den del av bilden som presenteras av personer som vill och kan presentera en bild av sig själva.
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar